Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bonvivant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
BON
BOR
BONVIVANT, bånngvivanug. m. 3. (fr.)
Person, som tycker om nöje och vällefnad; sinlig
menniska; goddagspilt.
BONZ, bånns, m. 3. Kinesisk eller japansk
prest af Fohis religion.
BONÄSSLA, f. 4. ört af fam. Läppblommige,
med rödaktiga blommor. Leonurus Cardiaca.
BOPÅLAR, m. 2. pl. (Fig.) Slå ned sina b.,
bosätta sig på något ställe. Fästa sina b.,
för-blifva för beständigt boende på något ställe, der
man förut vistats.
BOR, n. 5. (kem.) Melalloid, som utgör den
brännbara radikalen i boraxsyran. Kallades först
Boracium och Boron.
BORACIT, - - si’t, m. 3. (mineral.) Ett
kri-stalliseradt fossil, bestående af boraisyrad talkjord.
BORAX, böråcks, m. 3. sing. (kem.) Basiskt
boraxsyradt natron, ett salt, som ulvittrar på
jorden flerestädes. Det mesta hitföres ifrån södra
Asien, under namn af Tinkal eller rå Borai,
renas i Holland och kallas sedan raffinerad Borax.
BORAXDOSA, f. 4. (metallarb.) Bleckdosa
med etl snedt utgående, upptill öppet rör, hvarur
borax utströs på metallstycken, som skola
sam-manlödas.
BORAXGLAS, n. 5. (kem.) Det klara,
ofärgade glas, som uppkommer af borax, då den
smälter vid hög temperatur. Nyttjas såsom lluss vid
lödning och vid blåsrörsprof.
BORAXSALT, n. 3. (kem.) Förening af
boraxsyra med en bas.
BORAXSYRA eller BORSYRA, f. 1. (kem.)
Syra, som erhålles af borax, och består af bor
och syre.
BORAXSYRAD, a. 2. (kem.) Förenad med
boraxsyra. B-l natron.
BORD, n. 5. 4) (i gamla språket Baurd ell.
Bord, af Bæra, bära) a) Bohagsting, bestående
af en merendels fyrkantig eller rund skifva af trä
eller slen, bvilande på en eller flera (vanligtvis
fyra) stöd, kallade fötter, och begagnadt att derpå
lägga, sätta eller sfälla hvarjehanda saker, för
be-qvämlighct skull, då man äter, arbetar eller har
någon förrättning för sig. Bildar cn mängd
sammansättningar, såsom Matbord, Arbetsbord,
Skrif-bord. Marmorbord, Köksbord, Hörnbord, Fällbord
m. fl., hvilka alla ses på sina behöriga slällen.
B. med en fot, med Irc, [yra fötter. Lägga,
sätta, ställa något på b-el. Hunden ligger
under b-el. Dricka så, all man faller under
b-el. (Fig., i fråga om rådplägandc församlingar)
Lägga cn sak på b-et, uppskjuta
öfverläggnin-gen derom. Begära en molion o. ä. v. på b-et,
begära, att öfvcrläggningen derom måtte
uppskjutas. Handlingarnc ligga på b-et, äro
bordlagda, målet kommer under vidare öfverläggning. —
b) (uti inskränktare mening) Bord, hvarvid man
spisar, dukadt bord. Duka ell b., b-el. Taga
af ell. duka af b-el. Sälla fram mat pä b-el.
Komma på b-et, framsättas. Herrskapets b.,
tjenslfolkels b. (se äfv. Kammarbord). Vid b-el,
under måltiden. Gå Ull bords, gå att äta. Sälla
sig Ull b-s, sälta sig ned vid bordet, för all äta.
Sitta Ull b-s, sitta vid bordet och äta. Silla
länge Ull b-s. Sliga upp ifrån b-el, sluta
måltiden. Vara uppstigen ifrån b-et. Läsa till,
ifrån b-s, göra bön före, efter måltiden. (Fig.)
