Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN
BEN
139
— b) (särskilt på mcnniskor) Kroppslem, som
sträcker sig uppifrån höften ned till foten.
Vanligast menas dermed blott den delen deraf, som
går ifrån knäet. Sc, så smala b. han har! Till
midl på b-el (räknadt ifrån knäet). Sälla b-el
för nagon. Slänga med b-en. Bryta b-el af
sig. Slå b-cn undan en, besegra i brottning.
Slä på b-en, hålla sig uppe. Bruka b-en,
springa. Taga Ull b-n, springa bort, fly. (Fig. talesätt)
Ifigga b-en på ryggen, springa af alla krafter.
Åler komma på b-cn, åter komma upp ifrån en
sjuksäng; (Gg.) repa sig efter en olycka, efter
förstörda affärer. Vara på b-cn, vara återställd
efter en sjukdom; (fig.) åter hiffva repat sig efter
en olycka. Vända b-en i vädret, falla omkull;
(fig.) gå förlorad; äfv. dö. (Fig.) Ställa en
krigshär på b-en, upprätta en sådan. Ujelpa, sätta
på b-en, förbättra ens tillstånd. Sätta b. under
en, skrämma, uppüfva, uppreta någon till
skynd-samheL Binda skadan vid sill eget b., sjelf
ansvara för skadan. — 4) (fig.) Del af ett
föremal, sorn liknar ett ben, t. ex. på en cirkel, ett
häftyg. o. s. v. — Sä. B-arl, -bit.
BENA, v. a. 1. 1) Taga benen ur fisk. B.
fisk. — 2) Dela håret på hufvudct så, att hälften
ligger på hvar sin sida om en ifrån midten af
pannan bakåt hjessan rakt gående rand, som
visar bara skinnet. Fruntimmer b. i allmänhet
sitt hår.
BENA, f. 4. Den hvita randen på hufvudet,
då håret blifvit benadt.
BENAKTIG, a. 2. Som till utseendet liknar
ben. — Syn. Benartad.
BENAKTIGHET, f. 2. Egenskapen att vara
benaktig.
BENANDE. n. 4. Handlingen, då man bcnar.
BEN AR BETE, n. 4. Arbete, gjordt af ben.
BENARTAD, a. 2. Till ämne och
beskaffenhet liknande ben. — Syn. Benaktig.
BENASKA, f. 4. sing. Aska efter förbrända
ben.
BENBERG A, f. 4. Se Benskena.
BENBILDNING, f. 2. (vetensk.) Småningom
fortgående verkning, hvarigenom benämne bildar
sig i en animalisk kropp.
BENBINDEL, m. 2. pl. — bindlar. Bindel,
som nyttjas vid benbrott.
BENBORR, m. 2. Borr, att borra ben med.
BENBRECCIER, bènbrä’cksiärr, pl. (gcol.)
Konglomeraler, sammansatta af djurben och
brottstycken af bergarter, förenade genom röd,
jcrn-haltig lera.
BENBROTT, n. 3. Kroppsskada, då ett ben
blifvit brutet eller krossadt.
BENBROTTSSTEN, m. 2. Elt slags
sten-vandling af trädrötter.
BENBRYTARE, m. 3. Fågelart af Falkslägtet.
Falco ossifragus.
BENBRÖD, n. 3. Bröd, bakadt af sädesmjöl,
blandadt med benmjöl.
BENBUK, m. 2. En fiskart. Gasterosleus
Spinachia.
BENBYGGNAD, f. 3. Samteliga benen i en
kropp, såsom de af naturen äro sammansatta.
BENBÖLD, m. 3. (kir.) Böld, som har sitt säte
på ytan af elt ben.
BENDJUR, n. 3. (nat. hist.) Djur, som består
af ben. kött och blod. I plur.: benämning på
djurrikets första hufvudafdelning.
BENEDIKTGRÄS, n. 3. BENEDIKTROT, f. 3.
pl. — rötter. Se Neglikerol.
