Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Division ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIV
DIVISION, divischön, f. 3. 4) (aritm.)
Räkne-sätt, hvarigenom man söker finna ett tal, som
utvisar, huru många gånger en divisor innehålles t
en dividend. — 2) a) Afdelning af elt förvaltande,
styrelse-, embelsverk, t. ex.: En domstol, som
arbetar på två d-er. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Finans-, Ecklesiaslik-divisionen,
m. fi. — b) Afdelning af en armé: i somliga
arméer fjcrdedelen af cn infanteribataljon, i andra
åter två kompanier eller sqvadroner, men i
allmänhet en större styrka, emellan 6—40,000 man,
d. v. s. vanligen 2 brigader (10 till 12 bataljoner)
infanteri, eller 2 till 3 brigader kavalleri. — c)
Afdelning af en flotta, som står under en egen
amiral, och utgör vanligen en tredjedel af hela
flottan.
DIVISIONSCHEF, - - schönsschäT, m. 3. 1)
Den, som står i spetsen för en division af ett
förvaltande verk. — 2) Bcfälhafvare för en division
af armé eller flotta.
DIVISIONSGENERAL, –schènsjenerål, m. 3.
General, som förer befälet öfver en division (bem.
2, b).
DIVISIONSPARK, m. 3. Årtillcripark, som
tillhör en division (bem. 2, b).
DIVISIONSTECKEN, n. 5. (aritm.) Tecken (:),
som utvisar, att ett tal eller en storhet skall
divideras, t. ex.: 25:5 betyder: 25 dividcradt med 5.
DIVISOR, divfsårr, m. 3. (uttalas i plur. —
örärr) 4) (aritm.) Det tal, hvarmed ett annat
delas. — 2) (boktr.) Klyka af trä, hvarmed vid
sättningen manuskriptet hålles fast vid tenaklct
(se d. o.).
DIVULGERA, divullgèra, v. a. 4. Utsprida,
göra allmänt bekant. — Divulgerande, n. 4.
DJEFLA, ja via, gam. genit. plur. af Djefvul,
brukas i förbindelse med nomina: a) dels
sub-stanliver, och då såsom genit. plur., i hvilken
händelse det bildar sammansatta ord, såsom t. ex.:
Djefladyrkare (jä’vlady’rrkare), dyrkare af
djef-lar; b} dels både substantiver och adjektiver, såsom
adjektiv eller adverb, med betydelsen: förbannad,
fördömd, oerhörd, ofantlig, ganska, t. ex. Dje/la
karl, kona, menniska, förbannad kar), o. s. v.;
d. hop, ofantlig hop; d. stor, elak, arg, barsk,
oerhördt stor, <5cc.; på ell d. vis, på ett
förban-nadl vis. Sammanskrifves äfv. i sednare fallet af
somliga med sitt åtföljande nomen, om delta är
substantiv, t. ex.: Djcflahop, Djeflakarl,
Djefla-kona, o. s. v., hvilket dock är mindre riktigt,
emedan det uttalas: jä’vla höp, jä’vla kår <8cc.,
och icke: jä’vlahép, ja vlakår, o. s. v. Ordet
tillhör i alla dessa sammanställningar för det mesta
det lägre språket.
DJEFLERI, jävlerf, n. 3. (nytt ord, bildadt
efter det franska Diablerie) Se Djefvulskap.
DJEFLIG, jä’vligg, a. 2. (lågt ord) 4) Ytterst
elak, ond, arg, vred, kinkig. Eli d-l sinne. D-a
afsigler, ränker, knep. — 2) Ytterst dålig. En
d. väg. — 3) Ytterst svår, mödosam, besvärlig.
Eli d-t arbete. — Djefligt, adv.
DJEFVUL, ja vull ell. jä’vl, m. 2. pl. dje/lar
(af grek. Diabolos, anklagare) 4) Ond ande,
af-grundsande. En legion af dje/lar. Vldrifva
djeflar med Beelzebub. — 2) Djefvulen, i def.
form, betyder: det onda, personificradt, d. v. s.
belraktadt såsom ett verkligt väsende, hvilket
föreställes vara upphofvet och källan till alla onda
tankar, ord och gerningar, således beherrskande
det ondas verld, liksom Gud är hela verldens
herre och styresman. Vara besatt af d-en.
Frestas af d-cn. D-ens makt, list och funder.
