Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Barack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
BAR
BAR
b. ell skrämskott, b. hot. Han har b. två
rockar. Låt honom b. råda sig sjelf. Låt honom
b. smaka karbasen, så lyder han nog. I lägre
stil nyttjas någon gång komparativen Barast, t.
ex.: det är baraste klara vattnet. — Syn. Se
Endast. — 2) Likväl, dock, ändock. I uttrycken:
Se b., ser man på b. — 3) Ulan betänkande,
utan invändning, friskt, raskt. Gå på, hugg
på b. Läs på b., annars vankas det smäll. —
Konj. Om allenast. B. han gör det minsta
fel, så får han bannor. B. del väl blir
sommar, så blir hon nog frisk igen. — Syn.
Se Om.
BARACK, barack, m. 3. (från spanska ordet
barracas, fiskarhydda) 4) Soldathydda i fält, i
hast uppkastad af ris, bräder, spjälor o. d. —
2) (fig.) Usel koja, ruckle. — 3) Se Fattigbarack.
BARACKHJON, -åckjön, n. 3. Utfattig,
husvill person, som måst söka tak öfver hufvud i en
fattigbarack; se d. o.
B AR ARMAD, a. 2. Med bara armar.
BARAXLAD, a. 2. Med bara axlar.
BARBAKA, adv. Bida b., utan sadel (på bara
baken). [Barbacka.J
BARBAR, barrbår, m. 3. 4) Menniska,
tillhörande en vild, rå folkstam. — 2) (fig.) Grym
menniska, tyrann.
BARBARI, barrbarf, n. 3. sing. 4) Vildt,
rått, ohyfsadt tillstånd. Brukas mest om nationer
och folkstammar. — 2) (fig.) Grymhet, omensklighet.
BARBARISK, a. 2. 4) Vild, rå (till seder och
odling). Brukas mest om nationer och
folkstammar. — 2) (fig.) Grym, omensklig.
BARBARISM, barrbarfssm, m. 3. (gram.) 4)
Fel emot ett språks grammatik, så vidl det
beträffar enskilta ord. — 2) Ett utländskt ords
inblandning i ett språk. Svenskan hvimlar af b-er.
BARBARISKT, adv. (fig.) Grymt,
obarmher-tigt, tyranniskt.
BARBENT, a. 4. Med bara ben.
BAR BER, barrbér, m. 3. Se Barberarc.
BARBERA, v. a. 4. (mindre brukl.) Afraka
skägget på någon. B. en person. I.åta b. sig.
— Bar ber ande, n. 4. o. Barbering, f. 2.
BARBERARE, m. 3. En, som håller barberstuga.
BARBERBÄCKEN, n. 3. Rakfat.
BARBERSTUGA, f. 4. För allmänheten
tillgängligt ställe, der skägg afrakas.
BARBFISK, m. 2. (nat. hist.) Två fot lång
fiskart af Cyprinslägtet, mörkgrön ofvan och
inunder hvit, med två stickande strålar i ryggfenan
och fyra skäggtrådar. Kallas äfven Skäggkarp.
Cyprinus Barbus.
BARBLOMMIG, a. 2. (bot.) Som har bara
blomkronor, d. v. s. utan blomfoder, blomskärm,
o. d.
BARBRO, f. 3. (bot.) Sammandraget af B
ålder sbrå; se d. o.
BAR BRÖSTAD, a. 2. Med blottadt bröst.
BARCAROLLE, barrkarå’11, f. 3. Benämning
på sånger, brukliga hos gondolicrema i Venedig,
med enkel, angenäm melodi.
BARCASS, se Barkass.
BARD, m. 3. 4) Prest och skald hos de
ford-na Celterna, som isynnerhet besjöng krigarnes
bedrifter. — 2) (i allm.) Skald, poet. Brukas dock
sällan om nutidens skalder.
BARDALEK, m. 2. Kamp, strid. Brukas i
poetisk, högtidlig eller skämtsam stil. — Syn. Se
Slrid.
BARDASANG, m. 3. Sång af en bard;
skaldestycke af krigiskt innehåll.
