Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Arfadel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A RF
ARF
87
tillfallit honom. Vara berättigad Ull a. efter
någon. Få i arf, ärfva. Gå i arf, ärfvas. —
2) Rättighet att ärfva. Af sä ga sig a. efter
någon. — 3) Egendom, lös eller fast, som man
bekommer efter aflidna slägtingar, enligt i lag
stadgad ordning emellan slägilederna. Han har fåll
ett stort a. Tillträda ell a. Fordra a. efter
någon. Taga a. efter någon, ärfva någon. —
(Lagt.) A. och aflinge, ärfdt och förvärfdt. —
Syn. Arfsegendom, Qvarlålenskap, Arfsmedel. —
4) (fig. Egenskap, kroppslig eller andlig,
hvarigenom en person liknar någon af sina föräldrar eller
förfäder; äfv. insigt, färdighet, dygd, o. s. v.,
hvar-för man har att tacka föräldrar eller slägtingar;
äfv. tillstånd, förhållande, hvari man genom dem
kommit; äfv. tillstånd eller förhållande, som
härleder sig ifrån något föregående. Han har
denna sjukdom i a. efter sin far. 1 den släglen
gingo många stora egenskaper i a. från far
till son. En god uppfostran är bättre, än
någof annat a. Slägthämd är ett
förskräckligt a. Detta krig var ett a. ifrån föregående
regering. — Se f. Ö. Bröstarf, Bakarf,
Fäderne-arf, Mödemearf, m. fl. — Sø. A-ber ätlig ad.
ARFADEL, m. 2. sing. Adel, hvars adelskap
par i arf. Kallas äfven Bördsadel.
ARFBERÄTTIGAD, a. 2. Som äger rättighet
till arf.
ARFDRÄGT, f. 3. Försnillning af någon del
ut af ett arf.
ARFDOMARE, m. 5. Domare, som genom
arfsrätt är berättigad att utöfva sitt domarekall.
ARFF1ENDE, m. 3. 4) Fiende, hvars
fiendskap gått i arf ifrån föräldrar eller förfäder. —
2, teol. o. bibi.) Benämning på djefvulen.
Men-niskans a.
ARFFURSTE, m. 2. pl. — furstar. 4)
Arf-vinge till kronan i fjermare led. — 2) Se
Arf-prins.
ARFFURSTINNA, f. 4. Jfr. Arffurste.
ARFFÖLJD, f. 3. 4) Handlingen att
efterträda någon i egenskap af dess arfvinge. Laglig,
naturlig a., i kraft af slägtskap, genom lag, ulan
behof af särskilt testamente. — 2) Rättigheten att
efterträda någon i regeringen. Krig uppstå ej
sällan om a-en i ett rike. — 3) Arfvingar, som
äro berättigade att efterträda någon i regeringen,
f brist af a., skall efterträdare utköras af
rikets ständer. — Ss. A-s kr i g, -sordning.
ARFFÖRDR/kG, n. 5. Fördrag om delningen
af en ännu lefvande menniskas blifvande
qvarlå-tenskap, eller (i diplomatisk stil) om en ännu
lefvande furstes länder.
ARFFÖRENING, f. 2. 4) Öfverenskommelse
mellan arfvingar om arfs skiftande. — 2) Skrift,
som innefattar .sådan öfverenskommelse.
ARFFÖRLÄNING, f. 2. Förläning, som går
i arf.
ARFFÖRPAKTARE, m. 5. Förpaktare, som
på grund af ärftlig rättighet innehar en förpaktning.
AR FFÖRP AKTNING, f. 2. Förpaktning, som
gär i arf; ärftligt arrende.
ARFGODS ell. ARFVEGODS. n. 3. 4) Större
fastighet på landet, som bekommits i arf. Om
smärre jordlotter brukas: Arfjord, Arfhemman,
Ärfd jordlägenhet, o. s. v. Motsats till Köpegods.
— 2) Gods, tillhörigt en viss ätt eller slägt, och
som derifrån icke utan vederlag får föryttras.
ARFHEMMAN, n. 5. Hemman, som
bekommits i arf.
