Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Framvika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRA
FRA
483
FRAMVIKA, v. a. 3. (böjes soni Vika) Vika
någol så, atl del kommer längre fram. — Äfv.
Vika fram. — Framvikande, n. 4. o.
Fram-vikning, f. 2.
FRAMVINKA, v. a. i. Genom vinkning
framkalla. — Äfv. Vinka fram. — Fr am
vinkande, n. 4.
FRAMVISA, v. a. 4. o. 2. Framtaga eller
framhålla och visa. — Äfv. Visa fråmt — Syn.
Se Füa. — Framvisande, n. 4. o.
Fram-visning, f. 2.
FR AM VRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida)
Vrida något så, att det kommer fram. — Äfv.
Vrida fråm. — Framvridande, n. 4. o.
Fram vr idning, f. 2.
FRAMVRÅLA, v. a. 4. Med elt vrålande
ljud framsäga. — Äfv. Vråla fram. —
Fram-vrålande, n. A
FRAMVRÄKA. v. a. 2. Häftigt och vårdslöst
framkasta något tungt och stort. — Äfv. Vräka
fråm — Fram vräkande, n. 4. o.
Fram-vräkning. f. 2.
FRAMVÄGA, v. a. 2. (föga brukl.)
Framlägga på vågen och väga. — Äfv. Väga fråm. —
Fr am väg an de, n. 4.
FRAMVÄGG, f. 2. Vägg, som utgör
framsidan af ett hus, elt rum, o. s. v.
FRAMVÄLLA, v. n. 2. Flyta fram, upp (om
vatten ur en källåder, äfv. om blod ur ell sår,
o. s. v.). — Äfv. Välla fråm. —
Framvällande, n. 4.
FRAMVÄLTA. FRAMVÄLTRA, v. a. 4.
Vältra något fram förbi eller fram till etl ställe. —
Äfv. Välla, Vältra fråm. — Framvältande
o. Fr a m väll rande, n. 4.
FR AM VÄNDA, v. a. 2. Vända någol så, att
det kommer framåt. — Vanligare Vända fram.
— Fr a m vä n dande, n. 4.
FRAMÅKA, v. n. 2. 4) Äka fram ifrån, fram
förbi eller fram till ett ställe. — 2) (om sak)
Småningom Hytta sig, fara fram. — Vanligare Aka
fråm. — Framåkande, n. 4.
FRAMÅT, prep. (fråmmnt) Åt någol framom
belägel ställe. Han ämnade sig till
trädgården. men i stället gick han f. gatan. — Adv.
(främmåt o. frammå’t) Åt framsidan. Taga ell
steg f. Er hall siller bra myckel f. — Int.
(frammåT) Antyder uppmaning att ga fram, att
fortsätta en vandring, marsch, att fortskrida och
ej stanna. F., j gossar blå!
FRAMÄNDA, f. FRAMÄNDE, m. 2. pl. —
ändar. Den framåt belägna delen af en kropp,
etl föremål.
FRAMÖFVER, frammö’vr, prep. o. adv. Fram
öfver ett ställe. Örnen flyger der f. klippan.
Der f. flyger han. Fågeln flög f. och ej
framunder.
FRANC, franngk. m. (i plur. francs) Ett
franskt mynt, någol Öfver 8 sk. svenskt silfver specie.
FRANCISKÄNER. m. 3. eller
FRANCISKANERMUNK, m. 2. Munk af
Franciskanerorden. Kallades fordom äfv.
Gråbröder. Grå-, Barfote- och Tiggaremunkar, samt
Mi-noriler. [- - can - -.]
FRANCISKANERKLOSTER, n. 3. Kloster
för munkar eller nunnor af Franciskanerorden.
[- - can-.]
FRANCISKANERNUNNA, f. 4. Nunna af
Franciskanerorden. [—can-.]
FRANCISKANEROBDEN, m. 2. pl. — ordnar.
Kalolsk klosterorden, sliftad af St. Franciscus af
Assisi, år 4209.
-can–.)
