Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Djupblå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJU
af denna grotta utgick en röst, som sade . . .
En suck uppsteg ur d-el af hennes bröst. —
4) (mindre ofta) Ett begränsadt rums utsträckning
ifrån framsidan åt baksidan, då längden af denna
utsträckning är större än den af framsidan. D-el
af en byggnad, elt rum, en gård, o. s. v.
(Takt.) D-ei af en slagordning, dess utsträckning
ifrån fronten bakåt. — 5) (fig.) a) Drukas i
förbindelse med vissa substantiver. för alt uttrycka
någonting utomordentligt, oändligt, vidl
omfattande, outgrundligt. Ho förmår mäta d-et af Guds
vishet? Hvilket d. hos honom af kunskaper,
insigler, vidlomfallandc idéer! Vanliga
men-niskor kunna icke falta d-el af dessa idéer.
— Syn. Vidd, Höjd. — b) Det högsta, det
svår-faltligasle af en vetenskap, o. s. v. Huru
många förmå tränga lill kunskapens d ?
DJUPBLÅ, jöpblå’, a. 2. neutr. — blått. Se
Mörkblå.
DJUPGÅENDE, a. i. Som går djupt nedåt.
D. rötter. Ell d. fartyg, som ligger djupt i
vattnet. — S. n. (sjöt.) Eli fartygs d., vertikala
af-ståndct emellan dess vallcnlinie och kölens
underkant.
DJUPHACKA, v. a. 4. (landtbr.) Med vanlig
flåhacka upphacka gräsvallen på jord, som man
vill odla. — Djuphackande, n. 4.
DJUPHACKNING, f. 2. (landtbr.) Odlingssätt,
då nian djuphackar jord, som skall upplagas till
bruk.
DJUPHAMMARE, m. 5. (tekn.) Hammare
med rund han, som begagnas vid drifning af
koppar-, messings- eller jornblcckskärl.
DJUPHET, f. 3. 4) Egenskapen alt vara djup.
Jfr. Djup, n.. bem. 4 o. 5. D-en af en flod,
ell kärl. (Fig.) D-en af hans insigler. Brukas
mindre ofta än Djup. — 2) (lig.) Se
Djupsinnighet, 2.
DJUPLEK, m. 2. Måttet af elt tings
utsträckning i lodrät riktning uppifrån nedåt. Hvarje
kropp har tre dimensioner: längd, bredd och
höjd eller d. Huru stor är d-en af detta kärl?
En famns d.
DJUPLIGGANDE, a. 4. 4) Som har ett djupt
läge. En d. trakt emellan bergen. Ell d.
fartyg, som till följe af innehafvande last ligger djupt
nedom vattenytan, så alt föga af skrofvet är
upp-om den. — 2) Som har sitt läge långt, djupt in.
D. ögon. — 3) (fig.) Som icke lätt kan utrönas,
upptäckas, utgrundas. En d. orsak. Ell d. skäl.
En d. förklaringsgrund.
DJUPLIGGNiNG, f. 2. (sjöt.) Ell fartygs d.,
dess skrofs under vattenytan mer eller mindre
nedsänkta läge till följe af innehafvande last. Bör
ej förvexlas med Djupgående, som endast brukas
i afseende å ett tomt fartyg.
DJUPMETE, n. 4. Det slags mete, då refvcn
är myckel lång, så att den hinner ned till djupet.
DJUPMÅTT, n. 6. (tekn.) Ett slags
vinkelmått, utgörande ett fullkomligt rätvinkligt kors,
aom uppkommer derigenom, att en slållineal går
tvärs igenom en messingsskifva. Kallas äfv.
Ur-svarfningscirkel.
DJUPSINNIG, a. 2. 4) (om person) a) Som
Sger förmåga alt upplösa begrepp och hänföra
dem lill deras ursprung. En d. man, tänkare.
— Syn. Skarpsinnig, Klyftig. — b) Tänkande,
tankfull, grubblande. Hvad han ser d. ul! —
2) (om sak) a) Som fordrar djupt förstånd, för
att begripas, fattas. En d. vetenskap. — b]
Svårfalllig, obegriplig, mörk. Hvad ni nu säger,
är för d-l för mig. — c) Som blifvit alstrad af
DJU 559
etl djupt förstånd, förråder djupsinnighet (bcm. 4).
