Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRI
487
Kostnadsfri. — S) Ej betäckt af något, som
hindrar, skymmer, stänger, upptar plats, o. s. v.
F-ll fäll, utan skog, berg och byggnader. (Fig.)
Hafva f-ll fäll för sina bemödanden, ej hafva
hinder att motarbeta. / f-a luften, utom hus,
på mark eller sjö, der luften ej är stängd.
Under f. himmel, utan tak öfver sig. F. ulsigt, ej
slängd af något, som skymmer för. Hafva (.
ulsigt öfver hela trakten. F. plats, ej bebyggd.
— Syn. Öppen. — 6) Ej underkastad
inskränkande förbud eller reglemenlariskt tvång. F.
handel. F-ll yrke, ej underkastadt skråtvång (se äfv.
B, 2). I samma mening säges äfv. F.
handtering, näring. F. press, tryckfrihet. F.
öfver-sältning, ej ordagrann. — 7) Tillåten. F. vara,
ej till införsel förbjuden; äfv. ej underkastad
af-gift. F-ll ajlåg, tillåtelse för fiender alt
obe-bindradt aftaga ur en af dem innehafd fästning,
stad, o. s. v. Hafva f-ll tillträde till någon,
hafva tillåtelse alt få träda in till någon vid hvad
lid som helst på dagen. — 8) Ej tvungen; ej
besvärad af umgängesivång, elikett, o. s. v. F.gång.
F-tt skick, väsende. F. umgängeston. F-lt
språk, frimodigt, utan afseende på person.
Hafva f-ll språk, få säga, hvad man vill, utan alt
någon lager illa. — Syn. Ledig, Otvungen,
Obesvärad. — 9) Som ej håller sig vid det skickliga
och passande. Eli f-ll väsende (jfr. äfv. B, 8),
oanständigt, opassande. F-a maner. F-lt tal.
Föra ell f-ll lefnadssätt, vara ulsväfvande. —
Syn. Oanständig, Opassande, Fräck, Oförskämd.
— 10) Som anstår en fri (i motsats till slaf). De
f-a konsterna. Jfr. Konst. — 11) (kem.) F-tt
värme, det, som kroppar, utan förändring i sin
aggregalionsform, kunna mottaga eller släppa, och
sorn alltid verkar på vår känsel och på
termometern. Jfr. Bunden.
FRIA, v. a. 1. I. (af Fri) Frikänna,
frikalla. Bättre f. än fälla, bättre frikänna en
anklagad, än fälla honom, när bevisen emot
honom icke äro fullt bindande. Elt f-nde vittne,
hvars vittnesmål är af innehåll, all det kan
föranleda den anklagades frikännande.
FRIA, v. a. 2. II. (pop. o. fam.;
ursprungligen Frida af Frid) Freda. F. någon
för en persons förföljelser. Hon hotade
gossen med stryk, men jag fridde honom. —
F. sig, v. r. Freda sig. Höken höll på
all laga hönan, men hon fridde sig den
gången.
FRIA, v. n. 1. III. 1) Begära till äkta. F.
till cn flicka. Han f-r efter penningar, vill
gifta sig, för att få penningar med sin hustru.
F. för någon, i en annans ställe framföra hans
begäran aü få någon till hustru. — Syn. Begära
till äkta, Begära en flickas hand, (fam.) Bocka sig
för cn flicka, (gam.) Gilja. — 2) (fig. fam. skämtv.)
F. till, fika efter, eflerslräfva.
Anm. Ordet h.irledes af somliga från Freya,
som äfven betydde Fru, hustru. Jfr. Fr rya, 2.
Ordet betydde eljesl ursprungligen älska, på
samma sält som del mæsogöliska Frijan och
del holländska Vrijen.
FRIANDE, n. 4. Handlingen, då man friar
(I o. II). Den anklagades f. Dufvans f. för
höken. — 2) Se Frieri.
FRIARE, m. 5. En, som friar (III). Brukas
äfv. i fig. bem., t. ex.: F. Ull en syssla.
FRIAREBREF, n. 3. Bref, hvaruti man friar
(III) till någon. Äfv. Friarbref.
FRIAREFOT, m. 3. sing. På f., i egenskap
af friare, i en friares skick och tillstånd.
