Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är fullbordat! Hastigt ned
på marken skaldens vapen gled.
3*-
Han handen lägger mot sitt hjärta
och faller. Brustna ögats färg
förråder död, men icke smärta.
Liksom när från ett slipprigt berg
för solens glöd sig isen välter
och till en yivinig vårflod smälter,
så sjönk han, och från stelnad kropp
hans ande, fri, i segerlopp
mot någon okänd rymd sig svingat.
Hans varma hjärta klappat ut
från tidens oro, och till slut
har skaldens svanesång förklingat —
en knopp, av stormen våldsamt bräckt,
en ungdomseld, för tidigt släckt.
32.
Så lugnt och fridfullt kroppen vilar,
som vore den blott sövd, ej död.
Ur öppna såret blodet silar
sig fram och färgar marken röd.
Hur varmt slog icke nyss hans hjärta
av kärlek, tro, förhoppning, smärta,
hänförelse och lust, men allt
är nu så tomt, så mörkt och kallt.
Det var liksom ett hus förutan
sin herre: Ej det minsta spår
av mänskor. Porten bommad står
och låst, och kritad fönsterrutan.
Ty ägarn från sitt hus har gått —
varthän? Ja, det vet Herren blott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
