- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
76

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ansenlig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

ANS

ANS

a. till p. — 2) Utseende, yttre sken. Döma
efter utvertes a-et. Gifva sig a. af hög herre,
af lärd, o. s. v. — 3) Utmärkelse, som någon
åtnjuter i allmänna omdömet, för dygder, insigter,
talanger, förtjenster af det allmänna, hög
värdighet, o. s. v. Han åtnjuter myckel q. bland sina
medborgare. En man ulan a. Rikedom, utan
vett och dygd, kan väl skänka a., men aldrig
högaktning. Vara, slå i a. Denna befordran
gaf honom ökadl a. Han har nu förlorat allla.
Jag skall väl vela alt sälta mig i a. — t
utsträckt mening nyttjas ordet i denna bem. äfven
om saker, t. ex.: Han förstod snart att sätta
inrättningen i a. Dessa tillverkningar hafva
numera förlorat allt sitt förra a. — Syn.
Betydenhet. Betydande. Inflytande, Aktning. — la.
till, prep. 4) I betraktande af. med afseende på,
för skull. I a. Ull de tjenster, han gjort
landet, blef han benådad. Han har i a. till
sjukdom icke kunnat infinna sig. I a. derlill all
enkan befinner sig i behöfvande
omständigheter .... — 2) (mindre ofta) 1 afseende på,
angående, rörande. I a. till ert nyss hafda
yttrande, får jag förklara, all ... . la. derlill
är jag af den tanken, alt ... . Honom måste
du hjelpa, men i a. till mig kan du göra, hur
du vill.

ANSENLIG, a. 2. (som ger eller förtjenar
anseende) i) Stor till växten. En a. karl, qvinna.
— 2) (i ailm.) Stor, betydande. A. längd, höjd,
bredd. A-l djup. A. byggnad, trädgård, åker.
A. myckenhet. A. armé. A-l rike. A-a
krafter. En a. penningsumma, kostnad, tid, fördel.
Detta verk fordrar a-l arbete. — Syn. Se
Betydlig.

ANSENLIGEN, adv. Se Ansenligt.

ANSENLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
ansenlig. — Syn. Storhet, Betydlighet.

ANSENLIGT, adv. Ganska mycket, ganska,
betydligt. A. stor, rik. A. många.

ANSIGTE, n. 4. Främre delen af menniskans
hufvud emellan hårfästet, öronen och halsen.
Vackert, ädelt, regelbundet, fult a. Se någon i
a-l, stint i a-l. (Föråldr.) Se någon under a-t,
se på någon utan fruktan. Känna någon till
a-t, d. v. s. till utseendet. Säga någon de
största grofheler midt i a-t, d. v. s. rakt fram, utan
försyn och skonsamhet. — Syn. Anlete,
Fysionomi, Syn, Planet. — Sä. Ans i gtsf är g, - s
muskel, -sncrv, m. fl.

Anm. Ansigte är del allmänna ullrycket, och
brukas både i tal och skrift; Anlele deremol blott i
högre slil; Eysionomi mest i skämtsam stil, och
kan äfven nyttjas om djur, saml i figurlig mening.

ANSIGTSBILDMNG, f. 2. Ett ansigtes
naturliga bildning, helheten af dess drag.

ANSIGTSDRAG, n. S. Se Anletsdrag.

ANSIGTSROSEN, f. 2. sing. def. Sjukdomen
rosen, då den uppstigit i ansigtet.

ANSIGTSUTTRYCK, n. S. Uttrycket af en
menniskas sinnelag, lynne, känslor eller
sinnesrörelser i dess ansigte.

ANSIGTSVINKEL, m. 2. pl — vinklar.
Vinkel, som formeras af två räta linier, den ena
dragen emellan hårfästet och nässpetsen, den andra
från bakbenet till sistnämda punkt.

ANSJOVIS, annschöviss, m. 2. Mjukfenig fisk,
i Nordsjön och Medelhafvet, G till 8 tum lång,
med små, lätt affallande fjäll. Inlägges, för att
ätas till smörgås, o. s. v.

