Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bågskytt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÅG
BÅS
275
BÅGSKYTT, m. 2. 4) En, som skjuter med
pil och båge. — 2) (krigsv., ford.) Krigare, hvars
förnämsta vapen var pilbåge eller armborst.
BÅGSTRÄNG, m. 2. Sträng, sena till en
pilbåge eller armborst.
BÅGSTÄLLNING, f. 2. (byggn.k.) Bågformig
träställning, hvaröfver hvalf muras. Uppresa,
borttaga b-en till ell hvalf.
BÅGSÅG, f. 2. Såg, hvars klinga spännes
med ett låg.
BÅGSÖM, m. 2. sing. Sömnad, som
verkställes i sybåge, broderbåge. — Syn. Brodersöm,
Broderi.
BÅGVIS, adv. (mindre brukl.) I bågform. —
Syn. Se Bågformigt.
BÅGÖPPNTNG, f. 2. Bågformig öppning. Jfr.
Arkad, 4.
BÅK, m. 2. En vanligen kon- eller
pyramid-formig byggnad eller ställning, till kännetecken
för sjöfarande. — Bildar sammansättningen
Fyr-båk. — Syn. (poet.) Pharus.
BÅKINRÄTTNTNG, f. 2. Samteliga båkar, som
en slat underhåller till rättelse för sjöfarande, i
sammanhang med allt hvad dcrlill hörcr.
BÅK- OCH LOTSAFGIFT, f. 3. Afgift, som
erlägges af sjöfarande, till underhåll af lotsverk
och fyrbåkar.
BÅK- OCH LOTSMEDEL, n. 3. pl.
Penningmedel, samlade genom båk- och lotsafgiften (se d. o.).
BÅL, n. 5. I. Uppstaplad hög af ved och andra
brännbara ämnen, hvarpå i äldre tider lik, och i
sednare tider (såsom t. ex. i Spanien och flera
andra länder) kättare, gudsförsrnädare och hexor
brändes. Nu för liden skördar b-el, i Europa,
inga andra offer, än på sin höjd källerska
och hädiska böcker; men i Oslindien händer
ännu någon gång, all hustrur vid mannens
död låta bränna sig på b. Bränna å bålc,
gammal lagterm, som gällde hexor,
gudsförsmä-dare, m. fl.
BÅL, m. 2. II. (af det engelska Bowl) Stor,
vid skål af fint porslin, hvari punsch, bischolT o, d.
tillagas. En b. punsch, en sådan skål, full med
punsch. — Jfr. Punschbål.
BÅL, m. 2. sing. Hl. 1) a) Den egentliga
kroppen på en menniska (d. v. s. utan lemmarna),
beslående till del yllre af halsen, skuldrorna,
bröstet. buken, sidorna, ryggen och sätet, med trcnne
större rum eller hålor invändigt, nämligen:
bröst-hålan, bukhålan och bäckenhålan. — b) (nat. hist.)
Den egentliga kroppen på djur, hos insekter
beslående af rygg och bröst. — c) (bot.) Den del af
en växt, som ulgöres af stammen, bladen och
knopparna. — 2) (fig.) Sådan del på elt föremål,
som i visst afseende liknar bålen på menniska
eller djur. B-en på en skjorla, hela skjortan,
med undantag af ärmarna och kragen. B-en på
ell musikinstrument, hufvuddelcn derulaf, d. v. s.
utan halsen o. s. v.
BÅL, a. 2. (fam.) Utomordentlig, ofantlig,
oerhörd, allt öfverlräfTandc. Hvilken b. bjessc i
politik! Del var för b-l, oerhördt. En b. karl,
groft stark; säges äfv. om den. sorn är synnerligt
utmärkt i lärdom, vetenskap, konst eller färdighet.
En b. karl alt äta, dricka, o. s. v., en storätare,
stordrickarc, o. s. v. — Syn. Sc Utomordentlig,
Ofantlig.
A n m. Bål är ursprungligen samma ord som
Bnid, ehuru det under tidens lopp både till
skrifsält, uttal och bemärkelse skiljt sig
der-ifrån. Båda anses hårleda sig ifrån den fordom
dyrkade solgudens (Apollos, Baals)
skandinaviska benämning, Bulder.