FRI
FRIARETANKAR, m. 2. pl. (fam.) Tanke
på att fria. Gå i f., länka på att fria.
FRIARLIK, a. 2. Som bar ulsecnde af eller
vanligen anträffas hos en friare. Han ser så f.
ut. F-a fasoner, maner, later.
FRIÅRSTATEN,o m. 3. sing. def. (fam. skämtv.)
Vara på f., hålla på atl fria.
FRIBAGARE, m. 5. Bagare vid en armé,
som handlar rned bröd, ulan att vara fällbagare.
FRIBATALJON, fn batalljon, m. 3. Se
Fri-corps. [— taillon.]
FRIBILJETT, fri’billjä’tt, m. 3. Kostnadsfritt
inträdeskort (till bal, konsert, spektakel, o. s. v.).
billet.J
FRI BL A DIG, a. 2. (bot.) F-l blomfoder,
när blomfoderbladen sins emellan äro fria. F.
blomkrona, som utgöres af sins emellan fria blad.
FRIBOREN, fri’bå’ränn, a. 2. neutr. — et.
Fri (A, 4) född, af fria föräldrar, ej af trälar.
FRIBREF, n. 5. 1) Urkund, hvarigenom vissa
friheter cllcr privilegier blifva någon förenade.
— 2) Den tillåtelse, som Frankrike och England
m. fi. länder under Napolcons regering meddelade
handelsskepp att idka fri handel. — Syn. Licens.
— 3) (särskilt i Sverige) a) Den handling, [-hvarigenom Kommersekollegium förklarar ett fartyg
bcrättigadt till svenska farlygs friheter och
förmåner. — b) Bref, som portofrilt får afsändas
med posten.
FRIBRÖD, n. S. 1) Se Falligbröd. — 2) Fritt
uppehälle, sorn af någon offentlig inrättning bestås
en person, hvilken der för lifstiden blifvit inlöst.
FR1RYTARE, m. 5. Se Sjöröfvare.
FRIBYTERI, n. 3. Se Sjöröfveri.
FRICADELL, se Frikadell.
FR1CAS3ÅE, FRICASSERA, se Frikatté,
Frikassera.
FRICORPS, fri’kå’r, m. 3. 1) (fordom)
Armé-afdelning, bildad af öfverlöpare, landstrykare,
äf-venlyrare o. d., hvars tjenstgöring endast räckte
så länge, som kriget varade, brukades som lätta
trupper och användes emot fienden på de
farligaste punkterna, emedan förlusten af dem lättast
kunde bäras. Ålnjöto en viss efterlåtenhet i
disciplin, hvaraf namnet. — 2) (i sednare lider)
Arméafdelning, bestående af frivilliga
foslerlands-försvarare och använd mest i det lilla kriget. —
Angående siafningssättet, jfr. Corps.
FRICTION, se Friktion.
FRID, a. 2. (det gamla Fridur, i fem. Frid)
Dägclig, fager. Brukas ännu någon gång i poesi.
Deraf Frilla (se d. o.).
FRID, m. 3. 1) (i lagspråket) Allmän
säkerhet i landet. Fred brukas dock numera allmänt,
utom i sammansättningarna: Hemfrid, Qvinnofrid,
Kyrkofrid, Tingsfrid, Landsfrid och Vägafrid. —
2) (i andlig mening) Lugn i själen, sinneslugn,
samvetsro. Hvad är högre atl skatta än
själens f.? F. vare dig! F-ens Gud helge eder
ande, själ och kropp etc.! Fara mcd f., dö i
ro, rned glädje. Herre! nu låter du din
Ijena-re fara med f. Sofve han i f.! F. öfver hans
minne! — Jfr. Anm. under Fred.
FRIDAG, m. 2. Dag, då man är ledig ifrån
arbete, tjenstförrättning, o. s. v.
FRIDKULLA, f. 1. (af Fridr, fred, och
Kolla, flicka) Så kallades fordom i Sverige en
prinsessa, som förmäldes med någon utländsk furste,
till befästande af med honom sluten fred.
FRIDLAND, fndlånnd, n. 8. Så kallades
fordom det land, som var fredligt och Iryggl för
främmande och resande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
