Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fyrhörnig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYR
FYS 5il
FYRHÖRNIG, a. 2. Som har fyra hörn. F.
figur.
FYRHÖRNING, m. 2. En af fyra räta linier
innesluten figur.
FYRK, fyrrk, m. 2. Ett mindre silfvermynt,
som fordom slogs i Sverige, på olika (id af olika
värde. Under Sturarnes lid svarade en fyrk
ungefär emot specie-riksdaler nu för tiden.
FYRKANT, m. 3. i) Se Fyrhörning. — 2)
Qvadralisk eller rektangulär genomskärning.
Smida jern i f. — 3) (sjöf.) Rårnas emot kölen
vin-k el rät a eller rätt tvärs varande ställning. Brassa
f., se Brassa — 4) (fam.) Aflrädeshus.
FYRKANTFIL, m. 2. Fil med qvadralisk
genomskärning, huggen på alla fyra sidorna.
FYRKANTIG, a. 2. 4) Se byrhörnig. — 2)
Som har qvadralisk genomskärning. — 3) (fam.
skämlv.) Säges om en korl, tjock och oformlig
menniska.
FYRKANTJERN, n. 5. sing. Stångjern, med
qvadralisk genomskärning.
FYRKLUFVEN, a. 2. neulr. — el. Klufvcn
i fyra delar.
FYRKRANS, m. 2. (gam. krigsk.) Ett slags
fyrverk, som vid belägringar kastades pä
stormande fiender.
FYRKULA, f. 4. (gam. krigsk.) Lärftssäck,
fylld med fyrverkssats och beslruken utantill med
beck eller tjära.
FYRLÖPARE, m. 3. (skepp.) Blocklyg eller
tackel, bestående af två dubbla block.
FYRMÄNNIG, a. 2. (bot.) Som har fyra
ståndare. F. växt. — Brukas substantivi i plur.
och bestämd form, för all beteckna växt klassen
Telrandria. De F-e.
FYRMÄNNING, m. 2. (bot.) Växt, med fyra
ståndare i blomman.
FYRNING, f. 2. 4) Antändning. — 2) (sjöf.)
En fyrs underhållning.
FYR- OCH BÅKAFGIFT, c. 3. Afgifl af
sjöfarande till fyrars och båkars underhåll.
FYRPANNA, f. 4. Se Fyr fal.
FYRPENNINGAR, m. 2. pl. Den aflöning,
som bruksidkare beslår en bruksarbetare för hvar
dag, han ej har behörigt arbete.
FYRPIL, m. 2. (gam. krigsk.) Se
Brandpil.
FYRPILSSTYCKE, n. 4. Fordom bruklig
skjutpjes af koppar.
FYRQVINNAD, a. 2. (bot.) Som har fyra
pistiller.
FYRSIDIG, a. 2. Som har fyra sidor.
FYRS1TSIG, a. 2. Säges om en vagn, som
har plats inuti för fyra personer, eller fram- och
baksits.
FYRSKÄFTAD, a. 2. Väfd med fyra skaft.
FYRSPETSIG, a. 2. Som har fyra spetsar.
FYRSPRÅNG, n. 5. sing. indef. / f, i fullt
f., i fullt galopp, i sträck, så mycket hästarne
förmå all löpa; (fig. fam.) i fullt fläng.
FYRSPÄND, a. 2. Förspänd med fyra
hästar.
FYRSPÄNNIG. a. 2. F. vagn, gjord, att
dragas af fyra hästar.
FYRSTAFVIG, a. 2. (prosod.) Som har fyra
stafvelser.
FYRSTRUKEN, a. 2. neulr. — et. (i musik)
Så kallas de noter, hvilka tillhöra den oktav (den
fyrstrukna), som ligger Öfver den »trestrukna»
oktaven, emedan de stundom _belecknas med ett
streck uppöfver namnet, t. ex. c.
FYRSTRÄNGAD ell< FYRSTRÄNGIG, a. 2.
Som har fyra strängar.
