Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Andtrutenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
AND
ANF
ANDTRUTENHET, f. 3. Tillståndet, då rnau
är andtruten.
ANDTÄPPA, f. i. i) Svårighet att andas. —
2) (med.) Sjukligt tillstånd, då andedrägten är
liksom täppt .och förenad med någon plåga.
ANDTÄPPT, a. i. Som har andtäppa.
ANDUNGE, m. 2. pl. — ungar. Unge af
and-slägtet. — Sä. Andungs jagl.
ANDUNGSHUND. m. 2. Hund, som är
dresserad till andungsjagt.
ANDVÄDER, n. 5. Väderlek under andtiden.
ANDÄKTIG, a. 2. 4) Full af andakt. A.
mcnniska, åhörare. A. bön. — 2) (iron.)
Till-gjordt andäktig, skenhelig. — 3) (skämtv.) Högst
uppmärksam.
ANDÄKTIGHET, f. 3. Egenskapen all vara
andäktig.
ANEKDOT, anäckdåT, m. 3. 4) Hemlig
historisk händelse, som blifvit förbigången eller
förlegad af föregående historieskrifvare. 1 denna
bem. mindre brukligt. — 2) Kort berättelse om
någon mer eller mindre anmärkningsvärd
tilldragelse, om något karaktersdrag af en historisk
person. — 3) (fam.) Berättelse om något karaktersdrag
af enskilt person. — Ss. A-berältare, -krämarc,
-makare, -jägare, -samlare, -vän. [Anecdot.j
ANEKDOTISK, a. 2. Som har egenskap af
anekdot. [Ancc - -.]
ANEMOKORD, –måkå’rd, m. 3. Strängadt
instrument, som spelas af vinden.
ANEMOMETER, –måmé-, m. 2. pl.
—metrar. Hvarje instrument, hvarigenom vindens
styrka bestämmes. Vindmätare.
ANEMON. - -mön, f. 3. Se Sippa.
ANEVRISM, anävvrissm, m. 3. Pulsåderhråck.
ANFALL, n. 5. 4) Handlingen, då man
anfaller: a) med vapen o. d.; b) med ord eller skrift.
Jfr. Anfalla, a) Göra elt häftigt a. på fienden,
på en trupp, på en stad, fästning, skans, ett
skepp, o. s. v. Jag råkade på vägen ut för ett
a. af röfvare. — b) Smädligt, bittert a. A. på
heder och ära. A. emot regeringen. Icke
frukta kritikens, smädelsens, elakhetens a. Han
försvarade sig med segrande argumenlcr emot
delta nya a. — Syn. Angrepp, An lopp,
Öfver-fallande, Attack, Stormning. — 2) (fig.) Plötsligt
utbrott af vissa svåra och häftiga sjukdomar. Få
ett a. af slag, af fallandesjukan, af gikt, o. s. v.
— Syn. Anstöt, Känning, Attack. — 3) (fig.)
Plötsligt utbrott af en passion, en känsla. I ett
a. af vrede slog han ihjel sin beljenl. — 4)
(fig.) Plötslig företeelse hos en person, af någon
god moralisk egenskap, som i allmänhet icke
tillhör hans karakter. I cll a. af ädelmod förlät
han allt, han, som eljest är så hämdlysten. —
Syn. Ryck.
ANFALLA, v. a. 3. (böjes som Falla) 4) Gå
eller rusa emot någon, för att med vapen,
tillhygge eller dylikt skada honom till lif eller lem,
eller genom hotelser affordra honom något. A.
någon på galan, på stora landsvägen, i sitt
hus. A. med hugg och slag. A. med
knylnäf-varna, med en påk i handen, med en käpp,
elt lillhyggc. A. med vapen i hand, med sabel,
värja, pistol, o. s. v. Jag blef på vägen a-llcn
af två röfvare, som fordrade mina penningar.
— Syn. Angripa, Aniasta, Öfverfalla, Ansälla,
Attackera, Storma, Bestorma, Rusa, störta,
springa på, Barka på. — 2) Med väpnad styrka börja
strid emot en fiende, försöka eröfra eller intaga
land, stad, fästning, skans, o. s. v. / spetsen för
en trupp a. fienden. A. med värjan i hand,
med fälld bajonett. A. cll regemente, en hel
armé, ett linieskepp, en eskader, en flotta. A.
en skans, en fästning, en stad, en provins.
