Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Allmängiltig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ALL
ALL
sägas om alla eller största delen. A. regel,
grundsats, metod. A. väg, plats. A. sorg, glädje.
A-na meningen, tänkesättet. Det blef en a.
uppståndelse. — Syn. Allmännelig. — 2) Ett helt
folk eller allmänheten tillhörig, angående: offentlig.
A-na skolor, byggnader. A. kungörelse. — 3)
(log.) Afsöndrad ifrån hvarje visst gifvct föremål
och betraktad såsom gemensam för flera. A.
egenskap. A-l begrepp. — Syn. Allmännelig. — 4)
Vanlig, bruklig, öfverallt utbredd. A-l bruk. En
ganska a. blomma. Smickret är a-l vid hoj.
De a-nasle språken. — 3) För alla bekant, af
alla känd. A-na sanningar innehålla ingenting
nytt. — 6) (mindre egentligt) Utnött, ledsam,
tråkig. Man finner i den boken intet annat, än
a-na gvickheler. — Del Allmänna brukas
stundom såsom substantiv och betyder då: a)
Samhället, staten. Han har gjort del a. mänga
tjensler. Man säger i denna bem. äfven: Del a.
bästa. — b) Allmänheten, publiken. Uppträda
inför del g.
ALLMÄNGILTIG, a. 2. (fil.) Allmänt och utan
undantag gällande.
ALLMÄNGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra)
Se Offentliggöra. — Allmängörande, n. 4.
ALLMÄNHET, f. 3. 1) Egenskapen att vara
allmän. Brukas helst om satser, begrepp, o. s. v.
Begreppens a. uppkommer genom abstraktion.
— 2) a) Hela folkel i ett samhälle eller inom en
viss krets af samhället. A-en blef högst
missnöjd med dessa regeringsåtgärder. — b)
Samling af menniskor, hvilka antingen tillfälligtvis
eller till följe af lag, påbud o. s. v.
sammankommit på något ställe. Vid ett upplopp talade
herr A. till a-n. A-en vid cll häradsting.
Bland a-en hördes många hurrarop, då
konungen red förbi. — I allmänhet, adv. I
de flesta fall, för det mesta.
ALLMÄNNELIG, a. 2. 4) För alla gemensam,
alla tillhörig. En a. kyrka, tro. Brukas nästan
endast i teologisk stil. 2) Se Allmän, 3.
ALLMÄNNELIGEN, adv. 4) 1 allmänhet. A.
all tala. — 2) Offentligen, för allmänheten, bland
allmänheten. A. kungöra, pålysa. A. bekant.
ALLMÄNNELIGHET, f. 3. 4) Se Allmänhet, 4.
— 2) Egenskapen att vara för alla gemensam,
nyttig. Kristna kyrkans, trons a.
ALLMÄNNING, m. 2. Benämning på de
större eller mindre skogar, som vissa menigheter i
skoglösarc trakter hafva till gemensamt bruk.
Kallas olika: Kronoallmänningar,
Häradsallmän-ningar, Sockenallmänningar, m. rn.
ALLMÄNT, adv. För alla, af alla, bland alla,
i allmänhet, offentligt. A. bekant, älskad,
gängse, gångbar. A. kungjord. — Syn.
Allmännc-ligcn; Offentligt.
ALLO, adv. insep. Med a., I a., se AU, 4.
ALLO, allö, n. 4. sing. (pop.) Buller, oväsen.
ALLOD, allöd, n. 3. (länsr.) Egendom, som
man genom arf eller såsom verklig ägare besitter.
ALLOM, se under All.
ALLONGEPERUK, abTngschperük. rn. 3.
Fordom bruklig peruk med en stor mängd yfviga
lockar, som föllo ned ett godt stycke på ryggen.
ALLOPAT, allåpåt, m. 3. Läkare, som följer
allopatiska metoden vid sjukdomars behandlande.
ALLOPATI, allåpati, f. 3. (med.) Sättet alt
bota sjukdomar genom motsatta medel, t.’ ex.
för-slappning genom retande, o. s. v. — Motsats:
Homöopati.
ALLOPATISK, a. 2. (med.) Som bar afseende
på allopatien. A-a metoden.
