Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Emmeline och Kassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 ONKEL TOMS STUGA.
bara, hvad jag ansåg för rätt. Jag skulle handla på alldeles samma
sätt en gång till, ja, alltid. Jag skall aldrig göra mig skyldig till en
grym handling, hvad som än må hända.”
“ Men si du vet inte, hvad som kan hända, master Tom. Du tror,
att det kalas du redan fått är någonting. Nej, säger jag dig, det är
rakt ingenting mot hvad du har att vänta. Hvad skulle du tycka om
att bindas vid ett träd och stekas vid sakta eld — skulle inte det vara
angenämt, tror du, he?”
“ Master,” genmälte Tom, “jag vet, att ni är i stånd till förfärliga
saker, men ” — och härvid knäppte han händerna samman och blickade
uppåt — “ sedan ni dödat kroppen, kan ni inte göra något mer. Och
sedan . . . sedan återstår hela den långa, oändliga evigheten!”
Evigheten — detta ord fyllde den svarte mannens själ med ljus och
kraft, under det han talade; men genom den hvite syndarens själ
trängde det som stinget af en skorpion. Legree kunde af raseri ej få
fram ett ord, men Tom fortfor med klar och mild stämma :
“ Master Legree, eftersom ni har köpt mig, vill jag vara er en trogen
och pålitlig tjänare. Jag vill gifva er allt mina händers arbete, all min
tid, all min kraft; men min själ ger jag inte åt någon dödlig. Jag vill
hålla fast vid Herren och sätta hans bud framför och öfver allt annat,
vare sig jag lefver eller dör. Jag fruktar ej döden ; den är mig tvärtom
välkommen, om det så är Herrens vilje. Ni må prygla mig, svälta
mig, steka mig — det skall blott så mycket snarare föra mig dit, där
jag vet, att det blir mig godt att vara.”
“Men jag skall i alla fall stuka dig, innan jag slutar,” förklarade
Legree med gnistrande ögon.
“ Ni skall aldrig göra det, ty jag har hjälp att vänta,” genmälte Tom.
“Hjälp?!*” gentog Legree. “Hvem skulle hjälpa dig, din svarte
hund?”
“ Gud Allsmäktig,” svarade Tom.
“Där har du hans hjälp!” vrålade Legree, i det han med ett ursin¬
nigt knytnäfslag fällde Tom till marken.
En kall och mjuk hand lade sig i detta ögonblick på Legrees.
Han vände sig om, och hans ögon mötte Kassys; men den kalla vid¬
röringen erinrade honom om den hemska drömmen föregående natt, och
de skräckfulla synerna drogo åter förbi hans själs Öga med något af den
fasa, som då varit dem följaktig.
“Var nu inte en narr !” sade Kassy på franska, “ Bry er inte om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