FRANCO. frånngko. (ilal.) Betyder egenll.:
fritt, och skrifves utanpå bref, för alt ulmärka,
att de äro frankeradc.
FRANK, franngk, a. 2. (fr. Franc) [-Uppriktig; frimodig, rättfram. — Frankt, adv.
FRANKERA, franngkèra. v. a. 4. Vid ett brefs
afgång betala postafgiften’derför, så att den ej vid
brefvets framkomst behöfver erläggas. —
Fran-kerande. n. 4. o. Frankering, f. 2.
FRANS, m. 2. Smal, bandlik väfnad, med
nedhängande trådar, af guld, silfver. silke, ull.
lingarn, kamelgarn, och som begagnas till
prydnad på kläder, möbler, draperier, m. m. — Ss.
F-l i k. [Franls.]
FRANSFOTAD. a. 2. (nat. hisl.) Renämning
på de slags blötdjur, som hafva Hora parvisa, fina,
ledade arniar. utgörande 6:te klassen af
Blötdjuren. kallad F-e.
FRANSIG, a. 2. (bot.) Benämning på en
väillök, då lökbladens nätlika förgreningar
upplösa sig i franslika trådar.
FRANSK, frannsk, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på Frankrike eller franska folket; som
är född, inhemsk, finnes, växer eller tillverkas i
Frankrike; äfven derifrån kommen, der brukad.
F-a nationen. F-a folket, språkel. F-l vin,
pressadi af drufvor, växta i Frankrike. F-l
brännvin, brännvin, lillverkadt i Frankrike af
vin. F-l bröd, se under Bröd, 4. (Bokb.) F-l
band, bokband, öfverdraget med läder.
Hel-franskt band, då det är helt och hållet, och
Halffranskl band, då endast ryggen och
hörn-snibbarne sålunda äro öfverdragna.
FRANSKA, f. 4. 4) Se Fransyska, 4. —
2) Franska språket. Tala, skrifva, läsa f. Man
brukar äfv. för denna bem. Fransyska.
FRANSMAN, m. 5. pl. — män. Invånare i
Frankrike. Denna benämning brukas numera
allmännare än Fransos.
FRANSMANCHETT, frånnsmannschä’tt, m. 3.
Manchett. prydd med fransar.
FRANSOS, frannsös, m. 3. 4) Se Fransman.
— 2) F-er, bland lägre folkel bruklig benämning
på en af de mest smittsamma veneriska sjukdomar.
FRANSOSENTRÄ, frannsösn-trä’, n. 4. sing.
Se Pockenhols.
FRANSOSER, se under Fransos.
FRANSYSK, frannsy’ssk, a. 2. Se Fransk.
FRANSYSKA, frannsy’sska, f. 4. 4) Qvinna,
född af franska föräldrar, eller som längre tid
vistats och är boende i Frankrike. — 2) (fam.)
Fruntimmer, egentl. af franska nationen, som
undervisar i franska språket. — 3) Se Franska, 2.
FRANTS, se Frans.
FRAPPANT, frapåniigt. a. 4. (fr.) I ögonen
fallande, träffande, påtaglig.
FRAPPERA, v. a. 4. (fr. Frapper) Göra
starkt intryck på, betaga; förvåna, öfverraska.
FRAS, m. 3. (gr. Phrasis) 4) Talesätt. —
2) (föraktl.) Klingande och granl talesätt, utan
inre betydelse. Eli tal, fullt af f-er, men tomt
på innehåll. — 3) (i musik) Se Figur. [Phras.]
FRAS, n. 5. Sjelfva ljudet, då något höres
frasa.
FRASA, v. n. 4. Säges om det ljud, som
uppkommer, då t. ex. särskilta ställen af löst
hängande siden sakta gnidande beröra hvarandra.
Hör, huru hennes sidenklädning f-r. En f-nde
sidenklädning. — Frasande, n. 4.
FRASEOLOGI, fraseåläjf, f. 3. Samling af
talesätt. Man finner i hans lexikon en rik f.
— Skrifves äfv. Phraseologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
