Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blomma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 BLO
vissa fasta cller flygtiga ämnen, som blifvit
fram-bragta genom^ sublimering eller dekomposition.
Förekommer sålunda mest i sammansättningar, t.
ex.: Svafvelblomma, Zinkblomma, m. 11. — b)
Säges om menniskans blomstrande ålder, ungdom,
eller den, då hon är i sin fulla styrka, i sina
bästa år. Hon dog i sin b., i sin ålders b., i
b-n af sin ålder, i ungdomens b. Hon var då
ännu i b-n af sin skönhet. Han är ännu i
b-n af sin ålder, i sina bästa år, i sin fulla
mognad. — c) Det bästa, utmärktaste,
förträffligaste af någonting. B-n af ridderskapel. Han
är b-n för alla kavalierer. — d) (i högre,
poetisk stil) Ung, skön, älskvärd qvinna; äfv. barn.
Denna b., så skön, föll i förtid för dödens lia.
BLOMMA, v. n. 4. 4) (om växter) Hafva sina
blommor utslagna, vara i blomning. Träden,
lerkojorna b. Säden b-r. Aloen har nu börjat b. —
B. 6m, säges om en växt, som blommar en gång till,
innan den fäller bladen. — B. ut, se Utblomma. —
Sun. Blomstra. — 2) (Gg.) a) Vattnet b-r, säges,
då dess yta är grön af en mängd små gröngula
frön och växtämnen, hvilka flutit upp ifrån bottnen
och simma ofvanpå. — b) (om personer) Blomstra
(bem. 2, a). — Skämtvis säges äfven om
fyllhundar, att de blomma, när deras ansigte är mycket
rödbrusigt.
BLOMMANDE, n. 4. Se Blomning, 4.
BLOMMERA, v. a. 4. Vid väfning,
brode-ring o. s. v., pryda med figurer, som likna
blommor. Förekommer mest i part, pass., brukadt
som adjektiv. — Blommcrandc, n. 4.
BLOMMERAD, a. p. 2. (om väfnader,
broderade tyger, o. d.) Prydd med figurer, liknande
blommor. — Syn. Blommig.
BLOMMERING, f. 2. 4) Handlingen, då man
blommerar. — 2) Sjelfva de blommiga figurerna
på väfnader, tyger, o. s. v.
BLOMMIG, a. 2. 4) Som liknar en blomma.
B-a figurer. — Syn. Blomformig, Blomlik. —
2) (om väfnader, tyger, o. s. v.) Prydd med
blomlika figurer. — Syn. Blornmcrad. — 3) (föga brukl.)
B-gl ansigte, B-a kinder, se Rödblommig.
BLOMMIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
blommig.
BLOMMIST, - fsst, c. 4) Person, som
mycket älskar blommor, är hemma i blomstervaxters
skötsel, samt känner deras namn, utan att
egentligen vara Botanist. — 2) Person, som
förfärdigar konstgjorda blommor.
BLOMNING, f. 2. 4) Don del af lifvet hos
en växt, då dess blommor äro utslagna. Vara,
slå i b. Äpellrädcn, buskarne slå i b. — Syn.
Blommande, Blomstring. — 2) (mindre brukl.)
De utslagna blommorna på en växt. Tornbuskens
b. öfvergår i fägring jasminbuskens. — Syn.
Blomstring. — 3) (fig.) a) Vattnets tillstånd, då
det säges blomma (bem. 2, a). — b) Den tid af
en menniskas lif, då hon trädt ur barnåren och
isynnerhet är i åtnjutande af helsa och skönhet.
Brukas i denna bem. helst om qvinnor. Louise
är nu i sin b. — Syn. Blomningstid, Blomstring,
Blommande ålder, Ungdomsblomma,
Blomnings-dag, Blomstringsdag.
BLOMNTNGSDAG, m. 2. Se Blomslringsdag.
BLOMNINGSPERIOD, blomm––––dd, m. 3.
Se Blomningstid.
BLOMNINGSSTUND, f. 3. (fig.) Ganska kort
blomstringstid.
BL0MN1NGSSÄTT, n. 5. (bot.) Det sätt,
hvarpå blomknopparne eller de utvecklade blommorna
äro fästade vid stjelken eller på blomfästet.
