Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fontanellsår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FON
FONTANELLSÅR. n. S. Se Fontanell, 1.
FONTANELLSÄRT, f. 8. (mcd.) Ärt. som
lägges i en fontanell (bem. <), för att hålla den
öppen.
FONTÄN. flnngU n. m. 3. (fr. Fonlaine) i)
Brunn. — 2) Springbrunn, vattenkonst. — 3)
Vattenkanna med låstapp. — 4) Rör, hvarigenom man
vid högtidliga tillfällen låter vin springa. — 3)
(fyrv.) Med gnisteld hårdt laddad hylsa, som blott
i olika användande skiljer sig ifrån Svärmare.
Kallas äfv. Fonlänbränder eller Bränder.
FORA, v. a. 1. Se Forsla. F. åf, se Affora.
FORA, f. 4. Hvad som på en gång och
tillsammans, antingen på ett eller flera lass, forslas
ifrån en ort till en annan. En f. säd, jern.
Köra f-ror.
FORBONDE, m. 3. pl. — bönder. Bonde,
som kör en fora.
FORDERLIG, a. 2. (gam.) Skyndsam. Med
del f-astc, skyndsammast.
FORDERLIGEN, adv. (gam.)
Skyndsamme-ligen.
FORDERSAM, a. 2. (gam.) Skyndsam.
FORDNE, m. FORDNA, m., f. o. n. adj. def.
Som fordom varit. / f-na lider, dagar, fordom.
Mina f-na vänner.
FORDOM, fördomm, adv. För lång lid
tillbaka. Betecknar både en mycket långt aflägsen och
en närmare lid; kan således brukas både i fråga
om verldsskiflningarna och en mcnniskas Öden. F.,
i verldens äldsta lider. F. hade han många
vänner, nu inga. — Syn. Fordomdags, Förr i
verlden, I gamla tider, Tillförene.
FORDOM DAGS, fördommdaggs, adv. Se
Fordom.
FORDON, fördön, n. S. Kördon, som
begagnas till varors forslande.
FORDRA (uttalas i allmänhet Fodra), v. a. 4.
4) På grund af verklig eller förment rättighet
begära. F. sin lön, utbekommande af sin lön.
Jag f-r, atl ni genast gör del. Ni f-r nog
mycket. Det kan man ej f. af honom, ej
bil-liglvls af honom begära. Hafva atl [., äga räti
att bekomma penningar, t. ex.: Jag har all f.
100 R.dr ell. jag har 100 R:dr alt f. af
honom. F. fram, begära, alt något framlemnas.
F. igén, tillbaka, se Återfordra. F. i’n, ut, se
Infordra, Utfordra. — Syn. Kräfva, Yrka på,
Äska, Begära, AtTordra, Anfordra. — 2) Begära,
atl någon betalar, hvad han är skyldig. F.
någon för skuld. — Syn. Kräfva. — 3) (jur.) F.
någon för rätta, instämma till domstol. F. på
ed, fordra, att någon mcd ed fäster sin
vittnesutsago. — 4) Erfordra. Del f-r mycken lid,
möda, kostnad. Göra, hvad slatens bäsla, hvad
ens rang f-r. Tiden, saken, nödvändigheten,
hans egen fördel f-r, all ... . I fall
omständigheterna så f. — Syn. Erfordra, Kräfva,
Tarf-va, Äska, Hafva nödig, Hafva af nöden. — F-s,
v. d. Behöfvas. Dertill f-s myckel penningar,
blott en limmas lid. Om så f-s, skall jag göra
min pligl. — Syn. Se Behöfvas.
FORDRAN, f. sing. indef. Har i plur.
Fordringar. 4) Begäran, stödd på verklig eller
förment rätt. Min f. är, all han ersätter skadan.
Jag gör ingen obillig f. Hennes f. är ganska
billig. Jfr. Fordring, 4. — Syn. Fordring,
Påstående, Yrkande, Anspråk. Begäran, An
maning. Anfordran. — 2) Penningar, som man af
någon har alt fordra. Stor, obetydlig, säker,
osäker f. En f. på 100 R:dr. Min f. går till
1000 R:dr. — Syn. Fordring, Penningfordran,
FOR 465
Skuldfordran, Skuldfordring. — S) Bebof. Altl
efter sakens f. — Syn. Tarf.
