- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
448

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flaggkapiten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

448

FLA

FLA

FLAGGKAPITEN, flåggkapilén, m. 3. Chefen
för en kommenderande amirals stab.

FLAGGKISTA, f. 4. Förvaringsställe för ett
fartygs flaggor.

FLAGGMAN, m. 5. pl. — män. Amiral,
som för kommandoflagg.

FLAGGNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
hissar flagg cller flaggor på ett fartyg. — 2)
Omständigheten, att ett fartyg flaggar.

FLAGGPÅSE, m. 2. pl. — påsar. Målad
segcldukspåse, i hvilken flaggor förvaras.

FLAGGSIGNAL, flåggsiggnål, m. 3. Signal,
som görcs medelst flaggor.

FLAGGSKEPP, n. 5. Det skepp i en flotta,
på hvilket amiralen är ombord, ocb som för hans
flagg-

FLAGGSPEL, n. 5. Så kallas på ett fartyg
en stång, upprest emot hackbrädel, och hvarpå
karnpanjflaggan hissas, då den icke hissas under
gaffeln.

FLAGGSTAKE, m. 2. pl. — stakar. Se
Flaggstång.

FLAGGSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Stång,
på hvilken en flagga hissas.

FLAGIG, a. 2. Som har flagor (se Flaga, 4).
F-l jern. — Flagighel, f. 3.

FLAGNA, v. n. 4. Brista sönder på ytan och
bilda affallande flagor (se Flaga, 2).

FLAKA, f. 4. (jag.) Elt slags giller af
trädstammar.

FLAKE, m. 2. pl. flakar. 4) Flera
sammanfogade trädstammar (till fyllning i moras, o. s. v.).
— 2) (jäg.) Elt slags redskap till björnars
fångande, liknande cn harf, men med hullingar på
pinnarna; täckes med mossa, så att djuret, då det
råkar gå deröfver, fastnar med ramarna deruti. —
3) (gam. krigsk.) Plankskjul, som begagnades
fordom till skydd för belägrade fästningar emot
stenkast af blidor.

FL A KS A, se Flaxa.

FLAMELD, flåmm-élld, m. 2. Lågan ifrån en
flamugn. [Flamm —

FLÅM FÖNSTER, n. 5. (tekn.) Öppningen
till eldstaden i en flamugn. [Flamm—.]

FLAMINGO, flamfnnggo, m. 3. pl. Flaminger.
Fågel af Vadarne, stor som Hvita Storken, men
med mycket längre hals och föltcr, 2—3 alnar
hög. Phænicoplerus. Deraf finnas tvenne arter:
Österländsk F., Ph. antiquorum, 5 fot lång,
ljusröd, med röda och svarta vingar, bruna föltcr och
svart näbbspets; inhemsk i Afrika; samt Ph.
ru-ber, som träffas vid Sydamerikas flodstränder och
är alldeles skarlakansröd, så alt cn trupp deraf
liknar på afstånd ett kompani soldater med röd
uniform.

FLAMMA, f. 4. 4) Stark och häftig låga,
som i form af en lunga far ut ifrån en större
eld. Se f-mmorna, huru de slå ut genom
fönstren på del brinnande huset. — Syn. Låga,
Eldslåga, Eldsflamma. — 2) (fig.) a) Figur, som
liknar en sådan eldslåga, t. cx. på flammiga tyger.
— b) Fläck, liknande en flamma, som blifvit vid
färgning. — c) Häftig, brinnande kärlek. — d)
Föremålet för en persons kärlek. Brukas helst
om fruntimmer. Magisterns f.

FLAMMA, v. n. 4. 4) Brinna med flammor
(bem. 4). Se, hur elden från det brinnande
huset f-r i nattens mörker. F. upp, ut,
uppfara, utfara i form af flamma. — Syn. Se
Brinna, 4. — 2) Glänsa med ett fladdrigt sken,
liknande eldsflammor. — Syn. Se Lysa. —
Flammande, n. 4.

FLAMMERA, v. a. 4. Väfva, färga något så,
alt det får elt flammigl utseende. — Fl a m m
e-rande, n. 4.

