- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
514

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fågelben ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314 FÄG FÅG

det osäkra, om ock stort. — Bildar cn stor
mängd sammansättningar, såsom: Bof-, Flytt-,
Dag-, Natt-, Sjö-, Land-, Sång-, Honungs-,
Paradis-, Olycksfågel, m. fl. — 2) (ulan plur.,
kollektivt) Sådana fåglar, som begagnas till föda och
Äro föremål för jagt, både vilda, i lefvandc
tillståndet, eller fångade, dödade och tillagade till mal.
Gå ut att skjula f. I år har man icke fångat
mycken f. F-n har i år varit dyr. Slek af f.
Smörja sig med f. (Fam. talesätt) Del smakar
f., har en läcker smak; (fig.) ger cn stor
njutning. Det smakar ändå f.. såges om någon,
som njuter vid blotta tanken på eller åsynen af
andras nöje eller njutning. — Sä. F-arl, -bo,
-flock, -hufvud, -jagt, -klo, -näbb,
-näste, -samling, -sjukdom, -skock,
-slag, -slägle, -stjcrt, -svärm, -säng,
-träck, -unge, -ägg.

Anm. Fordom skrefs Fogel, hvilket ännu af cn
och annan bibehålies, likasom äfv. 1 uttalet det
slutna o-ljudet är allmänt i vissa landsorter.

FÅGELBEN, få’gl-bcn, n. 3. i) Ett af do
tvenne ben att gå med, hvarmcd alla fåglar äro
försedda. Jfr. Beny 3, a. — 2) Ben i en fågel.
Jfr. Ben. 2.

FÅGELBESKRIFNING, f. 2. (föga brukl.) So
Ornilhologi.

FÅGELBESKRIFVARE, m. 5. (föga brukl.)
Se Ornilholog.

FÅGELBUR, m. 2. Bur, hvari fåglar hållas
instängda, bestående vanligtvis utaf gallerverk af
trä eller metalltråd, med en liten lucka på ena
sidan, samt med vatten- och frökoppar anbragla
tätt utanför gallret, så att fågeln genom små
öppningar kan nå dem med näbben.

FÅGELBÄR, n. 3. Bär, som utgör frukten af:
FÅGELBÄRSTRÄD, n. 5. En art af
Körsbärsträdet, med små, men välsmakliga bär.
Pru-nus avium.

FÅGELBÖSSA, f. 4. Liten lätt jagtbössa, som
Isynnerhet begagnas till att skjuta småfågel.

FÅGELFRI, a. 2. Så kallas den, som, för
begångna brott, är ställd utom lagens och
samhällets beskydd. — Syn. Fridlös, Billog.

FÅGELFÄNGARE, m. 5. * 1) En, som fångar
fåglar. — 2) En. som idkar fågelfänge såsom yrke.

FÅGELFÄNGE, n. 4. Fåglars fångande.
FÅGELHAGEL. n. 3. Se Sparfhagel.
FÅGELHANDEL, m. sing. Handel med fågel
(bem. 2).

FÅGELHANDLARE, m. 5. — LERSKA, f. 4.
En, som idkar fågelhandel.

FÅGELHIRS, m. 3. sing. En art af
sädesslaget Hirs. Kallas äfv. Hönshirs. Panicum Crus
Galli.

FÅGELHUND, m. 2. Jagthund, dresserad till
fågcljagt, isynnerhet jagt på skogsfågel.

FÅGELHUS, n. 3. Ställe, vanligen
kring-stängdl med galler af messingstråd, der man för
sitt nöje uppföder fåglar.

FÅGEL HÄCK, m. 2. Stor fågelbur, inrättad
för småfåglars häckande.

FÅGELKUNG, m. 2. Benämning, som gifves
den, hvilken vid offentliga prisöfningar i
skjutkonsten lyckas nedskjuta en till rnål uppsatt
fågelbild af trä, och således vinner högsta priset.

FÅGELKÄNNARE, m. 5. Se Ornilholog.
FÅGELKÖRSBÄR, n. 3. Se Fågelbär.
FÅGELLEK, m. 2. En mängd fåglar,
samlade till parning.

