Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Sam var på högsta höjden af uppsluppet lynne och
gaf uttryck åt sin munterhet genom allehanda naturljud och
utrop samt genom åtskilliga underliga rörelser och
vridnin-gar af hela sin kropp. Emellanåt kunde han sitta bakfram
på hästen, med ansigtet vändt mot dennes svans och länder,
för att ögonblicket derpå med ett gällt utrop och en sväng
på kroppen kasta sig omkring och sitta vänd framåt, hvarvid
han antog en min af djupt allvar och började högröstadt
lexa upp Andy för hans munterhet och tokerier. Nästa
ögonblick kunde han slå ut med armarne och utbrista i
skrattsalfvor, som gåfvo genljud i skogen, der de foro fram.
Under alla dessa upptåg sökte han att hålla hästarne i så
stark fart, som det var dem möjligt, tills mellan klockan
tio och elfva på natten deras hofslag hördes mot gruset vid
sidan af balkongen. Fru Shelby skyndade fram till räcket.
»Är det du, Sam? Hvar äro de?»
»Mas’r Haley hvilar sig på värdshuset; han är grufligt
medtagen, missis.»
»Och Eliza, Sam?»
»Jo, hon är nog på andra sidan Jordan, eller, som man
säger, i Kanaans land.»
»Hur menar du, Sam?» frågade fru Shelby, utan att
andas och nästan vanmäktig vid tanken på hvad dessa ord
möjligen kunde innebära.
»Godt, missis, Herren beskyddar de sina. Lizzy har
kommit öfver floden och in i ’Hio, lika underbart, som om
Herren fört henne öfver i en eldvagn med parhästar.»
Sams gudaktighetsådra flödade alltid ymnigt i hans
matmors närvaro, och han använde då i rikligt mått
skriftens talesätt och bildspråk.
»Kom hit upp, Sam», sade herr Shelby, som följt sin
hustru ut på verandan, »och berätta för din matmor, hvad
hon önskar veta. Kom nu, Emily», sade ban och lade armen
om hennes lif; »du darrar ju riktigt af kylan; du låter din
känslighet gå för långt.»
»Min känslighet gå för långt! Ar jag ej qvinna och —
moder? Bära vi ej båda ansvar för Gud för denna arma
flicka? Gud, min Gud, tillräkna oss ej denna synd!»
»Hvilken synd, Emily? Du vet ju sjelf, att vi gjort
endast hvad vi voro tvungna att göra.»
»Det hvilar likväl en gruflig skuld öfver denna
handling; jag kan ej frigöra mig från att känna det så», svarade
fru Shelby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
