Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blumbudding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 BLU
BLUMDUDDING, se Plumpudding.
BLUND, m. 2. sing. 4) Ett ögonblicks sömn,
kort sömn. Jag har icke fält en b. i mina ögon
pä hela nallen. Sofva en liten b. — Syn. Se
Sömn. — 2) (fam. skämtv., isynn. i barnspråket)
Jon B., sömnen personifierad, svarande mot
Mor-pheus.
BLUNDA, v. n. 4. 4) Hopfälla ögonen och
hålla dem någon slund tillslutna. Se, gossen b-r:
han är sömnig. Han b-r pä predikstolen. Jag
kunde b. och gå dit. — 2) (fig.) Icke märka fel;
låtsa att ej blifva dem varse; öfverse dem. Ilan
b-r för alla hennes fel. Regeringen b-de vid
delta grofva tilltag af honom.
BLUNDANDE, n. 4. o. BLUNDNING, f. 2.
Handlingen, då man blundar.
BLUS, m. 3. (fr. Blousc) 4) Tunt öfverplagg,
vanligen af lärfl eller bomullstyg, i form af
skjorta. och som brukas med bälte om lifvel. — 2)
Biljardpåse.
BLY, n. 4. 4) (utan pl.) Metall af gråaktig färg,
mycken glans, och så mjuk, all den äfven i tjockare
skifvor låter med lätthet böja sig; färgar ifrån sig
och ger ell blycrtslikt streck på papper och linne.
Belägga, fylla med b. Fästa med b. Slöpa b.
Stöpa b. uti, fylla (sprickor, hål) mod stöpt bly.
B. i tackor. — 2) (med pl.) Litet stycke af denna
metall, som brukas till sänkc eller andra ändamål.
Sc Sänkbly, FÖnslerbly, m. 11. — Ss.
B-bäcken, -massa, -plåt, -ränna, -rör,
-skifva, m. fl.
BLY/A, v. a. 4. (mindre brukl.) Belägga, fylla
med bly. — Syn. Plombera.
BLYAKTIG, a. 2. Som till utseende liknar bly.
BLYANT, blyannt, m. 3. Kostbart tyg med
virkade prydnader, sorn under medeltiden begagnades.
BLYARBETARE, m. 5. En, som förfärdigar
saker af bly eller dermed belägger eller fyller.
BLYARBETE, n. 4. 4) Sak, förfärdigad af
bly. — 2) (mindre brukl.) En blyarbctarcs
sysselsättning.
BLYARTAD, a. 2. Som till ämne och
beskaffenhet liknar bly.
BLYASKA, f. 1. En gulgrå hinna, hvarmed
bly vid smältning i öppet kärl öfverdragcr sig,
bestående af en oren bhoxid, blandad med fint
fördeladt metalliskt bly; begagnas till glasur på
lerkärl
BLYBALSAM, m. 3. Ett slags läkemedel,
tillrcdl af bly.
BLYBRUK, n. 5. Verk, der bly utsmällcs,
renas eller förarbetas.
BLYDRUS, bly’drus, m. 3. (bergv.) Drus af
kristalliseradt bly.
BLYERTS, blyTrrls, m. 3. Mineral, utgörande
ett slags fossilt, nästan renl kol, endast mekaniskt
förorenadt af litet jern; förekommer dels i form
af små kristaller, dels i derba, fjälliga massor af
grå eller svartgrå färg, melallglänsande, färgande
ifrån sig, mjukt och böjligt, samt fett för känseln.
BLYERTSPENNA, f. 4. Träslift till ritning,
skrifning eller liniering, beslående af ett rundt
eller stundom fyrkantigt trästifl, inuti fyldt med
blyerts. Rila, skrifva, liniera med b.
BLYERTSRITNING, f. 2. Ritning, utförd med
blyertspenna.
‘ BLYERTSSTJFT, n.5. Ritstift, hvari cn
blyertspenna, ell. ock blott blyerts i stångform, finnes insatt.
BLYERTSSTRECK, n. 5. Streck, gjordt med
blyertspenna.