BENED1KTINER, m. 3. eller
RENEDIKTINERMUNK, m. 2. Munk af
Bc-nediklinerorden. [- - diet-.]
BENEDIKTINERKLOSTER, n. 3. Kloster för
munkar eller nunnor af Bpnediktincrorden.
BENEDIKTINERNUNNA, f. 4. Nunna af
Bc-ncdiklincrorden.
BENEDIKTINERORDEN, m. 2. pl. — ordnar.
Munkorden, sliftad af St. Bencdiclus af Nursia,
år 329.
BENEFIS-SPEKTAKEL, - - fi s-späcktakl,
n. 3. pl. — laklcr. Representation, hvaraf
inkomsten, efter afdrag af kostnaderna, tillfaller
någon af leaterpersonaicn. [Bencfice-spec –.]
BENEVENTERA, v. a. 4. Välkomna.
BENFIL, m. 2. Fil, hvarmedelsl kirurger och
tandläkare aflila, rena hvarjehanda slags ben i
menniskokroppcn.
BENFISK, m. 2. (nat. hist.) Fisk, hvars skelett
består af ben eller fibröst brosk. I plur.:
benämning på den ena Flocken af Fiskarna.
BENFLEN, m. 3. sing. Svår värk i benen.
BENFOGNING, f. 2. 4) Stället, der ett ben
i en animalisk kropp är sammanfogad! med ett
annat. — 2) Sättet, huru denna sammanfogning
är inrättad och beskaffad.
BENFORMIG, a. 2. (anat.) Som till formen
liknar ett ben. (bem. 2).
BENFRAT,~n. 3. sing. Se Benfrätning.
BENFRI, a.*2. Fri för ben (om kött och fisk).
BENFRÄTNING, f. 2. Sjukdom, då benen i
en animalisk kropp frätas af röta.
BENFULL, a. 2. 4) Full af ben (om kött och
fisk). — 2) (mindre brukl.) Som har grofva, starka
ben. En b. kroppsbyggnad.
BENGEL, se Bängel.
BENGELÖRT, f. 3. En mångårig, bladfull
växt. Kallas äfv. Bingel, Bingclört, Purgcrkrydda.
Mcrcurialis perennis.
BENHARNESK, n. 3. Den del af en
rustning, som beläcker benen (bem. 3).
BENHINNA, f. 4. Hinna, hvarmed benen
utanpå, närmast benämnet, äro beläckta.
BENHUD, f. 2. (anat.) Hud, som betäcker
benen (bem. 2) och genom sina rör tillför dem
näring.
BENHUS, n. 3. Särskilt lilet hus vid en
kyrkogård. der benen (bem. 2) efter döda
mennisko-kroppar förvaras.
BENHÅRD, a. 2. Hård som ben, ganska hård.
BENHÖG, m. 2. Uppstaplad hög af ben
(bem. 2).
BENHÖRSELGÅNG, m. 2. (anat.) Benämning
på en viss del af örats inre byggnad.
BENTCKEBAND, se Binnickcband.
BENICKEMASK, se Binnickemask.
BENIG, a. 2. 4) Af ben (bem. 4), benartad.
En b. substans. — 2) Full af ben (bem. 2). Mört
är en b. fisk. — 3) (fig.) Svår alt fatta, utreda,
förrätta, komma till rätta med. Elf b-t ställe
hos en författare. En b. författare. En b.
fråga. Eli b-t ämne. Ell b-t göra, förelag.
En b. sak, a/fär. — Syn. Se Svär.
BENIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara benig
(i bem. 2 o. 3).
BENING, f. 2. Handlingen, då man bcnar
(bem. 4).
BENKAFLE, m. 2. pl. — kaflar. Tjockaste
delen af vaden på ett ben (bem. 3. b.).
BENKLÄDER, m. 3. pl. Ett mera städadt
uttryck för ordet Byxor.
BENKNAPP, m. 2. Knapp, förfärdigad af
ben (bem. 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
