- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
115

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Barnkolt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BAR

BAR

115

BARNKOLT, m. 2. Kolt, som man låler små
barn begagna, innan de ännu få anlägga vanliga
kläder.

BARNKORG, m. 2. Se Korgvagga.

BARNKULL, m. 2. 4) Samtcliga barn, som
äro födda af samma föräldrar. — 2) Hop af barn
(utan afseende på släglskap).

BARNKOPPOR, f. 4. pl. Gångbara koppor,
då de isynnerhet angripa barn.

BARNKÄR, a. 2. Som mycket tycker om barn.

BARNLEK, m. 2. 4) TidsfÖrdrif, hvarmed
barn roa sig. — 2) (fig.) a) Nöje, passande för
barn, ej för äldre folk. — b) Någonting, som är
ganska lätt att göra. AU bära ärllunnan på
ryggen unpför flera trappor är för honom en b.

BARNLEKSAK, f. 3. 1) Leksak, ämnad till
barns tidsfördrif. — 2) (fig.) Hvad som mera
passar att roa barn än gammalt folk. Kort äro i
inångas ögon en b., föga värdig en äldre
men-ni ska.

BARNLIF, n. 5. De egna intryck, känslor,
böjelser, omständigheter och förhållanden, som
tillhöra barndomen.

BARNLINDA, f. 4. Bred, fållad flancllrimsa,
som lindas om ett dibarn, för att hålla det stadigt.

BARNLÄRA, BARNALÄRA, f. 4. 4) Den
del af undervisningen, som bibringas barn i deras
spädare ålder. Dit kan räknas: abcboken,
katekesen och forsla grunderna af räknekonsten,
skrif-konsten, geografi och historia. — 2) Särskilt
ämne, hvaruti spädare barn undervisas. Katekesen
är en b.

BARNLÄRARE, BARNALÄRARE, m. 5.
JPcr-son, som undervisar barn, så väl i offentliga
läroanstalter, som i enskilta hus, således: skollärare,
skolmästare, informator, m. fl. — Syn. Pedagog.

BARNLÖS, a. 2. Utan barn. En gammal
b. enkling, enkefru. B-t folk, om man och
hustru, som icke hafva barn. Vara, dö b.

BARNLÖSHET, f. 3. Förhållandet att vara
utan barn.

BARNMAGE, ell. BARNAMAGE, m. 2. pl.
— magar. Mage, sådan han befinnes hos barn,
d. v. s. i allmänhet friskare och starkare, än hos
äldre personer. Ordspråksvis säges: Barnamagen
och stöfvelkragcn, för att beteckna, att
barnmagen smälter med lätthet all slags mat.

BARNMARKNAD, f. 3. Marknad, hvarvid
allehanda saker, passande för barn, isynnerhet
leksaker, hållas till salu för allmänheten. Brukas
isynnerhet om julmarknaden i Stockholm på
julaftonen.

BARNMAT, m. 2. sing. Mat, tjenlig för barn.

BARNMORD, BARNAMORD, n. 5. Ett barns
mördande; mord, begånget på barn. Hon
misstankes för b. Del Belhlehemitiska
barnamordet.

Anm. Barnmord brukas helst, när frågan är
om ell barn, Barnamord om flera.

BKRNMORSKA, f. 4. Qvinna, hvars yrke är
alt biträda vid barnförlossningar. — Syn.
Jorde-gumma, Accoucheurska.

BARNMORSKE-BESIGTMNG, f. 2. En
qvinna* besiktning, verkställd af barnmorska, för att
utröna, om hon är hafva n de.

BARNMORSKE-ELEV, barn–––––-év, f. 3.
Qvinna. som vid en offentlig läroanstalt inhämtar
undervisning i barnmorskeyrket.

BARNMÖRDARE eller BARNAMÖRDARE,
m. 5. Man, som mördat elt eller flera barn.

BARNMÖRDERSKA eller
BARNAMÖRDER-SKA, f. 4. 4) (vanligast) Qvinna, som mördat sitt

eget barn. — 2) (mindre ofta) Qvinna> som
mördat barn, hvilket icke är hennes.