BLYERTSTECKNING, f. 2. Teckning, ulförd
med blyertspenna.
BLY
BLYEXTRAKT, bly äckstråckt, n. 3. o. 5.
(farm.) Basisk älliksyrad blyoxid, beredd med
odi-stillerad ättika.
BLYFALS, m. 2. (glasm.) Fals af bly,
hvar-mcd fönsterrutor infattas.
BLYFÄRG, m. 3. 1) Färg, liknande bly. —
2) Färgämne af något slags blypreparat.
BLYFÄRG AD, a. 2. Af en färg, liknande
bly.
BLYFÖRGIFTNING, f. 2. Förgiftning till följe
derulaf, att någon slags bl)oxid inkommit i
tarmarna.
BLYG, a. 2. 4) Förlägen och rädd alt säga
eller göra något opassande, bära sig dumt eller
lafatt åt, då man är i sällskap med främmande
personer. De flesta barn äro b-a för personer,
som de icke känna. Vara b. i sällskap. Dan
är icke så b. af sig, han är oförsynt. påflugcn,
icke rädd att tilltala folk. — Syn. Skygg, Rädd,
Timid. — 2) Återhållsam i sina anspråk,
fordringar. All begära påökning i sin lön, del
är han för b. till. Modig som ell lejon, men
b., när del kominer an på all begära något.
— Syn. Se Blygsam. — 3) Förlägen i sällskap
med personer af andra könet. Unga gossar och
flickor äro stundom myckel b-a i hvarandras
sällskap. — Syn. Blygsam.
BLYGAS, v. d. 2. (Pres. Ind. Blygas
sammandrages ofta till Blygs) Känna blygsel. När
hon sade delta, b-ydes han. B-gs du icke?
B-gs all bära dig så ål. Han b-gdes icke
alt ... . Komma någon alt b. B. för någon
eller något. Jag b-gs för dig. Hon b-gs för
sina dåliga kläder. — Syn. Känna, erfara
blygsel, Skämmas.
BLYGD, c. 3. 4) Skam. O b. och nesa!
Hvilken b. för honom! Han måste Ull sin b.
erkänna, all ... . — Syn. Se Skam. — 2) De
yttre födslodelarne, så väl hos man som qvinna.
(Fig. talesätt) Söka skyla sin b., d. v. s. sin
nakenhet.
BLYGDBEN, n. 5. (anat.) Främre delen af
del sä kallade Namnlösa Benet, utgörande en
fortsättning af Höftbenet i trakten af födslodelarna.
Kallas äfv. Blygselben, Isbcn.
BLYGDLÄPP, m. 2. (anat.) Benämning på
dc omgifvandc delarna vid öppningen till qvinnans
födslolcm. Yllre och Inre B-arnc.
BLYGDTUNGA. f. 4. (anat.) Se Killlare.
BLYGHET, f. 3. sing. Egenskapen att vara
blyg. — Syn. Skygghet, Timidité.
BLYGJUTARE, m. S. Sc Blystöpare.
BLYGJUTERI, n. 3. Se Blyslnperi.
BLYGLANS, m. 3. Mineral, bestående af bly
och svafvel tillsammans; håller ofta silfver. Bljmalm.
BLYGLAS, n. 5. Elt gröngult eller eldfärgadt,
genomskinligt glas, som erhållcs genom fullkomlig
smältning af blyoxid. Med tillsats af kisei m. in.
användes det (ill glasur på lerkärl, glasflusscr,
beredning af flintglas, m. m.
BLYGLETE. n. 4. eller BLYGLITT, n. 3. Se
Silfverglill.
BLYGLIMMER, n. 5. Mineral, beslående af
kolsyradt bly.
BLYGRUFVA, f. 4. Grufva, hvarur blymalm
upphämtas.
BLYGRÅ, a. 2. Af en gråaktig färg, som
liknar bly.
BLYGRÄDDE, m. 2. sing. (gam. kem.) Ett
slags mineralisk lösning af bly.
BLYGSAM, a. 2. 4) Som har känsla af det
skickliga oeh anständiga. En b. ung man. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