Sälla foten under eget b., vara sin egen. Hålla
b., gifva folk all äta. Hålla eget b., hafva egen
hushållning. Hafva ell godt, dåligt b., hafva
god, dålig mat. Tycka om etl godt b. Låta
någon gå Ull sitt b., låta någon spisa vid sitt
bord, gifva någon föda. Hafva fritt b. Kos
någon, få sin mal hos någon för intet. — Hil
hörer äfven det kyrkliga uttrycket: Herrans B.,
Guds B., Nattvardens sakrament. Gå till Guds
b., anamma den heliga nattvarden. — Syn. Taffel;
(fig.) Måltid, Kost, Mal, Föda. — c) (i
kiroman-tien) Handens b„ rummet emellan bordlinien och
naturliga medellinien. — 2) (i gamla språket
Bard, Bord, egenll.: Kant, Rand) Sjelfva sidan
af elt fartyg rundt omkring uppe vid däcket.
Häraf uttrycken Babord, Styrbord. Skepp med
högt b. Kasta öfver b., kasta från fartyget i
sjön. Falla öfver b., falla från fartyget i sjön.
En man öfver b.! en rnan har fallit i sjön!
Om b. (in öfver fartygets kant), inne i, på
fartyget. Gå, stiga, komma, vara om b., om b. på
etl fartyg. Föra, laga om b. Flytta om b. på
annat skepp. Hafva varor om b. Hafva
befälet om b. på elt skepp. Lägga om b. med
ett fartyg, låta ett fartyg, en farkost lägga intill
detsamma. Ilägga från b., lemna ett fartyg, der
man legal till. (Fig., pop. o. fam.) Lägga sig
om b. med någon, inlåta sig i nära förtrolighet
med någon. Lägga sig om b. med något,
blanda sig uti, befatta sig med något. ( .
BORD, bård, m. 3. Se Bård.
BORDBÄNK, m. 2. Liggslällning, i form af
en bänk, ofvanlill försedd med lock att silla på.
Kallas äfv. Fållbänk.
BORDBÖN, se Bordsbön.
BORDDISKURS, börddisskürrs, m. 3. Samtal
under målliden. [Bordsdiskurs.]
BORDDUK, m. 2. Duk, som begagnas alt
utbreda öfver bord, vid måltid, eller när kaffe, te
o. d. serveras. Skrifves af somliga Bordsduk.
BORDELL, bårdä ll, m. 3. (fr. Bordel} Horhus.
BORDERA, bårrdèra, v. a. 1. (fr. Border)
Kanta, sätta kant på. — Borde rande, n. 4.
o. Bor der ing, f. 2.
BORDFOT, m. 3. pl. — fötter. Fol, slöd,
hvarpå cn bordskifva bvilar. Skrifves af somliga
Bordsfot.
BORDFÄRDIG, se Bil.
BORDGAFFEL, m. 2. pl. — gafflar. Gaffel,
som begagnas vid spisning. B-fflar af silfver.
Kallas så till skilnad ifrån Költgaffel, m. fl.
[Bordsgaffel.)
BORDKLOCKA, f. 1. Liten ringklocka,
hvarmed beljening inkallas, och som man vanligtvis
har stående på etl bord bredvid sig. Skrifves äfv.
Bordsklocka.
B0RDKN1F, m. 2. pl. — knifvar. Knif, som
begagnas vid spisning, för att sönderskära maten
på tallriken. Etl par b-var med tillhörande
gafflar. Uttrycket: Ett dussin b-var, innefattar
äfven dcrtill hörande gafflar. — Skrifves äfven
Bor ds knif.
BORDKRÄTS, n. 3. Kräts (se d. o.), som
samlas på verkbordet hos guld- och
silfverarbe-tare.
BORDKÄRL, n. 5. Kärl, som vid måltid
begagnas, såsom fat, skålar, tallrikar, glas, ro. m.,
men hvarken knifvar, gafflar eller skedar.
Skrif-ves äfven Bordskärl.
BORDLAMPA, f. 4. Lampa, som begagnas
slående på bord. Brukas som motstycke till
Vägglampa. Skrifves äfven Bordslampa.
BORDLEXA, se Bordslexa.
BORDLINTE, f. 3. Benämning på fjerde
huf-vudlinien i handen, sorn tager sin början nere vid
lillfingret och går upp emot pekfingret. Kallas
äfven Lyckolinien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