FORDRING, f. *2. Se Fordran, 4 o. 2.
Brukas mest i plur. a) Hafva rättmätiga f-ar på
något. Drifva sina f-ar för vida. — Syn. Se
Fordran, 4. — b) Indrifva sina f-ar. Säkra,
osäkra f-ar. — Syn. Se Fordran, 2.
FORELL, -rä’B, m. 3. Mjukfenig fisk af
Lax-slägtet, en fot lång, ofvan mörkgrön med svarla
fläckar, på sidorna gröngul och guldskimrande
med röda fläckar; finnes i klara bäckar. Salrno
Fario.
FORHÄST, m. 2. Häst, som begagnas till
varors forslande.
FORLÖN, f. 3. Hvad som blifvit
öfverens-kommet att betalas för forslingen af varor, som
afsändas på samma gång till samma ort. Jcrnel
har kostat 20 R:dr i f.
FORM, m. 2. o. 3. A. (pl. former, fårrmr)
4) (fil.) a) Den kroppsliga substansens (materiens)
yttre begränsning. Materien kan antaga alla
möjliga slags f-er. — Syn. Gestalt, Skapnad. —
b) Sättet, hvarpå cn kraft verkar. Förståndets,
åskådningsförmågans f-er. — 2) (kem.)
Materiens sätt alt vara i afseende på de materiella
parliklarnes starkare eller svagare sammanhang.
Fast, flytande, gasar lad f. (se dessa ord). Hit
hör sammansättningen Luflform. — 3) (i
allmänhet) Ett tings gränsytor eller gränslinier,
synner-ligast med hänsigt till dess utseende. Ansigtels,
hufvudets, munnens, näsans, örats f. En gård
af fyrkantig, rund, cirkelrund, oval f. Delta
berg har f-en af en kägla. I f. af en
triangel, en pyramid. Ingår i flera
sammansättningar, såsom: Cirkel-, Triangelform, m. fl. — Syn.
Skapnad. — 4) Den yttre gestalten af elt
konstalster, med afseende på skönhetens och modets
lagar. Delta konstverk har en skön f. — 5)
(gram.) Elt ords yttre kännemärke, hvarigenom
det särskiljes ifrån andra. Äfv. Ordform. — 6)
(fig.) a) Sättet, hvarpå beståndsdelar äro förenade
till ett helt. En stals f., sättet för dess styrelse.
Regeringens, styrelsens, förvaltningens f. Elt
begrepps, ell omdömes f. En slutlednings f,
sättet, hvarpå efter förcskrifna rcglor slutsatsen
dragés ifrån försatserna (premisserna). Har flera
sammansättningar, såsom: Siats-, Regerings-,
Styrelse-, Förvaltningsform, m. fl. — b) Det sätt,
hvarpå något företer sig. uppenbarar sig, visar sig.
Del är alltid samma tanke, under olika f. Jag
har skådat eländet under alla dess f-er. —
Syn. Gestalt, Skapnad. Skepnad. — c) (i fråga
om skrifsätt) Olika sätt att uttrycka sina tankar.
F-en i hans stil är poetisk. 1 många f-er
trifs del sköna. — d) Det sält, hvarpä en sak är
eller kan vara gjord, framställd, behandlad. F-en
för denna kritik kunde vara något mera hyfsad.
Gifva en resebeskrifning f-en af en dagbok.
Lärdomar i f. af dialog. Han har förstått alt
gifva sitt ämne en ny och originel f. Kan
bilda flera sammansättningar, såsom: Dagboks-,
Roman-, Novellform, m. fl. — e) Det sätt, hvarpå
vissa akter eller skrifter vanligen äro uppsatta.
F-en för elt köpcbref, en vexel. 1 behörig f.
uppsatt, såsom laga bruk fordrar. — 7) (i plur.)
Ett föremåls gränslinier. Rrukas under denna bem.
ofta i teckningskonsten. Menniskokroppens f-er.
Denne man har atletiska f-er. Gazellen har
smärta f-er. F-ernas skönhet. — Syn.
Konturer, Utlinier. — B. (pl. formar, få’rrmarr) a)
Urhålkning, hvari något gjutes. hällcs, för att
dcruti formas, d. v. s. antaga form dcrefter.
Bil
5»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
