Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ax ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AX
AZ1
»9
AX, n. 5. i) Smalt och utdraget,
qvarsiltan-de blomfäste, hvarpå blommor med inga eller
endast ganska korta blomskaft sitta tält fastade.
Enkelt ax består af enskilta blotnmor; dubbelt ax
af flera småax, såsom t. ex. hos gräsen. — 2) Den
nedre delen af en nyckel, hvarigenom kolfven f
låset dragés in eller ut. — Sä. Axknippa, -lik.
AXBEKRANSAD, a. 2. (poet. o. myt.)
Bekransad med ax.
AXBILDNING, f. 2. Den småningom skeende
utbildningen af axet och dess delar.
AXBINDEL, m. 2. pl. — bindlar, (kir.)
Bindel, hvars cirkelvindningar gå några gånger i kors
öfver hvarandra.
AXBLOMMIG, a. 2. (bot.) Säges om växter,
hvilkas blommor sitta listade på ax.
AXEL, åcksl, m. 2. pl. axlar. 1) Rät linea,
som går genom medelpunkten af ett klot, och
hvaromkring det vänder sig rundt omkring. —
#) (geogr. o. astr.) Den linea, som antages gå
genom jordens, eller en annan himlakropps, eller hela
verldsrymdens medelpunkt och begge polerna.
Jordens, vcrldens, en planets, Saturni a., o. s. v.
— 3) (i konst och handtv.) Pjes af trä eller jern,
som går genom medelpunkten af en sak (ett
redskap, ett verktyg, en maskin, o. s. v.), och
hvaromkring den vänder sig rundt omkring. A-n på
ett vagnshjul. En hjulslock är också en a. —
Syn. Vändbom. — 4) (vetensk. o. i utsträckt
mening) Hvarje linie, som antages gå genom
medelpunkten af en figur eller kropp och dela den i
två lika delar. A-n af en ellips.
Mennisko-kroppens a.
AXEL, åcksl, m. 2. pl. axlar. Armens
öf-versta led, som sammanfogar den med kroppen.
Bära något på a-n. Bära något i rem, i
ge-häng öfver a-n. Ej räcka en till a-n, vara
kortare än ... . (Fig.) Höja, rycka, draga på
axlarna, visa tecken till förakt, medömkan,
otålighet, harm, o. s. v. Se öfver a-n, betrakta
ined förakt. Bära kappan på begge axlarna,
hålla med alla, allt efter som ens fördel det
fordrar; rätta sig mer efter omständigheterna, än
efter heder och samvete. — Syn. Skuldra. — Ss.
A-muskel, -pulsåder, -åder.
AXELBAND, n. 3. 4) Band, sorn går öfver
axeln. — 2) Ett flera gånger upp- och nedgående
ylle-, guld- eller silfvcrsnöre, som bäres af
hof-furirer, hoftrumpctare, pager, lakejer, m. fl. på
venstra axeln. — 3) (artil.) Beslag, som förenar
axeljernet med träaxeln.
AXELBEN, n. 3. 4) Se Nyckelben. — 2)
Detsamma som Öfre Armpipa (se Armpipa).
AXELBLAD, n. 3. Se Skulderblad.
AXELBRED, a. 2. Bred emellan axlarna.
AXELBREDD, f. 2. Bredd emellan axlarna.
AXELBULT, m. 2. (artil.) Bult, som går
genom axelbanken och, axelns fyrkant.
AXELDYNA, f. 4. Dyna, som lägges på axeln,
för att lättare kunna bära något.
AXELDRAGNING, f. 2. Handlingen, då man
drager på axlarna.
AXELGEHÄNG, n. S. Gehäng, som går öfver
axeln.
AXELGROP, t. 2. och
AXELHALA, f. 4. Se Armhåla.
AXELHÖJNING,f.2. (föga brukl.) Handlingen,
då man höjer på axlarna.
