Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fasthålla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAS
FAS
427
af kohesionen sätter emot sönderslitning. — 4)
(fig.) a) (om person) Ståndaktighet i beslut,
föresats, vilja, handling. Hans f. emot slod hvarje
försök lill öfvertalclse, Med f. afbida farans
annalkande. Man säger äfv.: Hans själs,
karakters f. och sammansättningsvis: Själsfäslhet,
Karaktersfasthet. — b) (om sak) Oföränderlighel,
Orubblighet. Viljans, Irons, hoppets,
vänskapens f.
FASTHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla) 4)
Med handkraft hålla menniska eller djur så, att
de ej kunna slippa lös eller undkomma. F. en,
som blifvit er tappad med stöld. F. cn ilsken
tjur. — 2) Medelst inspärrning, fängsel o. s. v.
hindra någon alt komma lös, all fly. F. en
rymmare, en ljuf i ell rum. ell fängelse. —
Äfv. (för begge bcm.) Hålla fäst. — V. n. F.
vid en mening, en föresats, en öfverlygclse,
o. s. v.» fast förblifva dervid, ej låta taga sig
der-ur. — Äfv. Hålla fast. — Syn. Vidblifva,
Vidhålla. — F. sig, v. r. 4) Hålla sig vid något
med händerna, för att ej bortryckas, bortdragas,
falla o. s. v. Om jag ej lyckats f. mig vid
busken, så hade jag drunknat. — 2) (fig.) Se
Fasthålla, v. n. — För begge bem. säges äfven
Hålla sig fast. — Fasthållande, n. 4.
FASTHÄNGA, v. n. 2. Vara fästad vid något
och hänga ned derifrån. F. vid. — Äfv. Hänga
fäst. — Faslhängande, n. 4.
FASTIGHET, f. 3. Fast egendom. Jfr. Fast, 4.
FASTIG HETSLÄN, n. 5. Lån. som gifves
emot inteckning i fastighet.
FASTING, fässtinng, m. sing. Faslings
marknad eller F-en, en betydande marknad i
Kristinehamn, som börjas d. 17 Mars och hvarvid hela
ortens jernlillverkning vanligen bortslutas. Har
sill namn af Fastan, emedan den hålles under
nämde tid.
FASTKLENA. v. a. 4. Genorn klenande fästa.
— Äfv. Klena fast. — Fa slklenande, n. 4.
o. Fastklening, f. 2.
FASTKÄKIG, a. 2. (nat. hist.) Säges om de
fiskar, sorn hafva öfverkäkens ben orörligt fästade
vid hufvudets ben.
FASTLAG, fåsstlåg, m. 3. Se Fasta, f. 3.
Anm. Ordet tros härleda sig ifrån del lyska
Fa-stelabcnd eller del danska Fasletavn,
delsamma som det lyska Fastnacht eller Karnavalen i
inskränktare mening, d. v. s. Fastlagssöndagen,
med den derpå följande måndagen ocli tisdagen
(feltisdagen), hvilka föregingo den egentliga
Fastan, som ursprungligen börjades med
Askonsdagen. Har sedan blifvit förblandadt med
sjelfva Fastan, och bibehåller för närvarande
denna i grunden oriktiga betydelse. Jfr. Karna val.
FASTLAGSAFTON, fasstlaggsåfTtånn, m. 2.
sing. Dagen före Fastlagssöndagen.
FASTLAGSBÖN, f. 3. Kyrkobön, som läses
under fastan.
FASTLAGSMAT, m. sing. Sådan mat, som
i katolska länder är tillåtet att äta under fastan.
FASTLAGSNARR, m. 2. Gyckelmakare, sorn
utklädd roar folket under fastlagen (karnavalen) i
katolska länder.
FASTLAGSPRED1KAN, f. sing. indcf.
Vecko-predikan, som hålles öfver Jesu lidandes historia.
I bestämd form och i plur. säges
Fastlagspre-dikningen och — ningar. Benämningen är egentl.
oriktig; jfr. Fasllag, Anm.
FASTLAGSRIS, n. 5. Ris, hopbundet af
färska björkqvistar, hvarmed man på
fettisdagsmorgonen har för sed alt väcka hvarandra, ett bruk,
uppkommet af dcn botgörelse, man denna dag
fordom ålade sig, till minne af Frälsarens
bud-flängning och lidande.
