Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förföljande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖRFÖLJANDE, n. 4. Handlingen, då man
förföljer; händelsen, omständigheten, all någon
förföljes.
FÖRFÖLJARE, m. S. Den, som förföljer.
Se der min f. Oskuldens f. — För feminin
nyttjas stundom För följ arinna eller
Förföljer ska, f. 4.
FÖRFÖLJELSE, f. 3. Omständigheten, att
någon beständigt är föremål för orättvisa och
våldsamheter af en eller liera fiendtligt sinnade
personer. Vara ell mål för f. af dc
maktägande. Lida f. af någon. F-n emol de Kristna.
FÖRFÖLJELSEÅNDA, f. sing. Benägenhet
att förfölja ovänner eller olika tänkande.
FÖRFÖRA, förfö’ra, v. a. 2. 4) Förmå en
mcnniska att begå något orätt, genom förespegling
af handlingens obrottslighet och den fördel, man
dcraf kan draga. F. någon till ell broll, Ull
all begå ell broll. Låta sig f. ell. låla f. sig.
— Syn. Förleda, Vilseföra. — 2) F. en qvinna,
beröfva henne dess oskuld. — F- sig, v. r. F.
sig på någon, med handgripliga våldsamheter
anfalla; äfv. göra ingrepp f ens rättigheter.
Anm. Den, som Furfiires, är mer eller mindre
okunnig om del straffbara i sin handling; den,
som För/fdct. känner del väl, men lockas
genom exempel eller af tillfället.
FÖRFÖRANDE, n. 4. Handlingen, då man
förför; händelsen, omständigheten, att någon
förföres. — Pari, akl., brukadt äfv. som adjektiv.
*Se Förförisk.
FÖRFÖRARE, m. S. o. — ARINNA, f. 4. 4)
Den, som förförl någon. Se der hennes f-e,
hans f-arinna. — 2) En, som gjort sig känd för
att förföra eller vilja förföra (begge bem.). Det
är en f. — Syn. Förledare, —arinna.
FÖRFÖRDELA, fö’rfördéla, v. a. 4. (t.
ver-vorlheilen) 1) Göra någon orätt; tillfoga oförrätt.
— Syn. Förorätta, Förnärma. — 2) Se
Förolämpa. — Förfördelande, n. 4.
FÖRFÖRELSE, f. 3. 4) Handlingen,
hvarigenom man förför. Använda f. — 2) Hvad som
hos person eller sak är cgnadt att bidraga till
någons förförande. Man bör und/ly f-rna.
Rikedomens, maklens, kärlekens f-r. — Syn.
Lockelse, Relelse.
FÖRFÖRERSKA, f. 4. 4) Qvinna, som förfört
någon. — 2) (allmännare) Förförisk, tjusande,
retande qvinna. — Syn. Förtjuserska, Förlrollerska,
Tjusande engel.
FÖRFÖRISK. förfö’rissk, a. 2. Egnad alt
förföra. som lätt kan förföra. En f. qvinna. F-a
behag. F. blick. F-l leende, smålöje. — Syn.
Förledande, Retande, Tjusande, Förtrollande.
FÖRGADDRING, förgåddrinng, f. 2. (milit.)
Tecken med trumma eller trumpet, att soldatcrne
skola samla sig.
FÖRGALLRA, fö’rgållra, v. a. 4. (mindre brukl.)
Sälta galler för. F. ell fönster.
FÖRGALLRANDE, n. 4. Handlingen, dä man
forgallrar eller något förgallras.
FÖRGALLRING, f. 2. 4) Se Förgallrande.
— 2) Galler, som blifvit satt framför något.
FÖRGAPA SIG, förgåpa, v. r. 4. (fam.) F.
sig på, falla i gapande beundran vid åsynen af
något. F. sig i någon, förälska sig i någon. —
Ordet är bildadt efter det tyska sich vergaffen.
FÖRGIFNING, f. 2. Handlingen, då man
för-gifver; händelsen, omständigheten, alt någon
för-gifves eller blifvit förgifven.
FÖRGIFT, förji’vvt, n. 3. 4) Hvarje ämne,
som, intaget eller användt huru som helst på en
FÖR 549
lefvande kropp, verkar förstörande på
lifsförrält-ningarna. Eli fint, långsamt dödande, dödligl f.
