Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt Geijers ofta anförda ord, likna ett haf i uppror, hvars
ofatta vågor plötsligen stelnat. Öfverallt, hvarest icke
missförstådd beundran för det främmande förtagit det medfödda,
varseblifver man det nordiskt egna; ja, man tror sig ibland
nästan förnimma ljudet af de klingande bjällrorna och
knar-ret mot snön. Slädfarten, skridskolöpningen,
midsommarsvakan, de brinnande tjärtunnorna om juninatten och
Val-borgsaftonen — alla vilja, dunklare eller klarare, speglas
fram. Man kunde anse mycket i nordiska skaldarmål för
»snöbollar, kastade på sånggudinnorna», för att tala med
skalden.
Den nordiska skönheten är förvånande; men i den finnas
ej söderns fullhet, mognad och jämvikt. Den är ofta täck
och rörande men oregelbunden, späd ocb vemodig. Där
gifves alltid något hjärtligt och saknande, som ingifver
deltagande. Ett drag af lidande, en bön om försköning för
den snara förlusten af en lycklig ungdom spåras ofta i den
nordiska flickans ansiktsuttryck och väcka ett visst sorgligt
deltagande.
På lika sätt är det nordiska skaldskapet öfver hufvud
stort, högsint, ofta bländande, svällande, prunkande men
merendels dystert, töcknigt och oredigt. Lugnet, rundningen,
det enkla behaget, den rena klarheten, den jämna kraften
träffar man sälian. Inbillningen är djärf men sällan
måttlig; känslan är väl stundom varm men svalnar hastigt; den
är osammanhängande. Dessa egenskaper igenfinnas mer och
mindre hos de nordiska skalderna.
J. E. Rydqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
