Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord - Andra tidehvarfvet. Från år 1100—1523 - Tredje tidehvarfvet. Från 1523 till närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det stormiga, laglösa tillstånd, hvari riket under Calmare Union sig befann, kunde
ej vara gynnande för odlingens framsteg. Dock stiftades af Sten Sture d. äldre
universitetet i Upsala, uti klostren samlades en mängd böcker, boktryckarkonsten infördes
och vann snart den utbredning, att vid periodens slut boktryckerier funnos i flera af
rikets städer. Utländska universiteter besöktes flitigt af svenska studerande,
isynnerhet det i Paris. Det vigtigaste lagverket i från denna tid är Magnus Eriksons Lagbok,
öfversedd och stadfästad under konung Kristofer är 1442. Bland märkvärdiga
historiska skrifter förtjena nämnas: Then gamble Svenske Crönica eller Chronicon prosaicum;
Gamla och minsta Svenska Rimkrönikan, som börjades under Magnus Eriksons
regering och fortsattes under femtonde och sextonde århundradet; slutligen Stora
Rimkrönikan, som dock rättast torde böra föras till slutet af föregående period.
Rättskrifningen är högst obestämd och förvirrad. Ännu i början af perioden äro
de härda konsonanterna k, p och t rådande, men öfvergå sedermera genom danskans
inflytelse till de mjuka g, f och d. Äfven vokalljuden förbytas i en mängd ord. Dubbla
konsonanter och vokaler blifva allmänna. Från tyskan införes h näst efter vokal, för
att utmärka vokalens längd, äfvensom ch, dh, gh och th.
Det gamla böjningssystemet, som hittills bibehållit sig temmeligen oförändradt,
nedbrytes nu till stor del. Många af de förra ändelserna bortfalla, nominativ och
ackusativ blifva till formen lika, och dativändelsen bortgår. Genitiven får, efter tyskan
och danskan, ändelseformen s. Substantivers plurala nominativ har ömsom a och r.
Den obestämda artikeln en, ett börjar nu allmänt nyttjas. Verbernas infinitiv antager
den danska ändeisen på e. Tyska förstafvelser (an, be, bi, er, ge, unt) och
härledningsändelser (het, ling) blifva mer allmänna, och en mängd främmande ord uttränga
de gamla eller skjuta sig in vid sidan af dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
