Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Balsamträ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
BAL
BAN
BALSAMTRA, n. 4. Den välluktande, till
rökelse begagnade veden af Balsamträdet.
BALSAMTRÄD, n. 3. Syriskt och arabiskt
trädslag, som lemnar den berömda Meckabalsamen.
Balsamodendrpn gileadense.
BALSAMÄPLE, n. 4. Den äggformiga, gula
eller röda frukten af ostindiska gurkväxten
Mo-mordica Balsamina.
BALUSTRAD, –åd, m. 3. Genombrutet
bröstvärn, kring altaner, balkonger, altaren, vid
trappor, broar o. s. v., bestående af små, tätt
intill hvarandra stående pelare eller dockor med
betäckning uppöfver till lagom höjd att stödja sig
på.
- ade.j
BAMBOCCIAD ell. BAMBOCHAD, [-bamm-båddschiåd ell. bammbåschåd, f. 3. (mål.) 1)
Målning, som framställer missbildade figurer. — 2)
Föreställning ur hvardagslifvet, synnerligast den
lägre folkklassens, såsom: bondkalas, dryckesgillen,
spelare, fyllhundar, slagsmål, o. d.
Anm. Benämningen är hämtad ifrån italienska
ordet Ifamboccio (krympling), såsom den i nyss
omnämde genre utmärkte nederländske målaren
van der Laar på spe kallades af de romerska
målarne. j anseende till hans vanskaplighel ocb
löjliga utseende.
BAMBU, båmmbu, m. 3. sing. Ostindisk
rör-växt, med blågröna blad, benhård och ihålig stam;
blir stundom 60 fot hög och 1 fot tjock, samt
begagnas af infödingarna till byggande af hus och
farkoster, till vattenledningar, taktäckning,
pap-persberedning och flera slags husgerådssaker. De
späda blomkronorna och rötterna ätas som sallat
och grönsaker. — Ss. B-sko g.
BAMBUKÄPP, båmmbutjäpp, m. 2. Käpp af
bamburöret.
BAMBURÖR, n. 3. 1) Sjelfva den ihåliga
stammen eller röret på bambuväxten. — 2) Hela
bambuväxten. — 3) Se Bambukäpp.
BAMBUSMÖR ell. BAMBUSOCKER, n. 3. sing.
En sockcrlik gyttring uti bamburöret. Kallas äfv.
Tabaschir.
BAN, f. 4. sing. 1) Förkortadt af Bana.
Brukas nästan endast i poetisk stil och om
himla-kropparnes banor. Solens b. — 2) (tekn.) Den
öfre jemna ytan af ett städ, på hvilken hammaren
slår; äfv. den undre jemna ytan på en hammare,
hvarmed den träffar ett föremål, när man hamrar.
BANA, f. 1. 1) (egentl.) Banad väg. Brukas
i denna ordets ursprungliga bem. nu icke, utom i
sammansättningarna: Körbana, Jernbana; se dessa
ord. — Syn. Se Väg. — 2) En för något särskilt
ändamål utstakad, inrättad, jemnad väg eller plats,
såsom: Rännarbana, Ridbana, Skådebana,
Fäkt-bana, Isbana, Kälkbana, Repslagarbana,
Kägelbana, o. s. v., hvilka alla ses på sina behöriga
ställen. — 3) En himlakropps omloppskrets. Solens,
planeternas, jordens, en komets b. — 4) (fig.)
a) Lefnadslopp. Äfv. Lefnadsbana. — Syn. Se
Lefnad. — b) Lefnadsyrke. Han har gått in
på en b., som är passande för honom. Den
prcslcrliga, borgerliga b-n. — Syn. Se Yrke.
BANÅ, v. a. 4. B. väg, bryta, rödja, jemna
väg; göra väg farbar; (fig.) öppna utväg fram
genom mötande hinder (t. ex. genom en folkhop,
fiender, o. s. v.); äfv. öppna tillfälle ell.
möjlighet för någonting, gifva anledning till, underlätta
något. Ingen väg är ännu b-d genom den
öde nejden. Ilan skyndade all b. henne väg
genom trängseln. Med svärdet i hand b-de vi
oss väg genom fiendens leder. Denna roman
skall b. honom väg till lyckan. Yppighclen
b-r vägen för lasten, och denna för brottet. —
Banande, n. 4.
