- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
399

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Enger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENG

ENK

599

ENGER, se Ånger.

ENGIFTE, ènji vvto, n. 4. So Monogami.

ENGLAANSIGTE, n. 4. Ansigtc, skönt som
en engels. [Äng —.]

ENGLAGESTALT, m. 5. Gestalt, liknande
en engels; utomordentligt skön gestalt.

ENGLAGOD, a. 2. God som en engel,
utomordentligt god. — Englagodhet, f. 3.

ENGLAHUFVUD, n. 4. pl. — hufvuden. 4)
Hufvud af cn cngel. — 2) Hufvud, skönt som cn
engels, ovanligt skönt.

ENGLAKÖR, 4’nnglakö’r, m. 3. Kör, sång af
englar. [—chor, —chör, —kor.]

ENGLALIF, n. 5. Lif, i oskuld och sällhet,
liknande englarnes. Lefva ett e.

ENGLALIK, a. 2. 1) Lik en engel i godhet
eller skönhet. En e. menniska, qvinna. — 2)
Lik en engels. E. godhet, skönhet. —
Engla-likt, adv.

ENGLAMIN, m. 3. Min, liknande cn engels;
min. som uppenbarar en englalik själ.

ENGLAREN, a. 2. 4) Ren, oskuldsfull som
en engel. Hon år en e. varelse. — 2) Ren
som en engels. E. vandel. —
Englarenhet, f. 3.

ENGLARÖST, f. 3. 4) En engels röst. — 2)
Röst, stämma, i skönhet liknande englars, sådan
man föreställer sig den; ovanligt skön röst.

ENGLASJÄL, f. 2. Själ, skön som cn engels;
fullkomligt ren och oskuldsfull samt i högsta
måtto god menniska.

ENGLASKARA, f. 4. Skara utaf englar.

ENGLASKÖN, a. 2. 1) Skön som en engel.
En e. qvinna. — 2) Skön som cn engels. E-t
ansigle. E. blick.

ENGLASKÖNHET, f. 3. 4) Skönhet,
liknande en engels. — 2) En englaskön qvinna.

ENGLASTÄMMA. f. 4. Sc Englaröst.

ENGLASYrN, f. 3. 4) Syn, uppenbarelse af cn
eller flera englar. — 2) (fig.) Ovanligt skön
anblick.

ENHANDEL, ènhånndl, m. 2. sing. (föga brukl.)
Handel, hvarlill man har uteslutande rätt. — Syn.
Monopol.

ENHET, ènhét, f. 3. 4) (mat.) a) Det första,
enkla talet. Hvarje sammansatt tal beslår af
flera e-er. — b) Hvarje särskilt af likartade ting,
så vida derigenom utlryckes en storhet. Pund,
mark, lod, timme, minut, sekund åro olika
e-er af vigt och lid. — 2) (utan plur.)
Egenskapen att vara blott cn och icke flera; äfv.
öfver-cnsstämmclsc. Guds e. Kyrkans, Irons e. E.
i åsigler. — 3) (utan plur.) öfverensslämmelse i
allt hvad som hör till cn saks bestånd. En stals
e. år af högsta vigt för dess bestånd. E. i
regeringen — 4) (estet.) Delarncs af ett
konstverk förbindelse till etl helt, bestående i deras
sammanhang, så väl sins emellan, som med en
grundidé, hvilken sammanbinder dem till ett helt.
— 5) (fil.) Hvad som äger ett ifrån andra ålskildt
varande.

ENHOFVAD, ènbövadd. a. 2. (nat. hist.)
Benämning på de djur, som tillhöra 7:dc ordningen
af Däggdjuren, innefattande endast Hästslägtct.
Brukas mest i plur.

ENHORNIG, a. 2. Säges om djur, som hafva
blott ett horn.

ENHVAR, ènnvår, m. o. f. ETTHVART,
ètlvårrt. n. pron. a. Se Hvar och en.

ENHÄLLIG, énhä’lligg, a. 2. Enlig med allas
vilja och samtycke. E-t val. Mcd e-l samtycke.
— Syn. Enstämmig.

ENHÄLLIGHET, f. 5. sing. 4) Egenskapen
att. vara enhällig. E-en af elt val. — 2) Se
En-drägl.

