Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afskräcknings-princip ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFS
AFS
43
ämnade kriget. Flera lidna nederlag a-äckte
honom ifrån krigets fortsättande. — Syn. Se
Afråda. — Af skräckande, n. 4. —
Af-skrärkning brukas icke, men finnes deremot
upptaget i de sammansatta orden:
AFSKRÄCKMNGS-PRINCIP, m. 3. samt ’
AFSER ÄCKNINGS-SYSTEM, n. 3. o. 3.
Princip, system i brottmålslagstiftningen, som grundar
sig på idéen att genom svåra straff söka afskräcka
från brott.
AFSKRÄDA, v. a. 2. 4) (vid matlagning)
Bortskära eller på annat sätt afskilja det till mat
odugliga. — 2) (i. allmänhet) Afskilja det odugliga från
något. — Äfv. Skräda af. — Afskrädande,
n. 4.
AFSKRÄDE, n. 4. 4) (vid matlagning) Det
odugliga, som afskrädes. — Syn. Se Skräde. —
2) i allmänhet) Det sämsta af något.
AFSKRÄDMNG, f. 2. 4) Handlingen, då man
afskräder. — 2) Hvad som blifvit afskrädt.
AFSKRAMMA, v. a. 2. Se Afskräcka.
AFSKUBBA, v. a. 4. 4) Genom skubbning
borttaga något ifrån en yta. A. färgen på en
dörr. — 2) Genom skubbning emot ett föremål
befria sig ifrån något, som besvärar, eller förlora
något, som dervid affaller.
AFSKUDDA, v. a. o. AFSKUDDA SIG, v. r. 4.
Afkasta, befria sig ifrån. Brukas endast i figurlig
mening, t. ex.: A. oket. A. en beskyllning, en
skymf. A. sig fördomarnes makt. Söka a. sig
all ansvarighet.
AFSKUM, n. 3. 4) Skum, som blifvit
borttaget ifrån ytan af ett flytande ämne. — Syn. Se
Skräde. — i) (fig.) Samling af usla och föraktliga
menniskor. Pöbeln i vissa släder är
menni-skoslägtets a. — Syn. Se Pack.
AFSKUMMA, v. a. 4. Egentl. borttaga
skummet af något: Medelst sked, slef o. s. v., från ytan
af ett flytande ämne borttaga något dermed
olik-artadi. A. grädden af, från mjölken. Kap äfv.
hafva sjelfva vätskan, som sålunda skummas, till
objekt, t. ex.: A. mjölken. — Äfv. Skumma af.
— Af skummande, n. 4.
AFSKIMMNG, f. 2. 4) Handlingen, dä man
afskummar. — 2) Sjelfva det afskummade.
AFSKURA, v. a. 4. 1) Genom skurning
borttaga orenlighet ifrån ytan af en sak. A. smutsen,
orenligheten, fläckarna af, från något. — 2)
mindre brukl.) Genom skurning rengöra helt och
hållet. A. et Ingolf. A. alla grytor och pannor
i ett kök. — Äfv. Skura af. — Af skurande,
n. 4. o. Af skur ning, f. 2.
AFSKUTTA, v. n. 4. (föga brukl.) Skutta bort.
— Bättre Skulla af.
AFSKY. v. a. 2. Hysa yttersta ovilja för
någon eller något, så att man skyr undan derför.
A. en person, dåligt sällskap, dryckenskap och
utsvåfningar. — Syn. Se llata, Undfly. —
Af-skyende, n. 4. (föga brukl.)
AFSKY, m. 3. sing. 4) Känsla af yttersta
ovilja för någon eller något, så att man liksom
skyr undan derför. Hafva, hysa a. för det onda.
Motsatsen: Begär. — Syn. Se Hat. — 2) Någon
eller något, som väcker högsta ovilja. Spel är
hans a., en a. för honom.
AFSKYFFLÅ. v. a. 4. 4) Genom skyflling
borttaga något ifrån en yta. A. gräset af, frän
gångarna i trädgården. — 2) Genom skyflling
fullkomligt rengöra från gräs, ogräs p. s. v. A.
en sandgång, en trädgårdssäng. — Äfv. Skyffla
åf. — Af sky fflande, n. 4. o. Afsky
ff-ling, f. 2.
