Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Arbetad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARB
ARB
85
rarm. A. ihjel sig, a. mer, an krafterna tillåta.
— 2) (fig.) Vrida sig hit och dil (af
sjukdomsplå-gor). A. i feber. Den sjuke a-r oupphörligt.
— 3) (om fartyg, i svår sjögång) Häftigt stampa
och slingra. — 4) (om hafvet) Vara häftigt
upp-rördt. — 3) (om vissa vätskor) Börja jäsa. Vinet
a-r. — V. a. 4) Genom kroppens eller själens
krafter frambringa någonting för en sjelf eller
andra nödvändigt, nyttigt eller behagligt (brukas
mest om handtverkare och konstnärer). Hvem
har a-t det här konstverket? Denna bröstnål
är a-d af guldsmeden N. — 2) Bearbeta,
förarbeta. Stål är lättare all a., än jern. Detta
träslaget låter sig icke så lätt a. — 3) (handtv.)
Genom stark och flitig omröring göra en
grof-fly lande massa fin, mjuk och jemn, eller väl
utdraga musten af dess beståndsdelar. A. ler,
murbruk. deg. A. mäsk. — A. af. bort. m. fl., se
A far beta, Bor lar beta, m. fl. A. sig fråm,
igé-nom, tn i, &c., genom möda och arbete laga, att
man kommer fram, igenom, in i något (både egentl.
o. fig.), t. ex.: a. sig (ram i vcrlden, a. sig
igenom folklrängseln, a. sig in i sitt ämne. A.
sig i vinden (sjöt.), att vid kryssning segla tätt
bidevind. A. undan: a) undanföra; b) arbeta
färdig en del af ett arbete, eller något visst, innan
elt annat skall företagas. A. sig under,
anstränga sig så, att man kommer under något. A.
under sig, förehafva elt arbete, hvarpå man förlorar.
A. ut sig, arbeta så öfverdrifvct, alt helsa och
krafter gå förlorade.
ARBETAD, a. p. 2. Som varit föremål för
arbete. Elt väl a-l konstverk. Väl a. deg. En
väl a. bildstod. En för mycket a. stil.
ARBETANDE, a. p. 4. Som arbetar. A.
ledamot i ett samfund. A. klassen, som försörjer
sig med kropps- och handarbete. — S. n. 4)
Handlingen, då man arbetar. — 2) Den sjukes
vridningar under plågorna. — 3) Ell fartygs
stampning och slingringar under svår sjögång. — 4)
Vissa vätskors jäsning (isynnerhet om vin).
ARBETARE, m. 5. 4) Person, som arbetar,
vare sig med kroppen eller själen. — 2) En, som
försörjer sig med kropps- eller handarbeten.
Brukas således, i denna mer allmänna betydelse, om
dagakarlar, legokarlar, handtverkare, o. s. v.
ARBETAREFÖRENING, f. 2. Förening af
arbetarne i de större städerna till förbättrande af
deras läge. Bör noga skiljas ifrån Arbetsförening.
ARBETE, n. 4. 4) Sjelfva arbetandet, eller
handlingen, då man arbetar: göromål,
sysselsättning. A-l hedrar alla. Vara trägen i sill a.
Börja, sluta upp med a-t. Söka a. Vara utan
a. Njuta frukterna af sill a. Vara, komma
i a. Hafva något under a. Jernvägen är
redan under a. — 2) Något visst, som skall göras,
förfärdigas, eller del, hvarpå man arbetar. Man
har anförtrott honom ell a., som är mycket
ansvarsfullt. Tinga, beställa, åtaga sig ell a.
Han håller på med elt a., som icke blir
färdigt förr, än om två månader. Han har
lemnat a-t ofullbordadi. Del är elt långvarigt
a., jag har för händer. — Syn. Se Göromål.
— 3) Hvad som genom arbetandet blifvit
fram-bragt, det genom arbetandet uppkomna verket,
tineet. Här ser du nu a-t färdigt! Ett godt,
vackert, fult, dåligt a. Hans a. hedrar honom.
På expositionen funnos en mängd a-n af alla
slag. Elt a. i stål, i marmor, i trä. Ell vittert,
lär dl, historiskt, politiskt a. Ell a. på vers,
P" prosa, i historien, i matematiken, o. s. v.