Czar Pelcr anföll Sverige med krig. — 3) (äg-)
1 tal eller skrift framställa klander, förebråelser,
smädelser emot någon. Hennes giftiga tunga
a-ller ulan ålskilnad både vän och fiende.
Herr N. anföll i en lång artikel del nya
fång-vårdssystemet. — 4) (fig.) Säges om vissa häftiga
sjukdomar och om våldsamma naturverkningar.
Han blef a-llen af en svår feber, af gikt, af
gula febern, af koleran. Vågen och stormen
a. förgäfves klippan. — I bem. 3 o. 4 brukas
oflare ordet Angripa.
ANFALLANDE, n. 4. Handlingen alt anfalla.
ANFALLSFÖRBUND, n. 5. Förhund emellan
två eller liera makter att med samfällta krafter
anfalla en eller flera andra. Äfven: Offensivt
förbund, Offensiv allians.
ANFALLSKRIG, n. 5. Krig, som en slat
påförer en annan. — Motsats: Försvarskrig.
ANFALLSPLAN, m. 3. Planen för anfallet i
ett fältslag eller för ett anfallskrig. — Motsats:
Försvarsplan.
ANFALLSROP, n. 5. Se Härskri.
ANFALLSVAPEN, n. 3. Vapen, som njltjas
till anfall, såsom eldgevär, värja, sabel, lans, spjut,
o. s. v. — Motsats: Försvarsvapen.
ANFALLSSTRALE, m. 2. pl. — strålar, (opt.)
Ljusstråle, som faller in i ett medium.
ANFALLSTRAKTAT, –tracklåt, m. 3.
Fördrag, hvarigenom en eller flera makter ömsesidigt
förbinda sig till, gemensamt anfall emot en eller
flera andra. — Äfven Offensiv traktat.
ANFALLSVINKEL, m. 2. pl. — vinklar, (opt.)
Den vinkel, hvarunder en ljusstråle ingår i ett
medium, t. ex. glas, vatten, o. s. v.
ANFALLSVIS, adv. På elt anfallande sätt,
såsom anfallande. Gå a. tillväga. — Äfven
Offensivt.
ANFORDRA, v. a. 4. Se Påfordra.
ANFORDRAN, f. sing. indef. 4) Fordran,
begäran, anmaning. På vederbörande myndighets
a. — 2) (mest brukl.) Kräfvande för skuld.
Revers att betala vid a.
ANFUKTA, v. a. 4. (föga brukl.) Fukla. —
Anfuktande, n. 4. o. Anfuklning, f. 2.
ANFÄKTA, v. a. 4. 4) (om onda andar)
Ansätta med frestelser? lockelser eller själsqval.
Djefvulen frestar och a-ar. Hon blef a-ad af en
ond ande. — Syn. Sc Fresta. — 2) (i utsträckt
mening) Plåga, förfölja. Han kan icke taga elt
steg på gatan, ulan all a-s af någon björn.
— Brukas stundom vid svordomar och utrop af
förargelse, t. ex.: Hin a.! A. och regera! A.,
hvad del ar kallt! A. honom! — A. sig, v. r.
4) Hafva åtbörder som en besatt. Brukas äfven
stundom om tillgjorda och öfverdrifna ålbörder
hos talare eller skådespelare. — Syn. Obäka sig.
— 2) A. sig på, svära på. Förekommer ofta i
förbindelse med verbet Svära, t. ex.: Han svor
och a-dc. sig på, att del var sant.
ANFÄKTANDE, n. 4. Handlingen att
an-fäkta. Mcnni skans a. af djefvulen.
ANFÄKTELSE, f. 3. 4) Handlingen all
anfäkta. Frukta djefvulens. björnars a. cll. a.
af djefvulen, björnar. — Syn. Se Frestelse.
Plåga. — 2) Handlingen, då man anfäktar sig
(i begge bem.). En prcsls a-r på
predikstolen. Jag vill ej längre höra dina svordomar
och a-r.
kNFÄKTMNG, f. 2 Se Anfäklelsc. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