ANSJUDA, v. a. 3. (böjes som Sjuda) Luttra,
rena metaller). Ordet brukas endast i
bergs

vetenskapen. — Ansjudande, n. 4. o.
An-sjudning. f. 2.

ANSKAFFA, v. a. 4. Laga, att någon för
ett behöfs fyllande nödig sak erhålles, eller att
någon för ett visst ändamål behöflig person
infinner sig. A. säd, ved, penningar. A. kläder
åt sig. A. proviant för en fästning. A.
nödiga medel till en hamnbyggnad. Sedan alla
behofven blifvit a-de. A. pr est, läkare,
barnmorska, fältskär, amma. — Syn. Se Skaffa.

ANSKAFFANDE, n. 4. Handlingen, då man
Q nsk <i (Tr r

ANSKAFFNING, f. 2. (mindre brukl.) Se
Anskaffande.

ANSKAFFARE, m. 3. Person, som anskaffar
eller anskaffat någon eller något.

ANSKJUTA, v. n. 3. (böjes som Skjuta) 4)
(kem.) A. i kristaller ell. blott A., bilda, forma
sig i kristaller — 2) (bot., mindre brukl.) Skjuta
upp ur jorden, gro, spricka ut. — 3) (jäg.) Träffa
ett djur med skott, utan att fålla det. — An
skjutande, n. 4. o. Anskjutning, f. 2.

ANSKRI, n. 4. (brukas icke gerna i plur.)
Plötsligt och starkt skri, antingen af förskräckelse,
eller i afsigt att skrämma. Gifva till cll a. Vid
denna rysliga syn föll hon med cll a. Ull
golf-vet. Vildarne rusade med ett högl a. mol oss.
— Syn. Se Rop.

ANSKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
Bibringa en person god eller dålig tanka om någon.
A. någon vät, illa. Han har illa a-fvil er hos
ministern. — Ordet brukas mest i particip,
såsom adjektiv.

ANSKRIFVEN, a. p. 2. neutr. — el. Väl eller
illa bedömd af någon, till följe af annan persons
ingifvelse. Vara väl, illa a. hos någon. Han
är illa a. vid hofvet, på börsen, i del huset,
hos Tyskarna.

ANSKARA, v. a. 3. (böjes som Skära) (väf.)
Varpa.

ANSKÄRNING, f. 2. (väf.) 4) Varpning. —
2) Varp.

ANSLAG, n. 3. 4) Offentligt uppslagen till—
kännagifvelse. Brukas numera nästan endast i
embetsstil, vid kungörelse om lediga tjenster, om
auktion, eller vid domstolar om domars
offentliggörande. Kungöra genom a. på dörr, husknut
eller tafla. — Syn. Plakat, Allisch. — 2) Plan
(i och för något elakt ändamål), anläggning,
stämp-ling. A. emol ens lif. Han vill min
undergång, men jag skall tillintetgöra hans a. —
Syn. Anläggning, Stämpling. —’3) Till något
visst statsbehof eller offentligt företag anslagen
penningsumma. Rikets Ständer hafva beviljat
ett a. af 100,000 R:dr (ill allmänna
undervisningens befrämjande, för byggande af
skolhus, &c. — 4) (i musik) ’Angifvande af ackord
på ett musikinstrument med klaviatur. — 5)
Handtag på ett gevär, en bössa, en pistol.

ANSLAGSRUNDNING, f. 2. Rundning pä
anslaget till gevär eller pistol.

ANSLAGSSEDEL, m. 2. pl. — sedlar. Sedel,
innehållande någon tillkännagifvelse, och antingen
anslagen eller ämnad att anslås.

ANSLAGSSPAN, n. S. (boktr.) Spjäle eller
träbit, hvarpå rcmikan hvilar, under det
tryckaren lägger arket, som skall afdragas, i däckeln.

ANSLAGSSUMMA, f. 4. För något visst
ändamål anslagen summa.

ANSLAGSTAFLA, f. 4. Tafla af trä.
vanligtvis svartmålad, hvarå anslås offentliga
tillkän-nagifvanden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free