BARNMÖSSA, f. 4. 4) Hufvudbonad af
näl-telduk, kambrick o. s. v. för dibarn. — 2) Mössa,
som begagnas af äldre barn. — 3) (bol.) Jungfru
Mariæ B. eller förkortadt endast Barnmössa, elt
slags mossa. Splachnum Luteum. Kallas
allmännare Solskärmsmossa.

BARNNARR, m. 2. En, som öfvcrdrifvet, ända
till narraktighet, älskar barn.

BARNPIGA, f. 4. Qvinna, som sköter barn,
utan att gifva di. Brukas äfv. stundom om gifta
qvinnor af lägre klassen. En mycket ung qvinna,
som sköter barn, kallas Barnflicka.

BARNPLÅGA, f. 4. Hvad som i allmänhet
utgör en plåga för barn. Messlingen är en b.,
katekesen likaså.

BARNPULVER, n. 5. Eget slags pulver, som
gifves smärre barn, vid tillfälle af förstoppning.

BARNRO, f. 3. sing. Tidsfördrif för barn.

BARNRÖST, f. 3. 4) Ett barns röst. — 2)
Röst, späd och fin, som den af ett barn. — Syn.
Barnstämma.

BARNSAGA, f. 4. 4) Saga, diktad i ändamål
att dermed roa barn. — 2) (fig.) Någonting
skrockfullt, orimligt eller löjligt, sum ej förtjenar
minsta trovärdighet eller uppmärksamhet. — Syn. Sc
Saga.

BARNSBÖRD, m. 3. Framfödande af barn.

BARNSJUKDOM, m. 2. Sjukdom, som
isynnerhet angriper barn, t. ex. torsk, messling, o. s. v.

BARNSKO, m. 3. pl. — skor. Sko, gjord för
ett barn. (Fig.) Hafva trampat ut b-rna, hafva
utgått ur barnåldern, vara fullvuxen

BARNSKOLA, f. 4. Läroanstalt, der barn
undervisas i dc första grunderna. Jfr.
Småbarnsskola.

BARNSKRIK, n. 5. Ett eller flera barns
rilkändt’

BARNSKRÄDDARE, m. 5. Skräddare, som
uteslutande eller isynnerhet förfärdigar kläder åt
barn.

BARNSKÖTERSKA, f. 4. Qvinna, som
sköter barn. Inbegriper både ammor, barnpigor och
barnflickor.

BARNSLIG, a. 2. 4) Som tillhör, tillkommer,
utmärker barn (i bem. af förhållandet till
föräldrar). B. kärlek, vördnad. B. fruktan brukas
i denna bem. i afseende på menniskors
förhållande till Gud såsom fader. Jfr. bem. 4. — 2) Som
tillhör, utmärker, anträffas hos barn (i bem. af
viss lefnadsålder). B-t ansigte. B. röst. När
jag var barn, hade jag b-a tankar. Brukas i
denna betydelse mindre; man säger hellre:
barn-ansigle, barnröst, o. s. v. — 3) Som liknar barn
i afseende på böjelser, lynne, känslor, förstånd,
o. s. v.: a) Road af lappri, fallen för
småaktig-het, t. ex.: Hur kan en gammal menniska vara
sä b. och leka med dockor? — b) Rädd som
elt barn. Herr P. är b. nog att frukta smällen
af elt skott. — c) Enfaldig, tanklös,
oeftertänksam som ett barn. Var icke b., du, och låt
honom narra dig. — 4) Lik något, som
utmärker barndomen eller i allmänhet anträffas hos
barn: lik barnens. B. egensinnighet, fruktan.
Hon hyser en b. vördnad för den mannen,
som ingen vördnad är värd. (B. fruktan,
vördnad, se äfv. bem. 4). B-a tankar hos en
gammal menniska (se äfv. bem. 2).

BARNSLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
barnslig (bem. 3 o. 4): a) Böjelse för det, som
rnar bänt Döm om hennes b., då hon, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free