Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bytande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYT
BYX
273
Man säger äfv. Tillbyta sig.) B. ringar, äfv.
vid förlofning vexla ringar. — B. börl, se
Bortbyta. B. igen, tillbaka, låta ett Inte återgå,
Jemna ifrån sig, hvad man i b) le falt, och återtaga,
hvad man gifvit. — 2) Ombyta. B. kort, lägga
bort kort af dem man vid gifningen fått och af
talongen upptaga lika många i stället. B. pjcser
(i schack), ombyta deras platser. — B. öm, ut,
se Ombyta, Utbyta. — Syn. Se Ombyta. — 3)
(föga brukl.) B. arf, rof. skifta arf, byte.
BYTANDE, n. 4. Sc Byte, 4.
BYTARE, m. 3. (föga brukl.) Person, som
ofta gör byte med andra, eller deraf nästan gör
clt ordentligt yrke. Ingår i sammansättningen
Hästbytarc.
BYTE, n. 4. 1) Aflåtande, efter träffad
öfvcr-enskommclse, af en sig tillhörig sak till en
person, emot bekommandet af en annan honom
tillhörig. Göra b af hästar med någon. Få,
bekomma, erhålla i b. Gifva, lemna i b.
Handeln hos vilda folkslag går genom b., är
byteshandel. I b. mot en häst betinga sig. bekomma
ett ur. Vinna, lappa på b-t. Utbjuda något
till b. Göra elakt, dåligt b., vid byte gifva
bättre, än man får igen. — Bildar några
sammansättningar, såsom Varubyte, Tjenslbyte, m. fl.
— 2) Delning, skiftning. Brukas i denna bem.
föga, utom i uttrycket: Ulom lott och b., se Lott.
— Syn. Se Delning. — 3) Rof (i krig, genom
röfveri), som skall skiftas. Göra b., genom
plundring, röfveri samla rof, som skall delas. Gå ut
på b., för att göra byte, plundra. Alla
magasi-nerna blefvo fiendens b. Skifta, dela b. — 4)
(i kortspel) Bortkastning af dåliga kort bland dem,
man vid gifning erhållit, och upptagande i stället
af lika många ur talongen. — 5) (kameral.)
Jor-daskifte, hvarvid hemmans-naturcn, qvalificerad
efter ränteägarc-rälten, omflyttas. Sådant b)le
kan endast äga rum emellan kronan å ena sidan
och enskilt person å den andra.
BYTESAFTAL, n. 5. öfvcrenskommclsc
mellan två personer, rörande byte.
BYTESBREF, n. 3. (kameral.) Af kronan
utfärdadt dokument, hvarigenom enskilt person
försäkras om äganderätten till ett bytcshcrnman
(se d. o.).
BYTESBRIST, f. 3. (kameral.) Brist i värdet
af elt hemman, som skall bortbytas emot ett annat.
BYTESFÖRDRAG, n. 3. (pol.) Fördrag
emellan tvenne stater, angående utbyte af dem
tillhöriga besittningar.
BYTESGODS, n. 5. (kameral.) Gods, som
kronan bortbytt emot vederlag.
BYTESHANDEL, m. 2. sing. Handel, som
sker endast genom varubyte, ulan penningar,
såsom t. cx. på vissa orter i Norrland, och i
allmänhet hos vilda folkstammar.
BYTESHEMMAN, n. 5. (kameral.) Hemman,
som kronan vid hemmansbytc alstår åt enskilt
person. Det han lemnar i stället kallas
Vcdcr-iagshcmman.
BYTESKONTRAKT, - - kännträckt. n. 3. o. 3.
Kontrakt angående byte mellan två personer.
BYTESMAN, m. 3. pl. — män. (föga brukl.)
Person, af hvilken man genom byte bekommit cn
sak. Se der, min b.!
BYTESPLATS, m. 3. Plats, för byte af
handelsvaror.
BYTESVIS, adv. Genom byte. B. bekomma
något.
BYTING, m. 2. 1) (i allm.) Bortbytt barn. —
Syn. Bortbyting. — 2) (enligt folktron) Barn af
troll, som trollen vid ett mcnniskobarns födsel
oförmärkt utbytt emot delta. Vanskapliga barn
tros ännu af mången vidskeplig vara b-ar. —
Syn. Trollunge, Bortbjting. r- 3) (fam.) Stygg
eller ful pojke.