ALLRA, adv. Är den fordna genit. phir. af
All, och betyder egentligen: bland cll. af alla;
således allra skönast, skönast af alla. Brukas
alt förstärka betydelsen af superlativen hos
adjektiver och adverber, då det sättes framför dessa.
Allra nådigaste, allra bäst, allra mest. — I
skämtsam stil brukas någon gång allra som, t. ex:
en liten allra som nättaste fot. Jfr. Allcr. —
Sammanskrifves af många med sitt adjektiv, t.cx.:
allraskönast, o. s. v. [Oriktigt skrifves af somliga:
Aldra. Alra.]
ALLRÅDANDE, a. 4. Som råder i allt,
öfver allt och öfver alla. Gud är a. Defmitet
Den A. brukas substantivt i st. f. Gud. — Uti
inskränkt mening säges det äfven om menniskor,
t. ex.: Han är a. i land el, vid hofvet. Hennes
skönhet gör henne a. — Syn. Se Allsmäklig.
ALLS, adv. Sammandraget af Alldeles;
brukas blott i nekande mening: A. icke, icke a.,
ingen a., intet ell. ingenting a., a. ingen, intet.
[Als.J
ALLSEENDE, a. p. 4. Som allting ser. Gud
är a. — Dellnitct Den A. brukas substantivt i
st. f. Gud. — I inskränkt mening säges det äfven
om menniskor, t. ex: Hans a. öga märkte del
genast. — S. n. 3. sing. Förmågan att se allt.
ALLSIDIG, a. 2. 4) Som äger förmåga att
uppfatta allt, utmärka sig i allt; som i allt är
hemmastadd. En a. skådespelare, författare. —
2) Som sträcker sig till allt, allt omfattande. A.
bildning. A-a kunskaper. — Syn. Universel.
ALLSIDIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
allsidig.
ALLSIDIGT, adv. På ett allsidigt sätt, från
alla sidor, ur alla synpunkter. A. behandla, ett
ämne.
ALLSKÖNS, a. oböjl. All möjlig, allt slags.
A. ro. A. lycka. Brukas blott i dessa och
några få dylika sammanställningar. — Syn. Se
Allahanda.,,
ALLSMÄKTIG, a. 2. Som allting förmår.
Den a-c Guden. — Definitet Den Allsmäklige
brukas substantivt i st. f. Gud. — I inskränkt
mening säges det äfven om menniskor, t. ex.:
En a. gunstling. — Syn. Allsvåldig, Allrådande,
Allherrskando. [Alsmägtig, Allsmägtig.]
ALLSMÄKTIGHET, f. 3. Se Allmakt.
[Als-mägtighet, Allsmägtighct.]
ALLSVÅLDIG, a. 2. Se Allrädande. [Alsv—]
ALLSVÅLDIGHET, f. 3. Se Allmakt. [Alsv—] ,
ALLT, adv. 1) Visserligen, väl, utan tvifvel.
Del är a. roligt all dansa, men .... — 2)
Ändock, likväl. Visst är han god, men han är
a. litet småaktig. — 3) Nog. Jag har a. tänkt
på del. — 4) Redan. Han är a. kommen. —
3) Ända. A. ifrån hedendomen. Skottet gick
a. igenom. Köttet är a. igenom skämdl. God
a. igenom. A. upp i skyn. A. in i skogens
mörkaste snar. A. intill vertdens yttersta
gränser. Från Haparanda a. till Ystad. — Anm.
Många skrifva Alltifrån, Alltigenom, o. s. v. —
6) Tillsammans med ett adjektiv i komparativen
utmärker A. ett fortfarande tilltagande eller
afla-gande, t. ex.: Han blir a. större och större.
Min kassa blir med hvar dag a. mindre. A.
mer, a. mer och mer. Skrifves äfven Alltmer.
— 7) Brukas i förening med åtskilliga adverber
och propositioner, t. ex.: A. nog, A. fort, A. för,
A. jeml, A. väl, se Alltnog, Alltfort, Alltför,
Alltjemt, Alllväl. A. omkring, se Bundl
omkring. — A. efter, prep. Heit och hållet efter;
äfv. i mån af. t. ex.: a) A. efter behag, b) A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