DJE 55F
(Talesätt) D-cn är lös säges*, när någon
oförmodad olycka, förargelse, motgång o. s. v. Inträffat.
Hafva d-en i kroppen, vara elak, ursinnig;
säges Afv. om den. som visar mycken skicklighet,
styrka, mod, talang eller snille. — Brukas flfv. i
vissa grofva, ohyfsade svordomar, och vissa
talesätt, hvarigenom man vill gifva starkare uttryck
åt meningen, t. ex.: D-n anfäkla, anamma,
besitta, regera! Ta mig d-n! Ta mig tusan
d-flar! — Gå för d-n i våld, för tusan d-/lar!
säges, när man med vrede afvisar eller yttrar sitt
missnöje med någon. D-n så elak, så arg, så
ful, så vacker, fin, söl, o. s. v., i högsta grad
arg, elak, &c. Del vete d-n! det vet jag alls
icke. Hur d-n kan jag vela del? Ulaf d-n,
ulaf tusan d-flar uttrycker något i högsta grad,
t. ex.: Går del bra? ja, ulaf d-n alldeles, i
högsta måtto. Del vore väl d-n, om del icke
skall gå till sluts, del vore konstigt,
märkvärdigt, besynnerligt, om &c. Hvad d-n är del?
uttrycker förundran, öfverraskning, missnöje,
vrede, afsky. D-n i del! uttrycker öfverraskning,
förundran, fruktan, oro, t. ex.: D-n i del! han
lyckas nog till slut. D-n i det! vi få regn,
och jag har ingen paraply. Gifva sig d-n på,
all någol skall ske, all något är sant, yttra sin
bestämda föresats eller öfveriygelse att ... . —
Syn. Den Onde, Hin, Hin Onde, Den och den,
Beelzebub, Satan, Fan, Perkel, Buse. — 3) (fig.
fam.) a) Säges om en person, som är mycket elak,
argsint, orolig, bråkig, krånglig, o. s. v. Del är
en elak menniska, en d. i menniskohamn.
Hon ser menlös ut, men är en äkla d. Han
är en riklig d. all bråka, föra väsen. — b)
Säges äfvenledes om dem, som i någonting utmät’
ka sig framför andra. Del är en d. all tala
ta-lin, all sjunga, spela, dansa väl.* Han är en
d. på basviol. — Ordet bildar åtskilliga
sammansättningar, af hvilka här nedan några
exempel anföras.
DJEFVULSAFFÖDA, f. 4. Säges om
personer, som gjort sig kända för hög grad af ondska
och elakhet.
DJEFVULSBLOD, n. 5. En nässelart på ön
Timor, hvars brännande verkningar äro farliga.
DJEFVULSK, jä vullsk, a. 2. Som kommer
ifrån, blifvit ingifven af djefvulen; som man
föreställer sig hos djefvulen. En d. tanke,
ingif-velse. — 2) 1 högsta måtto elak, skadlig. En d.
själ, menniska, karakler, elakhet, list, gerning.
— Syn. Helvetisk, Satanisk, Infernalisk, Djeflig.
— Djefvul skl, adv.
DJEFVULSKAP, jä’vullskåp ell. jä’vlskåp, n. 3.
o. 5. 4) Säges om inbillade, förborgade
verkningar af onda andar till menniskors skada eller
gäckande. Del är någol d. i rummet: jag får
ej sofva i fred om nätterna. — 2) (fig. fam.)
Säges om alla onda och skadliga verkningar,
hvilkas orsak man icke förmår upptäcka, och
isynnerhet om hemliga ränker, stämplingar,
bearbetningar, som motverka framgången af en sak.
Saken vill icke gå; del är någol d. med i
spelet. — Syn. (för begge bem.) Djefvulstyg,
Sattyg, Fanstyg. Helveteslyg.
DJEFVULSTYG, jä’vullsty’g ell. jä’vlsty’g, n. 5.
(fam.) Se Djefvulskap.
DJEFVULSUNGE, jä’vulls-ünnge ell.
jä‘vls-ünnge, m. 2. pl. — ungar, (fig. fam.) Litet elakt,
ostyrigt barn.
DJEFVULSVERK, jä’*vu)lsvä’rrk, n. 5. 4)
Verkan, som härledcr sig ifrån djefvulen. — 2) (fig.
fam.) Djefvulsk handling.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
