Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anstryka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ANS
ANS.
ANSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka)
Bc-stryka med färg eller annat ämne, som betäcker
hela ytan af en sak. A. med grön färg, med
fernissa, med murbruk, gips. A. en dörr gul.
A.n första, andra gång. — Ordet brukas mest i
målarhandtverket.
ANSTRYKANDE, n. 4. 4) Handlingen, då
man anstryker.
ANSTRYKNING, f. 2. 4) Se Anstrykande.
— 2) (fig.) AHägsen likhet, tycke af, sken af
något. Man finner i hans skrifter en viss a. af
poesi. Han har en a. af lärdom, en viss a.
af stolthet...
ANSTRÄNGA, v. a. 2. Sätta i högsta grad
af verksamhet; tvinga till ytterlig och tröttande
verksamhet. A. alla krafter. A. hufvudet,
tankekraften, förståndet, minnet. Detta arbete
a-nger mig mycket. — A. sig, v. r. På det
högsta bemöda sig. A. sig att lyfta en börda,
all tala. A. sig, för all förljena silt uppehälle.
A. sig med. tankekraften.
ANSTRANGANDE, a. p. 4. Som anstränger.
A. verksamhet. A. arbete. — S. n. 4.
Handlingen, då man anstränger.
ANSTRÄNGNING, f. 2. Starkt bemödande.
Genom mycken a. lyckades han slutligen.
Själs-och kroppskrafternas a. A. med hufvudet,
tankarna. — Ingar i sammansättning med flera ord,
t. ex.: Kropps-, Själs-, Tanke-ansträngning.
ANSTUCKEN, a. p. 2. Smittad, skämd,
för-derfvad. Jfr. An slicka.
ANSTÅ, v. n. o. impers. 2. (böjes som Stå)
4) Vara passande, hedrande för, hedra. Brukas
vanligtvis i förening med verber och substanliver,
som antyda handling eller uppförande. Del a-r
dig icke numera all leka. Del a-år ungt folk
att vörda ålderdomen. Spel och dobbel a. icke
en Herrans tjenare, lika litet som buteljen och
flaskan. All dricka så, alt man raglar, a-r
ingen menniska. Del a-r dig illa, all taga
hans försvar. Nyttjas ofta i förening med
verbet Egna, för att gifva mer eftertryck åt
meningen, t. ex.: Det egnar och a-r alldeles icke en
pojke alt löpa med skägg. — Syn. Se Passa.
— 2) Behaga, falla i tycke. Delta tyg a-r mig
icke. Hans lon, hans uppförande a. mig
ingalunda. Delta hus skulle rätt myckel a. mig.
— Syn. Se Behaga. — 3) (mest i infinitiv)
Uppskjutas, fördröjas. Saken (år a. tills vidare.
Det får a. med betalningen till 1 Maj. Låta
en sak a., eller låta a. med en sak. I denna
bem. säges någon gång Stå ån. — Syn. Se Dröja.
ANSTÅND, n. 3. Uppskof utöfver fastställd,
ötvereDskommen, förelagd tid. Brukas
företrädesvis om betalning, domars fullgörande, återställande
af lån, o. s. v. Jag har fått, han har beviljat
mig en månads a. med betalningen. Han får
intet a. med afflyIlningen. — Uttrycket Hafva
anstånd, som för del mesta nyttjas impersonelt,
säges i allmänhet om uppskof af hvad som helst,
utan att innebära någon viss utsatt tid, t. ex.:
Saken har a. tills vidare. Del får hafva a.
dermed så länge. Ännu en vecka kan del
hafva a. med skörden.
ANSTÄLLA, v. a. 2. 4) Göra nödiga
anordningar för utförandet af en sak och bringT den
till verkställighet. A. en lustbarhet, en fest, en
bal, ett kalas, ett lustparti. A. rättegång, ålal
emot någon. I utsträckt mening säges äfven:
A. förföljelser emot någon. A. betraktelser
öfver något. A. gräl, nederlag, blodbad,
förödelse, o. s. v. —- Syn. Tillställa, Anordna. —
2) Antaga en person till en befattning, en tjensl.
