Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Färdas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>522 FÄR
dre brukl.) anträda cn resa i sällskap med någon;
(fig.) inlåta sig i affärer, bekantskap, täfiing, strid,
slagsmål o. s. v. med någon. Gif er ej i f. med
det der folket, haf ingen slags beröring med dem.
Gifva sig i f. med något, gripa sig an med,
företaga något. Vara i f. med något, förehafva.
Pä f-e (gammal böjd kasus), säges om något, som
bänder, förefaller, t. ex.: Hvad är på f-e? hvad
har händt? hvad förehafvcs? hvad är frågan om?
Det är något på f-e. Det är ingen nöd på
f-e, ingen nöd, fara förefinnes, hotar. — Bildar
sammansättningarna Marknads-, Skjuts-,
Pilgrimsfärd, m. fi. — Syn. Se Resa.
FÄRDAS, v. d. 4. (af Fara) 4) Resa.
Brukas vanligtvis om kortare resor och isynnerhet
med afseende på fortskaffningssättet. Hvari skall
du f.? Det är bcsluladl, alt vi i morgon skola
fara ut på landet, men del är ännu icke
afgjordt, huru vi skola f., landvägen eller
sjövägen, i vagn, till häsl, till fots eller i bål,
åkande, ridande, gående, roende eller
seglande. Han har f-ls lång väg. F. omkring
(uttalas i dagligt tal: fä’lass). fiacka omkring. — Syn.
Se Hesa. — 2) (fig. fam.) Gå på med all ifver,
bräka, väsnas. Uttalas i denna bem. Fä’lass (jfr.
Fälas). Kors, hvad du f.! Han f., så man
får ingen ro för honom.* F.fråm, se Framfara.
FÄRDIG, a. 2. 4) (både om person och sak)
Tillreds, beredd. Göra, hålla sig f. Ull något.
Han är nu f. alt gå, fara, resa, göra del. Alllid
f. all Ijena sina vänner. Fartyget är nu f-t all gå
af stapeln. Posten är f. all af gå. Han är f.
till allt, villig att göra hvad som helst; (i elak
mening) i stånd till allt. F. all lyda, villig att I.
F. all falla omkull, nära att &c. F. all flyga,
all hänga sig, Ull marsch, se Flygfärdig,
Hängfärdig, Marschfärdig. — Syn. Se
Beredd, 4.-2) (om arbete, o. s. v.) Bragt till
slut, fullbordad. Arbetet är redan f-l. Den
der laflan blir då aldrig f. Göra, få
någon-Ung f-t. F. kokl, bakad, stekt, fullkomligt kokt
o. s. v., så att det kan anrättas. — Syn.
Färdig-gjord, Slutad, Ändad, Fullbordad, Fulländad. —
3) (om person) Som fått slut på ett arbete. Är
du f. med brefvel ännu? Han blir aldrig f.
med något, det dröjer länge, innan han får slut
på ett arbete. — 4) (om person) Ej ofärdig. Vara
f. i alla lemmar. Frisk och f. — 6) (om
person) Skicklig. Vara myckel f. i något. F. i
att tala, spela forlepiano. — Syn. Se Skicklig.
— Bildar sammansättningarna Färdigbaka,
-betsa, -bildad, -bygga, -duka, -forma,
-fukta, -fålla, -garfva, -gjuta,
-gräf-va, -göra, -hacka, -hamra, -harfva,
-hugga, -hyfla, -häfta, -koka, -laga,
-liniera, -lägga, -mura, -måla, -rensa,
-rifva, -rita, -rosta, -skrifva, -smida,
-sopa, -stöka (få f-l), -sy, -såga, -sålla,
-trycka, -tvätta, hvilkas betydelse af sig sjelf
förstås.
FÄRDIGHET, f. 3. Skicklighet i något,
för-värfvad genom öfning. F. i kroppsöfningar, i
forlepianospelning. Tala, skrifva, spela med
mycken f. Hon har mycken f. i lungan, talar
med mycken lätthet. — Syn. Se Skicklighet.
FÄRDIGT, adv. Med färdighet. Tala, läsa
f. — Syn. Se Skickligt.
FÄRDNUBB (uttalas i dagligt tal: falnübb),
m. 2. Liten tobakspipa med kort skaft, att
begagnas på färdvägar.
FÄRG, m. 3. 4) (subjektivt) a) Ljuset,
åter-L ast a dt ifrån kroppars yla. med olika intryck på
FÄR
ögal. Ljus, mörk, svart, hvit, röd, gul f.