FYRSTYCKA, v. a. 4. Stycka i fyra delar.
— Fyr styckan de, n. 4. o. Fyrstyckning,
f. 2.
FYRSTÄMMIG, a. 2. Som utföres af fyra
stämmor. F. sång.
FYRTIO, se Fyratio.
FYRTRÅDIG, a. 2. Som består af fyra trådar.
FYRUDD1G, a. 2. Som har fyra uddar.
FYRUGN, m. 2. Se Vindugn.
FYRVERK, n. 5. Benämning på de
eldtänd-nings-anstaller, hvilka i äldre tider brukades vid
belägringar.
FYRVERKARE, m. 5. En, som förfärdigar
fyrverkeripjeser.
FYRVERKARECORPS, kå r, m. 3. F-en,
särskilt arbetscorps vid svenska arméen, tillhörande
artilleriet, och som förfärdigar alla för arméens behof
erforderliga fyrverkeripjeser jemte slagkrulshufvar.
FYR VER KARKONST, se Fyrverkerikonst.
FYRVERKERI, n. 3. 4) (i vidsträckt bem.)
Förbränning af åtskilliga ämnen, på ett bestämdt
sätt och vis. — 2) (i trängre bem.) Sådan
förbränning antingen för allvarsamma eller roande
ändamål. Se Krigs- och Luslfyrverkeri. — 3)
Samleliga pjeser, som vid en sådan afbränning
begagnas. Afbränna ell f. — 4) (fig.) Stor mängd
af granna fraser, bilder och qvickbeter, i tal ell.
skrift. — 5) Se Fyrverkerikonsl.
FYRVERKERIKONST, f. 3. Konsten att
tillställa fyrverkeri eller tillverka fyrverkeripjeser.
FYRVERKERIPJES, - –rfpjäs, m. 3.
Benämning på de af åtskilliga ämnen, enligt
bestämda reglor, sammansatta kroppar, som begagnas till
fyrverkeri. (— pièce.]
FYRVERKSKULA, f. 4. Se Fyrkula.
FYRVINGAD, a. 2. (naL hist.) Som har fyra
vingar.
FYRVINGE, m. 2. pl. — vingar, (nat. hist.)
Se Trollslända.
FYRVINKLIG, a. 2. Som har fyra vinklar.
FYR VÄLDIG, a. 2. (bot.) Så kallas en växt,
då blomman har sex ståndare, fyra längre och
två kortare. Substanlivl, i plur., brukas
benämningen De F-e, motsvarande Linnés klass
Telra-dynamia.
FYRVÄPLING, m. 2. Väpling med fyra blad,
som någon gäng anträffas och anses vara
lycko-bringande.
FYRÅRIG, se Fyraårig.
FYSIK, -i’k, f. 3. (af gr. Physis, natur) Se
Nalurlära. Speciel f., läran om de allmänna
naturkrafternas verkningar särskill (speciell) i
luften, vattnet och jorden. (Physik, Physique.]
FYSIKALISK, a. 2. (vetensk.) Som angår
naturläran. F-a experimenter. [Physic—.]
FYSIKER, fy sickr, m. ö. ell. FYSIKUS,
fy‘-sikuss, m. 2. (i plur. brukas helst fysiker)
Na-turkunnig vetenskapsman, naturforskare.
[Physi-ker, Physicus.]
FYSIOGNOM, fysiågnå’m, m. 3. En, som
förstår all bedöma mcnniskor efter anletsdragen.
[Ph —, Fysionom.]
FYSIOGNOMI, fysiågnåmf, ell.
FYSIOGNO-MIK, ––-i’k, f. 3. Konsten att af
ansigtsdra-gen sluta till en menniskas själsegenskaper.
[Fysionomi, Ph —.]
FYSIOGNOMISK, fysiågnamissk, a. 2. Som
har afseende på fysiognomiken. [Fysiono-, Ph—.]
FYSIOKRATISK, fysiåkråtissk, a. 2. (vetensk.)
F-a systemet, lära i statshushållningen, som utgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