FÅGELLIM, n. 5. Ett slags lim, som kokas
af linolja, äfv. af mistel; stundom med tillsättning

af sllfvcrglltt (för större kramsfåglar). Har stu
namn deraf, att det brukas vid fågelfängo.

FÄGELLÅT, m. 2. Fåglars läten. Ordet,
numera föråldradt, brukades fordom i mening af
fåglars tungomål eller språk, hvaraf det ännu
förekommande, på skämt nyttjade uttrycket: Kunna
tyda f, d. v. s. vara mycket vis. Skrefs vanligen
Fåglalåt.

FÅGELMAT, m. sing. Frön o. d., som gifves
fångade, instängda fåglar till föda.

FÅGELNÄT, n. 3. Jaglnät, som begagnas till
fågelfänge.

FÅGELPERSPEKTIV, få’gl-pärspäckti’v, n. 3.
o. 3. Utsigt af åtskilliga föremål, af en trakt,
sedda lodrätt uppifrån. Se något i f., lodrätt
upp ifrån luften. [— specliv.J

FÅGELPIPA, f. 4. 4) Lockpipa, hvarmed
fåglar fångas. — 2) Liten pipa, hvanned man lär
fåglar alt sjunga åtskilliga melodier.

FÅGELPOSITIV,––––-Fv, n. 3. o. 3. Ett
slags helt litet vefpositiv, som begagnas att lära
fåglar sjunga melodier.

FÅGELSKJUTNING, f. 2. 4) Fåglars
skjutning på jagt. — 2) Offentlig skjutöfning, då de
täflande skjuta på en till mål uppsatt fågelbild af
trä. Jfr. Fågelkung.

FÅGELSKRÄMMA, f. 4. På åker eller I
trädgård uppsatt föremål, som fläktar för vinden,
hvarigenom fåglar, som dilkomma, bortskrämmas
och ej få tillfälle att göra skada. (Fam.) Se ul
som en f., se mycket ful och afskräckandc ut.

FÅGELSKYTT, m. 2. 4) Jägare, som är ute
på fågeljagt. — 2) En, som är väl öfvad i fägcl-

FÅGELSLAG, n. 3. 4) Slägtc, art af fåglar.
— 2)nSc Slagbur.

FÅGELSNARA, t. 4. Snara, hvarmed fåglar
fångas.

FÅGELSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar.
Slägtc af Lungspindlar I de tropiska länderna,
nästan handstor, skroflig och luden; lcfver af
insekter och småfåglar samt deras ägg. Bettet
farligt. Aranea (Mygale) avicularia.

FÅGELSTÅNG, f. 3. pl. — stänger. Stång,
hvarpå fågeln är uppsatt vid Fågelskjutning (bem. 2).

FÅGELTUNGA, f. 4. 4) Tunga på en fågel.
— 2) (lckn.) Ett slags fil, hvars genomskärning
utgöres af tvenne cirkclbågar, af hvilka den ena
har mindre radie än den andra. — 3) (artil.)
Verktyg, hvarmcd kulan uttages ur en laddad
kanon, bestående i ett tunt kopparbleck, spetsigt
åt ändan, på ena sidan slätt, men knottrigt på
den andra.

FÅGELTÅNG, m. 3. sing. (bot.) Ett slags
vid de ostindiska öarna växande tång, som utgör
föda för Salangerna, och ämnet, hvaraf dessas
ätbara nästen härrör. Fucus cdulis.

FÅGELVICKER, m. sing. (bot.) En art vickcr,
äfv. kallad Tranärter. Vicia cracca.

FÅGELVÄGEN, m. 2. sing. def. Raka linien
fram ifrån ett ställe till ett annat, eller längden
af den väg, cn fågel tänkes flyga rakt fram genom
luften ifrån ett ställe till ett annat.

FÅGELÄLSKARE, m. 5. 4) En, som mycket
tycker om och är road af lefvande fåglar, vare
sig i vilda eller tama tillståndet. — 2) En, som
mycket tycker om mat, tillagad af fågel.

FÅGELÖRT, f. 3. (bot.) 4) Örtslägtet
Poly-gala, äfv. kalladt Jungfrulin. — 2) En art af
detta slägtc, på ängar, med blå, hvita och
rödak-tiga blommor, äfv. kallad J. Mariæ lin. Polygala
vulgaris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free