AXK ALKIG, a. 2. (bot.) Benämning på växter,
hvilkas blomkalk består af ett eller två fjäll-lika
blad, sittande öfver hvarandra, så alt det öfre
faller inom det nedre.
AXELKAPPA, f. f. Slängkappa, så vid, att
man kan kasta ena fliken deraf öfver axeln nedåt
ryggen.
AXELKIL, m. 2. 4) (anat.) Det kilformiga
benet i axeln. — 2) Se Axeltapp.
AXELKNAPP, m. 2. Knapp på axeln af etl
klädesplagg.
AXELLAPP, m. 2. Ett litet stycke, särskilt
tillklippt och insydt öfver axeln på vissa
klädesplagg.
AXELLED, m. 3. Leden, som förenar armen
med kroppen.
AXELNERV, m. 3. (anat.) Nerv i axeln, som
går omkring armbenets hals och utgrenar sig till
trakten kring armhålan, till flera muskler i
skuldran och öfverarnien samt den scdnares hud.
[- - nerf.]
AXELRING, m. 2. (tekn.) Jernring kring
ändan af en axel, för att bättre bevara den.
AXELRYCKNING, f. 2. Handlingen, då man
rycker på axlarna.
AXELSKENA, f. 4. Jernskena, hvarmed en
vagnsaxel förstärkes.
AXELSNÖRE, n. 4. 4) Prydnad, bestående i
ett dubbelt, sirligt slingadt ylle-, guld- eller
silf-versnöre, som af militärpersoner bäres på venstra
axeln. — 2) (i plur.) Snören på ett visst slags
kavalleriuniform, nedhängande från axeln och
ämnade att brukas vid furagering i fält, till att bunta
hö med.
AXELSTOCK, m. 2. (tekn.) Grof axel af trä,
t. ex. en hjulstock.
AXELSTYCKE, n. 4. 4) Den del af ett harnesk,
som beläcker axeln. — 2) (på militäruniformer)
Det beklädda jernstycket, som ligger öfver axeln,
för att skydda den emot hugg. — 3) Den del af
en mans- eller fruntimmersklädning, som betäckcr
axeln.
AXELTRÄ, n. 4. (tekn.) Axel af trä, t. ex.
en hjulstock. .
AXELSVÄNGNING, f. 2. (fys. o. gcogr.)
Jordens a., dess svängning kring sin axel.
AXFORMIG, a. 2. Som till formen liknar
ett ax.
AXFÄSTE, n. 4. (bot.) På ett sammansatt ax,
fästet, hvarpå småaxen sitta.
AXGANGEN, a. 4. neutr. — et. Som gått i
ax. Brukas om säd.
AXIOM, acksiå’m, n. 3. (mat.) Allmän och
obestridlig grundsanning, som ej behöfver bevisas.
AXIOMATISK, a. 2. (mat.) Som har
egenskapen af ett axiom: sjelfklar, allom tydlig,
oveder-lägglig.
AXLA, v. a. 4. (föråldradt) Kasta, draga öfver
axeln, påtaga. Brukades om klädesplagg. A.
tröjan, kappan, jackan. — A. sig, v. r. 4. Draga,
höja, rycka på axlarna.
AXLANDE, n. 4. 4) Dragande öfver axeln»
påtagande. Jfr. Axla, v. a. — 2) Höjning,
ryckning på axlarna.
AXLUPEN, a. 2. neutr. — et. Se Axgången.
AXPLOCKARE, m. 3. — ERSKA, f. 4.
Person, som på åkern samlar de efter skörden
qvar-lemnade sädesaxen.
AXPLOCKNING, f. 2. Upphämlning på åkern
af efter skörden qvarlemnade sädesax.
AZIMUTH, åttsimutt, m. 3. (astron.) Den
båge af horizonten eller vinkel vid zenilh, som
upplages emellan meridianen och den vertikal,
som går genom ett objekt vid observationstiden.
AZIMUTH-CIRKEL, åttsimutl-si’rrkl, m. 2
pl. — cirklar, (astr.) Hvarje cirkel, som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