BYTT, part. pass, af Byta. B. om b.,
ad-verbialt uttryck, som betyder: lika mot lika.
BYTNING, f. 2. (föga brukl.) Se Byte, 1, 4 o. 3.
BYTTA, f. 4. Laggadt och baudadt träkärl,
större och mindre, rncd lock, som fastsättcs
upptill, på sidan, medelst cn pinne: begagnas
tillför-varande af smör, kött, fisk och hvarjehanda
andra lifsmedcl. En b. smör, lax. — Ingår i
några sammansättningar, såsom Smörbylta, &c. —
By III ock, -pinne.
BYTTELET. (bol.) En lafart på klippor och
stenar, som beredes till vissa färgämnen. Kallas
äfv. Örnlaf. örnmossa. Lichen lartarcus.
BYTTGRÄS, n. 3. (prov) Sc Elggräs.
BYTTSMÖR, n. 3. Smör, som förvaras och
säljes i b}tior. Kallas så till skilnad ifrån Tunnsmör.
BYVÄDER, n. 3. (sjöt.) Starkt biåsväder
under vexlande vind med regn, hagel, snö och åska,
luften ojemnt bctäckt med mörka skyar på grå
bollen.
BYVÄG, m. 2. Väg, som endast förer till cn
eller flera byar eller enstaka gårdar, och ensamt
af dem underhålles.
BYXHÅLK, m. 2. Benämning på hålkar af
lärft, kambrick eller annat tyg, som små flickor,
stundom äfven fullväxta fruntimmer, bära nedtill
på benen, och som fastbindas upptill nedanför
knäet.
BYXOR, f. 4. pl. 4) Klädesplagg för karlar,
betäckande kroppen ifrån midjan ned till folierna
(Långbjxor), eller till nedanför knäet (Kortbyxor,
Knäbyxor), sarnt vid grenen delande sig i två
särskilta stycken, clt för hvardcra benet, och af
hvilka hvardcra kallas Byx eller Byxa (äfv. Byxben).
Man säger äfv. Eli par byxor, för all utmärka
hela plagget. Trånga, vida, långa, korta b.
Gossen har nyss fåll b. (Fig. talesätt) Bära
b-na, säges om hustrur, som hafva husbondväldel
i huset. — Bildar cn mängd sammansättningar,
såsom t. cx : Långbyxor, Kort- eller Knäbyxor,
Ridbyxor, Helgdags-, Hvardags-. Klädes-,
Linnebyxor, &c. — Syn. Benklädrr, Pantalonger,
Permissioner, Brackor. — 2) Klädesplagg för
fruntimmer, vanligtvis af lärft, liknande kortbyxor,
men öppna i grenen, och begagnade såsom
kalsonger. Kallas egentl. Fruntinimersbjxor. — Ss.
Byxknapp, m. fl. [Böxor.]
BYXBAND, n. 3. 4) Band, hvarmed byxor
uppvid bakpå ryggen tillknytas, så alt de silla åt
om lifvet. — 2) Fordom brukligt band, hvarmcd
byxorna snördes framtill.
BYXBEN, n. 5. (mindre hrukl.) Ena stycket
af elt par byxor, ifrån grenen ned till foten eller
knäet. Kallas oftare Byx eller Byxa.
BYXFICKA, f. 4. Ficka på byxor, antingen
på sidorna, eller framtill för ur (Urficka). — Syn.
Byxsäck.
BYXHÄNGSLE, n. 4. Benämning på tvenne
remmar eller breda band, som bäras clt öfver
hvardera axeln, vid nedra ändarna fastade på
knappar öfvcrst vid byxlinningen, fram- och baktill.
för alt hålla byxorna uppe. Förkorladt säges i
dagligt tal vanligtvis endast Hängsle.
BYXKLAFF, m. 2. Sc Byxlucka.
BYXLINNING, m. 2. Linning upptill på byxor.
BYXLUCKA, f. 4. Stycke af byxor framtill,
som upptill och på sidorna är skildl ifrån lifve
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