ENHÄLLIGT, adv. Enligt allas vilja och
samtycke. Blifva e. vald. Det blef e. beslutadl. —
Syn. Enstämmigt.

ENHÄNDT, énhä’nnt, a. 4. Som blott har en
hand. [Enhänd.]

ENHÖRNING, ènbö’rninng, m. 2. 4)
Fyrfo-tadt djur, liknande en häst samt med clt långt,
rakt, i spiral vridet horn i pannan, och hvilket
omtalas hos dc Gamle, isynnerhet Plinius. Dess
tillvaro belviflas af nyarc naturforskare. Enligt
trovärdiga underrättelser lärer det likväl finnas i
Habesch uti Afrika, äfvensom i dc tibetanska
bergstrakterna. — 2) (astr.) Stor stjernbild på
södra himmelcn, afbildad som cn häst med horn,
emellan Stora och Lilla Hunden. — 3) Se
Nar-hval.

ENHÖRNINGSFISK, m. 2. Sc Narhval.

ENIG, a. 2. Säges om personer, som
öfvcr-ensstämma i tänkesätt, vilja, beslut och handling.
De äro myckel e-a både i tänkesätt, bcslul och
handling. Deruli äro vi e-a, all .... Vi
äro e-a om priset. Alla äro derom e-a. —
Syn. Ense, Sams, Endrägtig, Samdrägtig,
Öfver-cns, Enstämmig.

ENIGHET, f. 3. sing. öfverensstämmelse i
tänkesätt, vilja, beslut och handling. E. i
åsigler, i handlingssätt. Det råder mycken e.
emellan dem. — Syn. Endrägt, Endrägtighet,
Enhällighet, Sämja, Samdrägt, Samdräglighet,
Enstämmighet.

ENIGT, adv. Mcd enighet, sämja. — Syn.
Endrägligt, Samdrägligt.

ENKA, ä’nngka, f. 4. Qvinna, hvars man är
död och som ickc inlrädt i nytt äktenskap. Hon
är e. efter två män. Handlanden Reinholds e.

ENKANNERLIG, ennkånnärrligg, a. 2. (af
Enkom) Sc Synnerlig.

ENKANNERLIGEN, adv. Sc Synnerligen.

ENKAUST1K, ännkaustfk, a. 4. Sc
Enkau-stisk. — F. 3. sing. Vaxmålning.

ENKAUSTISK, ännkaüsstissk, a. 2. E.
målning, inbränd målning, vaxmålning.

ENKEDROTTNING, a nngkcdrå’ttninng
(vanligtvis — drå’nninng), f. 2. Enka efter en konung.

ENKEFRU, f. 2. Fru, sorn genom döden
förlorat sin man och ej inträdt i nytt gifte.

ENKEGREFVINNA, —HERTIGINNA, f. 4.
Enka efler cn grefvc, hertig.

ENKEHJELP, f. 3. Understöd, som en enka
åtnjuter.

ENKEL, ifnngk), a. 2. (af En) 4) Ej
sammansatt. De enkla maskinerna äro dc bästa.
Enkla och sammansatta ord. — Motsats:
Sammansatt. — 2) Tunnare, svagare, i jemförclsc med
något annat, som kallas Dubbelt. E-t bräde.
E-l öl. — 3) Icke invecklad, lätt att använda
eller förstå. En e. metod. Ell e-t medel.
Intrigen i denna pjes är ganska e. (Fam.) Det
är helt e., helt naturligt, förstås af sig sjelft. —
4) Utan prydnad, utan anspråk, utan konst eller
flärd. En e. drägt. Enkla möbler. E. föda.
Hafva en e. smak. Enkla och rena seder. En
e. berättelse. E stil. Föra elt e-l lif. Vara
e. i sitt handlingssätt. — Syn. Anspråkslös,
Flärdlös, Osökt, Konstlös, Okonstlad. — 5)
Uppriktig. En e. och okonstlad menniska. — Syn.
Se Uppriktig. — 6) (kcm.) Säges om de kroppar,
hvilka cj kunna skiljas i några sådana delar, som
yttra olika förhållanden till någon annan kropp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free