BARDER, m. pl. 3. Hornaktiga skifvor,
sittande tvärsfor i gommen på hvalfiskar, 3 till 43
fot långa, 3 till 8 fot breda, och kantade med
fransar, som ulhänga mellan läpparna och likna
skägg.
BARDISAN, - - sån, m. 3. Spjut med en skarp
spets och der nedanom två horisontelt utstående
yxformiga jern, hvilka med den bilda ett kors.
Korsgevär. Jfr. Hillebard.
BARDUNER, -dü-, m. 3. pl. (sjöt.) Det
stående gods, som ifrån ömse sidor af stångtopparna
går ned till aktersta delen af rösten, vid hvilka
det är fästadt, samt tjenar att vid fördevind stötta
stängerna.
BA R DUNSTE K. barrdünsték. n. 3. (sjöt.) Det sätt,
hvarpå ett drejrep är fästadt vid rån. Jfr. Slek, n.
BARETT. barä’tt, m. 3. 4) I medeltiden
bruklig, rund eller kantig, ofta med broderier och
fjädrar beprydd mössa utan skärm. — 2)
Tre-eller fyrkantig tyg- eller sammetsmössa, som
brukades af akademiska personer eller civila
embets-män. — 3) Fyrkantig, röd mössa, som
kardina-lerne bära och fordom äfven de vcnetianska nobil i
brukade.
BARFOTAD, a. 2. Som har blottade fötter.
BARFOTAMUNK, m. 2. Munk, tillhörande
den strängare observansen af Franciskanerorden.
hvars medlemmar bcnämdes Spiritualer, äfven
Bar-folamunkar, emedan de förkastade fotbeklädnad
såsom ett öfverflöd.
BARFRID, n. 3. (gam. krigsk.) Rörligt
trätorn, som stod på hjul och kunde rullas fram emot
ett befåstadt slott; var högre än slottsvallen, med
värn ofvanomkring och en vindbrygga ungefär
midtpå, hvilken ncdsläpples på muren, så att
manskapet kunde gå dit öfver, medan de, som voro i
öfra våningarna, sköto utan uppehör.
BARFROST, m. 3. Frost ulan snö på marken.
BARHALSAD, a. 2. Med blottad hals. Gå b.
BARHUFVAD, a. 2. Med blottadt hufvud.
BARHÅRAD, a. 2. Säges om fruntimmer,
som äro klädda i bart hår, utan något slags
huf-vudbonad. Uttrycket hafva bart hår brukas
bättre än vara barhårad.
BARHÄND, a. 2. Som har händerna bara,
ulan betäckning af handskar eller vantar. [-[Bar-händt.]-] {+[Bar-
händt.]+}
BÄR K, m. 3. Stor, öfverbyggd båt, som
utrikes, isynnerhet uti Brasilien, begagnas, för att
transportera varor till och ifrån fartyg.
BARK, m. 2. 4) Ett Iräds yttersta betäckning
på stam, grenar och qvistar, bestående af tre
särskilta lager: a) inre barken eller baston, b} yttre
eller den egentliga barken, samt c) Öherhuden.
Afskala b. — 2) Från trädet afskildt stycke bark.
Det berättas, all ekorrar begagna b-ar, för att
segla öfver strömmar. — 3) (kollektivt, tekn.)
Stycken af afskalad bark, som begagnas i
åtskilliga handtverk, isynnerhet i garfvericr. Garfvare
förbruka myckel b. — Ss. B-lik.
BARKA, v. a. 4. 4) Lägga hudar i barklag,
till beredning. B. öm, ånyo lägga i barklag. —
2) B. ell. B. af, se Afbarka.
BARKA, v. n. 4. (fam.) B. af, springa bort
med hast, sätta af, lägga i väg. B. ihop, börja
slåss ell. träta. B. omkull, tumla omkull. B. på’,
rusa på. — Syn. Se Springa, Falla, Anfalla.
BARKAKTIG, a. 2. Som till utseendet
liknar bark.
BARKAN, se Berkan.
BARKANDE, n. 4. Handlingen, då man
barkar; se Barka, v. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