Man har a-lll honom vid N. regemente. Vara
a-lld vid armccn, vid postverket, vid engelska
beskickningen. — Mindre ofta nyttjas Ställa ån.
ANSTÄLLANDE, n. 4. Handlingen, då man
anställer.
ANSTÄLLARE, m. 5. Person, som anställer
eller anstalt. A-n af denna rättegång.
ANSTÄLLNING, f. 2. 4) Se Anställande. —
2) Befattning, tjenst, syssla, hvarvid nian blifvit
anställd. Han har fått en a. vid arméen.
ANSTÄNDIG, a. 2. 4) (om person) a) Som
vet att skicka sig på ett tillbörligt och passande
sätt. Det är en ganska a. yngling. Vara a.
i sällskap. — Syn. Skicklig, Höfvisk. — b) Kysk,
ärbar. En a. flicka skyr allt lättfärdigl. —
Syn. Sedig, Ärbar. — 2) (om sak) a) Enlig med
de yttre fordringarna för goda seder. Eli a-t
uppförande, språk, skick, väsende. Yttra sig
i a-a ordalag. — b) Passande, snygg, väl
ordnad, hygglig. En a. klädsel. Ett a-t rum.
Be-grafningen efter honom var ganska a.
ANSTÄNDIGHET, f. 3. 4) Iakttagandet af
det passande och tillbörliga i umgänget med
andra. A-en är en dygd, emedan hon söker
aflägsna, hvad som kan göra ell obehagligt
intryck på andra eller är stridande mot goda
seder; men stundom är den blott en fernissa,
som skyler lasten: del är med afseende härpå
skalden har sagt: A-en kom och sederna
försvunna. — Syn. Skick och velt. Skicklighet,
Höf-viskhet. — 2) Sedighet, ärbarhet. Flickan har
alltid visgl mycken a. i silt uppförande.
ANSTÄNDIGT, ANSTÄNDIGTVIS, adv. På
anständigt sätt, vis.
ANSTÖT, m. 2. Egcntl. Påstöl. Brukas
endast i fig. mening. 1) Hastigt påkommen känning
af någon sjukdom. Han har åter fåll en a. af
giklen. — Syn. Se Anfall. — 2) (mindre brukl.)
Hastigt påkommen böjelse, sinnesrörelse, lidelse.
— 3) Smärtsamt intryck på själen, antingen till
följe af en merendels inbillad förolämpning, eller
af något, som strider emot religion och goda
seder eller det tillbörliga och passande. Taga a.,
finna sig stött, förolämpad. Han log a. af dessa
i sig sjelfva oskyldiga ord. Han ger för
mycken a. genom sitt osedliga uppförande. Till
mycken a. för församlingen uppsteg en
gumma, midl under predikan, och föll preslen i
talet. — I sistberörde mening är Skandal härmed
liktydigt.
ANSTÖTA, v. n. 2. (föga brukl. utom i
particip) 4) Stöta emot. — 2) Tillstöta, tillgränsa,
angränsa.
ANSTÖTLIG, a. 2. Som ger anstöt (bem. 3),
stötande, förnärmande, i hög grad stridande mot
religion, seder eller det tillbörliga. A-a
lärosatser. A-l beteende i kyrkan. A-t tal. —
Syn. Skandalös, Stötande, Oskicklig.
ANSTÖTLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
anstöt lig. A. i lal och uppförande. — 2)
Någonting, som ger anstöt. — Syn. Skandal.
ANSTÖTLIGT, adv. På ett anstötligt sätt.
Tala, skrifva a.
ANSVAR, n. 5. Förbindelsen att stå till svars,
att redogöra för något och underkasta sig
följderna af, straffet för fel, försummelse, o. a. v. A-el
för barnens uppfostran tillhör föräldrarna.
Slå i a. för, vara skyldig att ansvara för. Slå
till a. för, redogöra för. Ställa i a., göra
ansvarig. Ställa, fordra till a., affordra räkenskap,
redovisning. Taga på sitt a., förklara sig beredd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