FASTLAGSSÖNDAG, m. 2. Den söndag, med
hvilken fastan inträder, och då passionspredikan
eller föredragandet af Christi pinos historia
börjar, hvarmed sedan fortsättes intill palmsöndagens
aftonsång.
FASTLAND, fåsstlånud, n. 5. Se Fast land
(under Fast). — Syn. Kontinent.
FASTLIMMA, v. a. 4. Medelst limning fästa.
— Äfv. Limma fast. — Fasllimmande, n.4.
o. Fasllimning, f. 2.
FASTMER, fässlmér, adv. Mycket snarare,
hellre. Han kan icke kallas lärd; han är f.
olärd. — Mindre brukligt Fast mer.
FASTNA, v. n. 4. 4) Blifva, råka fast på ell
ställe, så all rnan ej utan bemödande eller också
alldeles ickc kan komma lös. En fluga har f-t
i klistret. Fågeln f-de i nätet. F. i lim, i
gyttja, i smutsen. Fisken f-de på kroken.
Skeppel f-dc på grund. Han f-de på en spik.
Lim f-r på lungan. Kardborrar f vid
kläderna. (Fig.) F. i nätet, på kroken, låta fånga
sig i en snara, genom en list. F. i klistret, i
stöpet, ej komrna längre i sitt förchafvande; äfv.
misslyckas i en sak. F. i minnet, så väl
uppfattas af minnet, att det kan ihågkommas. F. för
något, råka ut lör någonting obehagligt, t. ex.
F- för en sjukdom; äfv. blifva öfverbcvisad om
något, t. ex. F. för etl brott; äfv. (vid auktion)
få sig tillslagen en sak. den man ropat på utan
afsigt, eller den man får öfvcrdrifvet betala, t. ex.
Jag f-de för en vargskinnspels. —
Fastnande, n. 4.
FASTNAGLA, v. a. 4. Medelst nagel eller
naglar fästa. F. vid, på. — Äfv. Nagla fast. —
Faslnaglande, n. 4. o. Fastnagling, f. 2.
FASTROT A SIG, v. r. 4. Slå rötter, som
fästa sig i marken. Brukas mest i fig. mening,
t. ex.: Denna fördom har så f-l sig i folkets
sinnen, all dcn endast med möda kan utrotas.
— Äfv. Rota sig fast.
FASTSITTA, v. n. 3. (böjes som Sitta) 1)
(om person) Vara fästad i sittande ställning, så
atl man icke slipper lös. — Vanligare Silta fast.
— 2) (om sak) Vara fästad så stadigt, att det
icke lossnar. — Äfv. och ledigare Silla fast. —
Fastsillan de, n. 4.
FASTSKRÜFVA, v. a. 1. Genom skrufning
fästa. — Äfv. Skrufva fast. —
Faslskrufvan-de, n. 4. o. Fastskrufning, f. 2.
FASTSTÅENDE, a. 1. Som slår fäst och
stadigt, orörlig.
FASTSTÄLLA, v. a. 2. (fig.) 1) Stadga,
föreskrif-va, bestämma. F. vilkoren för något, priset på
en vara. F. cn riss dag. — Syn. Sc Sladga.
— 2) Stadfästa, bekräfta. F. en dom, en lag.
Saken är f-lld, afgjord. — Syn. Se Stadfästa.
FASTSTÄLLANDE, n. 4. Handlingen, då man
fastställer.
FASTSTÄLLELSE, f. 3. 1) Se
Fastställande. — 2) Skriftlig uppsats, dokument, hvarigenom
något rastställes. — Syn. Stadfästclse, Bekräftelse,
Sanktion; Reglering.
FASTSURRA, v. a. 4. Se Surra. — Äfv.
Surra fäst. — Fa st sur rande, n. 4. o.
Fast-surrning. f. 2.
FASTSY, v. a. 2. Medelst syende fästa. F.
ärmen till en rock. F. en lapp på, vid något.
— Äfv. Sy fast. — Fas t sy ende, n. 4.
FASTSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälta) Fästa
ett föremål, en del, vid, på något. F. etl låg vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