Gifva inlaga f. — 1 plur. brukas vanligen
Gifter. — 2) Säges hyperboliskt om alla för helsan
mycket skadliga ämnen. Sött, surt är f. för
honom. Skämda födoämnen äro f. för
kroppen. — 3) (fig.) a) För själ och hjerta fördertlig
lära, skrift, tal. En osedlig roman är ell f.
för oskulden. — b) Säges äfv. om allt hvad, som
verkar skadligt, törderfligt på ens lefnads lycka.
Kärleken är ofta ell farligt f. — Syn. (för alh
bem.) Gift, (för bem. 1 stundom) Etter.
FÖRGIFTA, förji’ffia, v. a. 4. 4) (med sak
till objekt): a) Bibringa, meddela giftiga
egenskaper. F. mal, dryck. F. ell luder. F. pilar.
— b) (fig.) a) Göra för helsan skadlig, förderflig.
F. malen med hetsande kryddor. F. luften
med skadliga dunster. — i £) Förbittra. Delta
olyckliga förhållande f-de all glädje för
honom, hela hans återstående lif. — y) (i andlig
mening) Fördcrfva, gifva för själ, bildning och
seder fördcrfliga egenskaper. .Jesuilerne f.
religionen. Sinlighel och vällust f. sinnena. —
2) (med person till objekt) a) Ingifva förgift.
lian blef f-d, men man lyckades all rädda
honom. — b) Döda med förgift. F. rållor. Huru
dog han? Han dog f-d. — c) (fig. hyperboliskt
och ofta skämtv.) Gifva någonting skadligt alt äta
eller dricka. Vill du då alldeles f. mig med
läckerheter? — Syn. (för bcm. 2, a, b, c)
För-gifva. — d) (fig. i andlig mening) Bibringa
fördcrfliga läror, idéer, grundsatser. Han har
blifvit f-d af den nyare sinlighetsfilosofien. —
Förgiftande, n. 4. o. Förgiftning, f. 2.
FÖRGIFTARE, m. B. — TÉRSKA, f. 4. 4)
Den, som förgiftat någon eller något. — 2) Den,
som misstankes för eller blifvit Öfverbevist om all
hafva tagit lifvel af flera menniskor genom förgift.
FÖRGIFTIG, a. 2. Se Giflig.
FöRGIFVA, förji va, v. a. 3. (böjes som
Gifva) Se Förgifta, 2, a, b o. c. —
Fö,rgifvande, n. 4.
FÖRGJORD, förjörd, a. 2. (egenll. part. pass,
af Förgöra) Som genom hexeri, trolleri blifvit
alldeles förderfvad, beröfvad sitt förnuft eller i
elak afsigt förvandlad. Del är alldeles f-t. Jag
tror, del är f-l. Han är alldeles f. — Syn.
Förbexad, Förtrollad, Besatt.
FÖRGLASA, förglåsa, v. a. 4. Förvandla i
glas. — För g läsning, f. 2.
FÖRGLESA, förglèsa, v. a. 4. (föga brukl.)
Göra gles. — För glesande, n. 4. o.
För-glesning, f. 2.
FÖRGLÖMMA, förglö’mma, v. a. 2. Se
Glömma. — Förglömmande, n. 4.
FÖRGRAF, fö rgråv, f. 2. pl. — grafyar. (fortif.)
Graf, som anlägges framför den vanliga grafven.
FÖRGRENA SIG, förgrena, v. r. 4. 4) (om
träd) Utgå i grenar. — 2) (fig.) Sprida sig i
grenar ål flera håll.
FÖRGRENING, f. 2. 4) Omständigheten, alt
något förgrenar sig. — 2) (mål.) Trädens grenar
och qvislar, med afseende på deras olika natur
all växa raka, krokiga eller bugtiga.
FÖRGRIPA SIG, förgrfpa, v. r. 3. (böjes som
Gripa) F- sig på någon, föröfva våld emot eller
smäda, lasta en af lagarna fridlyst eller
vördnadsvärd person. F. sig på majestätet, på en
Herrans Ijenare. F. sig på något, göra
våldsverkan derpå. F. sig på en kassa, tillgripa medel
ur en kassa, den man förvaltar. F. sig emot
lagarna, begå lagbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