FLAMMIG, a. 2. 4) Flammande. — 2) (om
tyger) a) Väfd så, att figurer, liknande flamnior,
synas på utsidan. — b) Färgad på detta sätt. —
c) Som genom ojemn färgning fått fläckar,
liknande flamnior. — Fl am mi g hel, f. 3.

FLAMMIGT. adv. På elt flammigl sätt; med
figurer, liknande flammor.

FLAMROSETT, flåmmrosält, m. 3. (fyrv.)
En mcd dubbelsats laddad kringlöpare. Kallas
äfv. Blad. [Flamm —.]

FLAMUGN, m. 2. Ett slags ugn, som
begagnas vid metallers smältning, så inrättad, all jcrncl
i densamma ej kommer i beröring med kolen,
utan blotl påverkas af lågan. [Flammugn.]

FLAN, m. 3. sing. (pop.) Skallande gapskratt.
Slå Ull en f.

FLANELL, flanä’ll, m. 3. Ett slags tunt,
klä-deslikt, vanligtvis ovalkadt ylletyg, som begagnas
till skjortor, liflröjor, klädningar, m. ra. — Ss.
F-klädnmg, -skjorta, -tröja.

FLANK, flanngk, m. 3. (fr. Flanc) 4) Sida.
Brukas mest i militärisk stil. Taga, hugga ell.
falla fienden i f-en, anfalla fienden på sidan. —
2) (fortif.) En baslions strykiinie.

FLANKA, flånngka, v. n. 4. (pop.) Se
Flacka. — Flankande, n. 4.

Anm. Ordel är sammandraget af Flankera.

FLANKERA, flanngkèra, v. a. 4. 4) (krigst.)
a) Bestryka från sidan. — b) Förse med
sidoför-svar eller bctäcka i flanken. — 2) (byggn. k.)
Vara uppförd, anbragt på sidan, tjena till flygel.
— 3) (fam.) Vara, stå på sidan om. — V. n. 4)
Rida, slröfva fram och tillbaka i flanken af
fiendens armé, för att oroa den mcd anfall. — 2)
(fam.) Flacka af och an. — Flankerande,
n. 4. o. Flanker ing, f. 2.

FLANKERFIL, flanngkèrffl, m. 2. (tekn.)
Ett slags fil, som liknar cn kniflil och användes
att uppskära kuggarna på drifvar.

FLANKMARSCH, m. 3. Marsch, som sker
efter kommando af »höger eller venster om!» cller
genom svängning, i riktning ål någondera sidan.

FLANKÖR, flanngkö’r, ra. 3. (krigst.) Ryttare,
som slröfvar omkring i fiendens flank;
kavalleri-blänkare, sidopatrull.

FLARN (a långt), n. 5. sing. 4) Yltre barken
af tall, hvaraf täljas hvarjehanda saker, såsom
flölen till nältelnnr, små bålar till leksaker för
barn, m. m. — 2) Stycke af sådan bark. Är i
denna bem. äfv. ofta maskulin.

FLAS, n. 5. sing. (pop.) Sc Ras, n.

FL AS A, v. n. 4. (pop.) Se Rasa. L

FLASIG, a. 2. Se Rasig.

FLASKA, f. 4. Större eller mindre kärl för
våta varor, af aflång, rund cllcr ock fyrkantig
form, med platt botten, för att kunna stå,
förfärdigad af flera olika ämnen, såsom glas, stenporslin,
krukmakargods, tenn, bleck, koppar m. m., och
försedd antingen mcd lock eller, om öppningen
är mycket trång, med cn propp (af kork, glas. o.
s. v.). Bildar cn mängd sammansättningar, såsom:
Vatten-, Olje-, Ätlike-, Brännvinsflaska, Koppar-,
Tenn-, Bleckflaska, m. fl.

FLASKFODER, n. 5. 4) Litet skrin mcd

flera rum, för att deri nedsätta brännvinsflaskor
o. d. — 2) (fig.) a} Litet landlställe utanför en
stad, dit man far ut, för att roa sig. — b) (milit.)
Ställe, der dricksle m. m. hålles soldaten tillhanda.
Äfv. Flaskfodersgård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free