Ciceros, Tegnérs, Geijers a-n. Förekommer ofta
i sammansättningar, t. ex.: Skomakararbete,
Vitterhetsarbete, o. s. v. — Syn. Verk. — 4) Den
konst, skicklighet, möda, man nedlagt på
utarbetandet, förfärdigandet af en sak. A-l på denna pjes
har mera värde, än sjelfva ämnet. — 3) (mindre
brukl.) Plåga, vånda. Hans a. under febern är
förfärligt. Ganska brukligt i sammansättningarna
Dödsarbete, Födsloarbete. — 6) Jäsning (helst om
vin). Vinet är i a. — Ss. Arbetsdrift,
-sflit, -sföretag, -sförmåga, -sifver,
-skrafl, -srum, -ssal, -sskygg, -sslund.
Anm. Arbete helte i fornspråket Ervidi, som
betydde: jagl, skylle af ur, pil, och veölhi.
fångst, fange), och, emedan jagl var de äldsta
nordboernes förnämsta, nästan enda
sysselsättning, utsträcktes snart betydelsen till alla slags
göromål, som fordra användande af kroppens
(sedan äfven själens) krafter.
ARBETNING, f. 2. (mindre brukl.) Se
Arbetande. s. n.
ARBETSAM, a. 2. 4) Som träget och flitigt
arbetar. A. menniska. — Syn. Se Flitig. —
2) (mindre väl) Som fordrar mycket arbete. A-l
företag.
ARBETSAMHET, f. 3. Egenskapen att vara
arbetsam (bem. 4). A-en är menniskans bästa
vän. — Syn. Se Flit.
ARBETSBERÄTTELSE, f. 3. Berättelse om
verkställda arbelcn under det förflutna året.
ARBETSBI, n. 4. Bi, som bygger och samlar
honung i kupan. Motsats till Drönar#*, Vattenbi.
ARBETSBORD, n. 5. ARBETSBÄNK, m. 2.
Bord, bänk, som af handtverkare begagnas att
arbeta på.
ARBETSCHEF, årrbettsschäT, m. 3. Person,
som har sig anförtrodd ledningen af ett större arbete,
hvarvid många arbetare användas. Brukas
isynnerhet i fråga om arbctskommenderingar.
ARBETSDAG, m. 2. 4) Dag, på hvilken det
är tillåtet att arbeta. Motsats: Heligdag. — 2)
Dag, på hvilken någon arbetar. I morgon skall
det bli en a. för mig. — 3) Dag. på hvilken
någon af tjenstepligl ålägges att arbeta. I dag
är det hans a., i morgon har han fridag.
ARBETSDJUR, n. 3. (mindre brukl.)
Last-dragande djur.
ARRETSFOGDE, m. 2. pl. — fogdar.
Upp-syningsman öfver arbetsfolk.
ARBETSFOLK, n. 3. 4) Personer, som
försörja sig med förrättande af gröfre arbeten:
arbetare, dagsverkare och legohjon. Säges både
om män och qvinnor. Det är myckel a. här i
staden. — 2) Arbetare, som för tillfället
sysselsätta sig med något visst arbete. Hafva tillsyn
öfver a-et vid en byggnad.
AR BETSFRI, a. 2. 4) (om person) Fri, ledig
ifrån arbete. I dag är han a., men i morgon
skall han åter börja. — 2) Säges om viss tid,
hvarunder man är befriad ifrån arbete. Detta är
hans a-a dag, vecka, månad.
ARBETSFR1HET, f. 3. Rättigheten att, utan
hinder af skrå, på ärligt sätt försörja sig genom
sitt arbete.
ARBETSFÅNGE, m. 3. pl. — fångar.
Förbrytare, som blifvit dömd till allmänt arbete å
fästning eller annan ort.
ARBETSFÖR, a. 2. Som har nödiga krafter
alt förrätta groft arbete.
ARBETSFÖRENING, f. 2. Förening af flera
personer i och för något visst arbete.
ARBETSFÖRSLAG. n. 3. Ungefärlig beräkning
af de blifvande kostnaderna i och för ett tilläm—
nadt förelag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