AFSKYVARD, a. 2. 4) Som förtjenar att
af-skys. En a. menniska, handling. — Syn.
Förhatlig, Vedervärdig, Otäck, Genien. — 2) (fam.)
Högst usel, dålig, ledsam. EU a-t vin. En a.
soppa. En g. dag.
AFSKYVÄRDT, adv. På ett sätt, som väcker
afsky. A., elak. A. dåligt vin.
ÄFSKÄFTA, v. a. 4. Medelst skäfte eller
skafgräs borttaga orenlighet, rengöra.
AFSKÄRA, v. a. 3. (böjes som Skära) 4)
Skära någonting tvärs af. A. en lakrilsstång
på midlen, vid ena ändan. — 2) Bortskära en
del af ett helt. A. en skifva bröd af bullen.
A. vallenskolt af, på elt träd. A. vingarna på
en fågel. — 3) Skära någonting rundt omkring,
eller så, att det blir kortare, smalare. A.
naglarna. A. en kappa nedtill. — 4) (fig.) Gå, löpa
tvärs öfver eller igenom. Denna väg a-är den
andra. Floden a-är den provinsen i tvä
nästan lika stora delar. — 3) (fig.) Slänga vägen
för någon, afstänga från. A. en fiende återtåget.
A. tillförseln för en fiende, äfv. a. fienden från
tillförsel. A. en armés eflertrupp^å. v. s.
afskilja den ifrån hufvudstyrkan. — Äfv. Skära af
(utom i byn. 4 o. 3). — Af skär ande, n. 4.
AFSKÄRNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afskär (se föreg. ord, utom bem. 3) — 2) Det,
som blifvit bortskuret ifrån något. — 3) Yta,
uppkommen genom afskärande. Denna äpelskifva
har röda ådror i a-en. — 4) (bergv.) En
malmgångs rubbning eller fullkomliga försvinnande,
genom en annan ej malmförande gångs infallande
derpå.
AFSKÄRMNGSLINEA, f. 3. (mat.) Linea,
som skär yt annan linea eller en yta.
AFSKÄRNINGSPLAN, n. 3. (mat.) Yta, som
skär en snlid figur.
AFSKÄRNINGSPÜNKT, m. 3. (mat.) Punkt,
der två linier skära hvarandra.
AFSKÖLJA, v. a. 2. 4) Genom sköljning
bortföra något ifrån en yta. Med rent vatten a.
såpan af, från tvättkläderna. — Syn... Se
Skölja. — 2) Genom sköljning rengöra. — Äfv.
Skölja af. — Af sköljande, n. 4. o. Af
sköljning, f. 2.
AFSLAG, n. 3. 4) Förklarfrig, att man ej
beviljar en gjord anhållan, begäran, fordran o. s. v.,
eller att man ej anlager ett framstäldt tillbud,
förslag, o. s. v. Han fick a. pä sin ansökning.
Han friade till henne, men fick a. — Syn. Se
Vägran. — 2) Nedsättning i pris, afdrag. Del
begärdes 50 B:dr för hela partiet, men jag
fick slutligen en skillings a. på skålpundet. —
Upp- och Afslag, se Uppslag. — 3)
Barnsängs-rcning.
AFSLAGEN, a. p. 2. neutr. — el. A-el
dricka, försvagadt, något litet skämdt genom beröring
med luften.
AFSLAMMA, v. a. 4. (bergv.) 4) Genom
slam-ning afskilja främmande ämnen ifrån malm. —
2) Fullborda siamningen af någon viss myckenhet
malm. — Af slam mande* n. 4. o.
Afslam-ning, f. 2.
ÄFSLAPPA, v. a. 4. (föga brukl.) Småningom
slappa. — Äfv. Slappa åf. — Afslappandc, n. 4.
AFSLAPPAS. v. d. 4. Småningom blifva slapp.
— Afv. Slappas åf.
AFSLAPPNING, f. 2. 4) Småningom
föregående verkning, hvarigenom person eller sak blifver
slapp. — 2) Del tillstånd, som deraf uppkommer.
ÄFSLEMMA. v. a.. 4. (föga brukl.) Borttaga
slemmet af något. — Äfv. Slemma af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