ARFHERRE, m. 2. pl. — herrar. Agare af
ett arfgods (bem. 2). x
ARFJORD ell. ARFVEJORD, f. 2. Ärfd jord.
Brukas äfven om de minsta jordlotter. Motsats:
Aflingcjord.
ARFKONUNG, m. 2. Konung, som regerar i
ett ärftligt rike och således enligt,gällande lag
om arfföljden emotlagil regeringen.
ARFKRIG, n. 3. 4) Krig, som en stat fått i
arf från en förgången tid. — 2) Krig, som i
fordna tider tordes till följe af då gällande
skyldighet för barn och ättlingar, att hämnas fäders
och förfäders lidna oförrätter och fullfölja deras
enskilta tvister eller allmänna krig.
ARFLOTT, se Arfslott.
ARFLAN, n. 5. Stående lån på ärfd egendom.
ARFLAN, n. 3. Se Ar/förläning.
ARFLÄNDER, n. 3. pl. Sådana länder, som
med arfsrätt tillhöra någon viss regerande ätt.
ARFLÖS, a. 2. 4) (egentl., föga brukl.) Som
icke har eller haft något arf alt vänta. — 2)
(allmännare) Som blifvit förklarad sin arfsrätt
förlust ig. Göra, förklara någon a. — Ss.
A-gö-relse.
ARFLÖSHET, f. 3. Egenskapen att vara arflös.
ARFPRINS, m. 2. 4) (i Sverige) Prins, som
efter kronprinsen är närmast berättigad till
tronen. — 2) (i Tyskland) Närmaste arfvingen till
ett hertig- eller furstendöme. — 3) (i Danmark)
Titel, som kronprinsens broder förer. — I Sverige
kan arfprinsen äfven kallas arffurste, men hans
yngre bröder endast det sednare.
ARFPRINSESSA, f. 4. 4) Prinsessa, som är
berättigad till tronen. — 2) Gemål åt en Arfprins.
Jfr. d. o.
ARFRIKE, n. 4. Rike, hvars regent
emotta-gcr regeringen till följe af arfsrätt. Motsats till
Valrike.
ARFSAK, f. 3. 4) Något, som man ärfver
eller ärft. — 2) Se Arftvist.
ARFSHANDLINGAR, f. 2. pl. Handlingar,
som angå arf efter någon viss person.
ARFSJUK, a. 2. (föga brukl.) Säges om den,
hvars alla tankar äro riktade derpå, att genom
arf göra sin lycka, samt i och för detta ändamål
uppbjuder allt, för att lyckas.
ARFSJUKA, f. 4. sing. (föga brukl.)
Egenskapen att vara arfsjuk; se föreg.
ARFSKAP, n. 3. o. 5. 4) Allt, hvad en afliden
lemnar efter sig och kan ärfvas. Brukas i denna
bem. mindre ofta. — Syn. Se Arf, 3. — 2) Arfslott,
arfvedel. — 3) Rättighet att ärfva. Äfv. Arfsrätt.
ARFSKIFTE, n. 4. Den fördelning af
qvar-låtenskap, som äger rum mellan arfvingarna efter
död person.
ARFSKULD, f. 3. Skuld på ärfd egendom,
hvilken åtföljt arfvet.
ARFSLAG, m. 2. 4) Lag, som innefattar
något stadgande i fråga om arf och hvad dertill
hörer. — 2) (kollektivt) Sammanfattningen af alla
ett lands gällande lagbestämmelser i afseende på
arf. Kallas i Sverige Ärfdabalk.
ARFSLOTT, m. 3. Den del af ett arf, som
arfvinge bekommer vid arfskiftet. Äfv. Arfvedel.
ARFSMASSA, f. 4. Samtliga arfvet i löst och
fast efter en afliden person, jemte skulder.
ARFSMEDEL, n. 3. pl. Reda penningar,
skuldförbindelser och i allmänhet alla slags
räntebärande papper, som tillhöra etl arf.
ARFSRÄTT, m. 3. 4) Rättighet alt som
arfvinge inträda i besittningen af en afliden persons
qvarlåtenskap, antingen hel och hållen eller blott
en del deraf. — 2) Rättighet alt efterträda en
afliden i utöfningen af regeringsmakt, myndighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
