Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Döds förklä ring—Dödss träff.
326
och kan meddelas i följande fall: att 20
år förflutit från den tid, då den
försvunne veterligen var vid lif; att 5 år
förflutit från nämnda tidpunkt och den
försvunne dessutom varit i någon
särskild lifsfara, utan att man vet, att han
räddats; att 5 år förflutit från den tid,
den försvunne veterligen var vid lif, och
hans ålder, då han sist afhördes,
utgjorde 85 år eller däröfver och han således
vid den tid, då dödsförklaringen
begäres, skulle vara mera än 90 år.
De personer, som kunna begära en
dödsförklaring, äro den försvunnes
lagliga arfvingar eller testamentstagare.
Ansökning härom skall ingifvas
skriftligen till underdomstolen i den ort, där den
bortovarande senast varit
mantalsskrifven, hvarpå domstolen företager en
undersökning samt anställer förhör
angående de omständigheter, som röra den
bortovarande. Om därvid de i
ansökningen uppgifna förhållanden vinna stöd
och det ej därvid utrönes, att den
försvunne personen är vid lif eller att han
aflidit, utfärdar domstolen kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar tre gånger,
minst en månad mellan hvarje gång,
hvilken kungörelse innefattar kallelse å
den bortovarande att gifva sig tillkänna
hos domstolen eller dess ordförande.
När ett år förflutit från kungörelsens
sista införande, kan ansökningen
fullföljas, och finner domstolen då
densamma befogad, förklarar domstolen, att den
bortovarande skall anses för död,
hvarvid i de särskilda ofvan angifna fallen
en viss tidpunkt fastställes såsom den,
då han anses hafva aflidit.
En dödsförklaring medför den verkan
att, sedan domstolens utslag vunnit laga
kraft, bouppteckning och arfskifte få
verkställas efter den dödförklarade på
samma sätt som om han verkligen
aflidit.
Om en dödförklarad person befinnes
lefva, upphäfves naturligtvis
dödsförklaringen och han äger rätt att
återbe-komma sin bortskiftade egendom, dock
icke från den, som från hans arfvingar
förvärfvat egendomen i god tro att den
dödförklarade verkligen aflidit. Visas
åter, att en dödförklarad aflidit, men
vid en annan tidpunkt än man antagit,
och det befinnes, att hans arfvingar vid
dödsfallet äro andra än de, hvilka hans
egendom tillskiftats, äga de förra
utbekomma nämnda egendom, dock med
ofvan sagda inskränkning beträffande
förvärf i god tro. Afkastning af sålunda
återburen egendom skall återbäras i
förra fallet från den dag innehafvaren
fick veta, att den dödförklarade var vid
lif, i senare fallet från den dag, då
talan instämdes om egendomens
återbe-kommande. Har egendomens
innehafvare vid dess tillträdande vetat, att den
dödförklarade var vid lif, är han
skyldig återbära afkastningen för hela den
tid, han innehaft egendomen.
Dödsstraff ådömes enligt svensk lag
för vissa gröfre förbrytelser, såsom
högförräderi, militäriskt landsförräderi,
spioneri i krigstid, vissa majestätsbrott,
mord, dråp under försvårande
omständigheter och mordbrand, som medför
förlust af människolif. Ingen dödsdom
får gå i verkställighet, innan konungen
förordnat att den skall verkställas,
d. v. s. att äfven om en af en
underdomstol afkunnad dödsdom vunnit laga
kraft, blir den likväl föremål för
pröfning af konungens högsta domstol, som
dock i sådant fall endast undersöker,
huruvida anledning föreligger att
förskona den dömde från dödsstraffet.
Besluter konungen att benåda till lifvet,
står det den dömde fritt att antaga
nåden eller icke.
Dödsstraff verkställes med uteslutande
af offentlighet å fängelsegård, hvarvid
blott vissa myndighetspersoner samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