En d. tanke, idé. Ell d-l förslag.
DJUPSINNIGHET, f. 3. 4) Förmågan att
upplösa begrepp och hänföra dem till deras
ursprung. Denne författare har mycken d. —
Syn. Skarpsinnighet, Klyftighet. — 2) Egenskap
hos något tankealster, som härrör af en sådan
förmåga och vittnar dcrom. D-en af en litterär
skrift, af ell förslag, en idé, en tanke.
Hvilken d. i dessa belraktelscr!
DJUPSINNIGT, adv. På ett djupsinnigt sätt,
med djupsinnighet. — Syn. Skarpsinnigt,
Klyftigt.
DJUPT, djupt (d höres föga) ell. jupt, adv.
4) Långt nere, långt ned. D. i hafvel på
dc-manlehällen. Sjunka d. ned i vattnet. Gräfva
d. i jorden. Tio famnar d. Skeppet går 20
fol d. Falla d. Buga, niga d. Trycka
hallen d. ned Öfver ögonen, draga ned den d. i
ansiglcl. Ligga d. (om fartyg), vara lill
betydlig del af skrofvet nedsänkt under vattenytan till
följe af innehafvande last. (Fig.) Han ligger
icke d., hans kunskaper äro ganska klena. — 2)
Långt inne, långt in. D. in i dalen, i skogen.
Tränga d. in säges både i egentlig och figurlig
mening, t. ex.: tränga d. in i en vetenskap,
grundligt studera den. (Fig.) Studera sig d. in
i en vetenskap, en persons lynne, o. s. v., göra
sig dermed väl bekant. Skåda, blicka d. in i
en sak, väl fatta, begripa allt, hvad dermed
sammanhänger. Skåda d. in i framliden, förutse
kommande händelser, innan de inträffa. — 3) (fig.)
Högeligen, på det högsta, starkt. D. rörd,
be-dröfvad, sorgsen. D. känna en oförrätt. Vara
d. bevandrad i en vetenskap. D. begrunda en
sak. Sofva d. — Syn. Se Mycket.
DJUPTÄNKT, a. 4. 4) Tillkommen genom
djupt tänkande. En d. plan, idé. — 2) Se
Djupsinnig, 4. a.
DJUPÖGD, a. 2. Hvars ögon ligga djupt i
sina gropar. Brukas föga.
DJUR, djur (d höres föga) ell. jur, n. 8. 4)
Organisk varelse, begåfvad med känsel och
frivillig rörelseförmåga. Vildt, lamt, köttätande,
fyr-fota d. Menniskan skiljer sig deruli från
djuren, atl hon har förnuft och fri vilja. —
Bildar en mängd sammansättningar, såsom: Vilddjur,
Rofdjur, Husdjur, Landtdjur, Vattendjur. Däggdjur,
Blötdjur, Stråldjur, Skorpdjur, Nässeldjur, Odjur,
m. fl., hvilka alla ses på sina ställen. — 2) (fig.
fam.) Rå, dum eller sinlig menniska. — Ss. D~
art, -släglc, -spår, m. fl.
DJURANATOMI, djur–––––-mi’ ell. jur-—mi’,
f. 3. sing. Den del af anatomien, som sysselsätter
sig med djurkroppars sönderdelning och
beskrif-ningcn af deras delar. — Äfv. Zootomi.
DJURARTAD, a. 2. Väsendlligt liknande ett
djur. De så kallade djurväxterna äro i visst
afseende d-e.
DJURBESKRIFNING. f. 2. Naturalhistorisk
beskrifning af djur i allmänhet eller af något
särskilt sådant. Speciel sådan för ett vissl land
kallas Fauna. — Äfv. Zoografl.
DJURBESKRIFVARE, m. 8. (föga brukl.)
En, som författat naturalhistoriska
djurbeskrif-ningar. — Äfv. Zoograf.
DJURDYRKAN, f. sing. indef. Dyrkan af
djur såsom gudomliga väsenden, t. ex. hos de
gamla Egyptierna och Indierna. Oxen och kon,
såsom sinnebilder af åkerbrukets välgerningar
och naturens fruktbarhet, voro bland andra
äfven föremål för d. — Äfv. Zoolatri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