Tygel har blå f. Regnbågens sju f-er. Denna
f. slöter i brunt. (Ordspr.) Döma om en sak
som den blinde om f-en, utan all kännedom. —
b) (i inskränkt mening) «) Den olika
ljusskiftningen i menniskors ansigten. Ansiglels f. Hon
har en vacker, ful, blek, sjuklig f. Skifla f.,
af sinnesrörelse få annan ansiglsfärg, antingen
blekna eller rodna. (Fig.) Hålla f-en, icke blifva
förlägen, bestört; icke låta sig bekomma. — fi)
Frisk, röd ansigtshy, rodnad. Sorgen har gjort,
all hon alldeles förlorat f-en. Glädjen gaf
henne åler f. — 2) (objektivt) Ämne, hvarmcd
någon viss färg (bem. 4) påsältes ett föremål eller
blifvit detsamma påsatt. Rifva, blanda f-er.
Ans l ryka*. måla med f. Blanda f-erna nå
duken (i målning). Skrapa f-en af en målning.
Tygel ligger i f-en (vid färgning). Taga f-en
ur ell tyg. F-en siller i, sitter icke i på delta
tyg. Denna f. går lätt ur. Delta tyg håller
f-en, färgar icke frin sig; släpper f-en, färgar
ifrån sig. — Ingår i åtskilliga sammansättningar,
såsom: Oljefärg, Vattenfärg, Limfärg, m. fl. —
Syn. Färgämne. — 3) (i kortspel) a) Säges om
hvartdera af de fyra olika tecknen på vanliga
kort: klöfver, ruter, spader, hjerlcr. Jag har
intet kort i denna f. Jag har blott Ivå f-er
på hand. Hvad spelar han i för f.? — Bildar
sammansättningarna Hjcrtcr-, Klöfver-, Ruter-,
Spaderfärg. — b) Färgen (i nyssnämda mening)
af det kort, som slås upp i vissa spel. Hvad
heler f-en? Spela i f., i högsta f., andra f.
F-en är ruter. — 4) (fig.) a) (mest i plur.) Stil,
uttryckssätt i skrift. Med lifliga f-er måla cn
händelse. Han målade tillståndet i de
mörkaste färger. — b) Skiljaktig karaklcr i stil, m. m.
Stilen i delta arbete har en antik, romantisk f.
Berättelsen antager emot slutet en mera
tragisk f. Skådespelaren har gifvit sin roll en
ny f. — c) Prydnad i stil, bildrikhet. En stil
ulan all f. Hans slil* har mycken f. — d) Det
olika utseende, föremålen antaga i en persons
tycke. Den mjellsjuke ser allting i mörk, den
sangviniske allting i rosenröd f. — e) Olika
beskaffenhet af meningar, tänkesätt. Den nya
tidningens f. är ännu obestämd. — f)
Bedrägligt sken; något skenbart, förvillande yttre. Sälta
f., vacker f. på en sak,* falskcligcn framställa
något såsom vackert, förmånligt, berömligt, godt,
— 5) (i vapen) Hvar och en af de färger, soni
utgöra motsats till metall, nämligen: rödt, blått,
grönt och svart, hvartill några lägga purpur, gult
och hvitt. —- 6) (garf.) Se Färgsoppa.
FÄRGA, fä’rrja, v. a. 4. i) På tyg, silke, ull,
m. m. sätta annan färg, än det förut hade, genom
doppning i en för ändamålet tillredd vätska,
försatt med ett färgande ämne, som genomtränger
föremålet och der qvarblifver. F. tyger, kläden.
F. svart, grönt, brunt, rödt. I utsträckt
mening säges äfv. F. med blod, förorsaka, alt något
blir rödt genom blödning. Ännu f-des ej hafvcl
af mcnniskoblod, ännu stridde man ej på hafvet.
F. öm, se Omfärga. F. upp, genom omfärgning
gifva vackert utseende. Har sammansättningen
Rödfärga. — 2) Med Tärgborste eller pensel,
doppad i någon färgvätska, öfvcrstryka. F. ell
trähus med rödfärg. F. cn ritning. — 3) Säges
om ämnen, som gifva någon viss färg åt vallen
eller andra vätskor, med hvilka de blandas.
Rödfärg f-r vallen rödt. — 4) F. ell. f. ifran sig,
säges om sådana färgade saker, hvilka vid
beröring med andra föremål släppa cn del af sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