BANAD, a. p. 2. B. väg, stig, farbar väg,
jemn stig.
BANÄNAS, bånanass, BANANASFRUKT, f. 3.
eller BANAN, banan, m. 3. Frukten af
Bananas-trädet.
BANANASTRÄD, n. 5. Tropisk växt med
blott ettårig stam, som blir ända till 20 fot hög;
med 42 fot långa och 2 fot breda blad, samt
saftig, välsmakande och närande frukt, kallad
Bananas eller Banan. Musa Sapientum.
BANCO, se Banko.
BAND, n. 3. 4) Någonting tjenligt alt binda
med. Denna ordets allmänna bem. är likväl
genom bruket inskränkt till följande: a) Väfd, mer
eller mindre smal remsa af vilkorlig längd. Man
har således Linne-, Bomulls-, Siden-, Ylle- och
Halfylleband, m. fl., hvilka alla ses på sina ställen.
I denna betydelse (af fabriksvara) brukas ordet
alltid i plur.; äfv. säger man Bandstycke. — b)
Längre eller kortare stump af ett bandstycke,
fästad eller fastsydd vid eller omkring någon del af
klädseln eller andra saker, antingen för att
dermed kunna hopbinda, fästa, sammanhålla, eller
ock för prydnad skull. Sådana äro t. ex.
Skjorl-band, Strumpeband, Skoband, Hattband, Mössband,
Ordensband, m. fl. Hopfästa med b. Knyta till
b-en på en liftröja. Lösa upp b-en på något.
— c) I cirkelform hopböjd, smal och tunn,
kluf-ven trädtelning eller på lika sätt hopböjd skena
af jern eller koppar, till att sammanhålla
allehanda slags laggkärl, eller hjul och hvarjchnnda
maskiner; således: Tunnband, Jernband, m. m. Slå
b. om en tunna, en hjulslock. — d) Benämning
på jernstänger, som inslås i murar till murverkels
befästande: Murband. — e) Tåg, rep o. d., som
begagnas till en persons kroppsliga fängslande.
Brukas ej om något slags fängselredskap af jern.
Med uttrycket b. och bojor menas deremot
sådana både af hampa och jern. Lägga i b. och
bojor, hårdl fängsla. — f) Hopsnodd halm till
sädeskärfvars sammanhållande: Sldesband. — g)
(kir.) Bindel, hvari en sjuk lem uppbäres. Bära,
hafva armen i b. — h) Bandlik prydnad af här,
perlor, guld, silfver, juveler o. s. v., som bäres
kring halsen, armen eller i håret: Halsband,
Armband, Perlband, Hårband, o. s. v. — t)
Läderrem eller ring af metall, som sättes om halsen
på en hund, antingen till prydnad eller för att
binda honom. — k) (anat.) Se Ligamcnl. — 2)
Någonting sammanbundet, förenadt: a) En
sammanhäftad och med öfverdrag af skinn, pergament
eller papp försedd del af ett tryckl eller skrifvet
arbete. Hela verket beslår af sex b. Ofla
betecknas dermed äfven hvarje bunden bok, äfven
om den utgör ett helt för sig. Så säger man
t. ex.: Biblioteket består af 2000 b. — Med
Band, menas ock blotta öfverdraget, i och för sig
sjelft, utan afseende på det inhäftade; i denna
mening hör det till bem. 4). Man säger sålunda:
Ett vackert, illa konditioner adt, nött b.
Franska, engelska, vülska b. — Förvexlas ofta med
Del, hvilket är oriktigt, emedan ett band ofta kan
innehålla flera delar. — Syn. Tom, Volym. —
b) (i brädspel) Tvenne brickor, satta på en tunga.
Göra b. Bryta ett b., taga bort ena brickan af
de två, som utgöra bandet, och flytta henne till
en annan tunga. — 3) (fig.) a) Något, som i
andligt hänseende förenar, såsom Kärleksband,
Vänskapsband, Äktenskapsband, m. m. Ett varaktigt
b. förenade deras själar. B-cl emellan honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