BÅLBY, sc Bolby.
BÅLD, se Bold.
BÅLGETING, m. 2. Största arten af
geting-slägtct. med svart hufvud, kroppen gul med svarta
och bruna ringar och fläckar. Vespa Crabro.
BÅLL. se Boll.
BÅLSKAFT, n. 5. (bot.) Af lafbålens
substans bildadt skaft, hvarpå lafhusen stundom sitta.
BÅLSTARK, a. 2. (fam.) Bålt, groft stark.
BÅLT, adv. Utomordentligt, oerhördt,
öfvcr-måttan. B. slor, stark, hög.
BÅLVERK, n. 5. i) a) (gam. krigsk.)
För-skansning både till försvar och anfall på fästen,
befästade städer och orter. Bullande b., se
Barfrid. — b) (nyare krigsk.) Se Bastion. — 2)
(mindre brukl.) Dam mot hafsvågorna. — 3) (fig.)
Värn, skydd. Tryckfriheten är frihetens
starkaste b. — Syn. Sc Försvar. [Boll -.]
BÅLÄMNE, n. 4. (bot.) Se Slamknopp.
BÅNG, n. 3. (fam.) Väsnande. Förekommer
numera endasl i uttrycket: Buller och b., se
Buller.
Anm. Ordet kommer af det gamla verbet
Bun-ga, slå på trumma, pukor.
BÅNGAS, v. d. 1. (fam.. numera föga brukl.)
4) Vara oregerlig, väsnas. — 2) Vara stursk,
upprorisk. uppstudsig.
BÅNGLA, se Bingla.
BÅNG MÅL, n. 5. (pop.) Dum, osmaklig, fadd
qvickhel; platt infall.
Anm. Ordet, en barbarism, är en förvrängning
af franska uttrycket Bon mot.
BÅNGSTYRIG, a. 2. Svår att styra,
oregerlig, stursk, uppstudsig, upprorisk. En b. häst.
Ell b-l folk. — Syn. Se Oregerlig, Slursk. —
Bångstyrig!, adv.
BÅNGSTYRIG HET. f. 3. Egenskapen att vara
bångstyrig. — Syn. Se Orcgerlighel, Sturskhct.
BÅR, f. 2. 4) (i allm.) Bärredskap för två
personer, bestående af två genom flera tvärträn
förbundna stänger, med fyra fötter under. B. att
bära saker, slen, gödsel. — Ingår i åtskilliga
sammansättningar, såsom: Stenhår, Vedbår,
Sjukbår, m. fl. — 2) Se Likbår. Läggas, ligga på b.
BÅRD, m. 3. (af fr. Bord) Kant, list på
klädespersedlar. B-er af guld, silfver. silke, ull.
Sammansättningsvis Guld-, Silfver-, Silkcs-,
Ylle-border. B. på en halt, sc Brätte. — Syn. Se
Kant. [Bord.]
BÅRHAKE. m. 2. pl. — hakar. Hake cller
krok på bårhängslcn att häkta i bårskalrnnrna.
BÅRHUS, n. 5. Särskilt litet hus vid cn
kyrka, der lik bisättas.
BÅRHÄNGSLE, n. 4. Benämning på tvenne
breda och starka axclgjordar, som bärare nyttja,
för att lättare hålla upp cn bår, då de bära den,
till hvilket ändamål bårhängslcna slås i kors orn
bröstet på bäraren och fästas en i hvardcra
bårskal men.
BÅRKLÄDE, n. 4. Sc Bårläcke.
BÅRREM, f. 2. pl. — remmar. So
Bår-häng sle.
BÅRSTOL, sc Bärslol.
BÅRTÄCKE, n. 4. Svart täcke, som läggcs
öfver cn likbår ellpr en likkista.
BÅRR, BÅRR A, m. fl., sc Borr, Borra, m. fl.
BÅS, n. 5. Baktill och upptill öppen
afbalk-ning i elt fähus, der ett boskapsdjur är bundet.
För hästar säges Spilla. (Fig. pop.) Gå,
komma i b. med, förlikas med.
BÅSBALK, m. 2. Balk af hopslagna plankor
eller bräder, som utgör sidovägg för bås i ett fähus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