BLO
BLOMNINGSTID, m. 3. 4) Den tid,
hvarun-dcr en växt blommar. Brukas i denna bem.
hellre än Blomstringstid. — 2) (fig.) Den tid,
hvar-under en person eller sak är i sitt bästa, skönaste
skick, i sitt högsta tillstånd af lycka. — Syn.
Blomstringstid.
BLOMNYSTAN, n. S. (bot.) Blomknippe, med
helt korta grenar och mycket små, i form af ett
litet nysian sammanpackade blommor.
BLOMPARTERR, bldmmparrtä’rr, m. 3. Se
Blomslerparlerr.
BLOMPIP, m. 2. (bot.) Den nedersta, ihåliga,
rör- eller pipformiga delen af en enbladig blomkrona.
BLOMPOR, blörnmpdr, m. 3. (bot.) Ytterst lin
öppning på kronbladen, som t. ex. afsöndrar
ho-nungssaft.
BLOMPOTTA, f. 4. 4) (mindre brukl.) Se
Blomkruka. — 2) (i Cambiospelet) Ett kort,
hvarpå en blomkruka är afbildad.
BLOM KUNSKAP, f. 3. Sc Blomsterkunskap.
BLOMQVAST, m. 2. 4) Se Blombukett. —
2) (bot.) Blomningssätl, då blomskaften sitta på
ett utdraget blomfäste och utgå från olika
punkter, men de nedre äro förlängda till samma höjd
med de öfre.
BLOMQVIST, m. 2. Sc Blomstjelk.
BLOMRIK, a. 2. Som har mycket blommor
(om en växt, en trädgård, parterr, o. s. v). —
Syn. Blomsterrik.
BLOMRUSKA, f. 4. 4) En mängd utan
ordning hopbundna eller sammansitlandc blommor.
— 2) (bot.) Se Blomvippa.
BLOMSAMLING, f. 2. Sc Blomster samling.
BLOMSKAFT, n. 5. (bot.) Liten fin stjelk,
hvarigenom cn blomma är fästad vid det öfriga af växten.
BLOMSKÄRM, n. 5. (bot.) Benämning på de
mer eller mindre bladlika delar, som sitta på
blomskaftet eller i grannskapet af blommorna,
samt till formen eller färgen äro olika de
egentliga örtbladen. Kallas äfv. Skärmblad.
BLOMSKÖTSEL, m. 2. sing. Se
Blomsterskötsel.
BLOMSLIDA, f. 4. (bot.) Blad, som på
Gräsarter i form af en slida omgifvcr stjelken.
BLOMSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar, (bot.)
Blomsljelk, förgrenad i flera blombärande skaft.
Äfv. Blomfäste.
BLOMSPIRA, f. 4. (bot.) Blomningssätt,
liknande en äggrund eller aflång blomvippa, med flera
blommor och stvfvarc, mera sammanträngda grenar.
BLOMSPRÄK, n. 3. (föga brukl.) Se
Blomsterspråk.
BLOMSTAM, m. 2. pl. — slammar. Se
Stängel.
BLOMSTER, n. 5. 4) Blommande Ört. B-slren
på marken. Brukas i sammansättningar såsom
benämning på vissa växter, t. ex.: Tjärblomster,
Smörblomster, m. ff. — 2) Se Blomma (bem. 4).
— 3) Figur, afbildning, som liknar en blomma.
— 4) (littcr.) Prydnad i stil. Oraloriska b.
Förekommer äfven i sammansättningen Vältalig—
hetsblomster.
BLOMSTER ALMANACK,–––––––-näck, f. 4.
Almanack, som utvisar de olika blomningstiderna
för vissa växter.
BLOMSTERARTAD, a. 2. Till natur och
ämne lik ett blomster.
BLOMSTER B AND, n. 3. 4) Blommor,
hvilkas stjelkar blifvit hopbundna i form af elt band.
B. begagnas lill kransar, fesloncr, girlander,
m. m. (Fig.) Hy mens, kärlekens b., den
behagliga förbindelse, som äktenskapet, kärleken
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
