Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förlofning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
sarkastisk eller ironisk ton, t. ex.: Med f., jag
tror, ni snusar, min nådiga!
FÖRLOFN1NG, f. 2. i) Högtidlig
Öfverens-kommelse, vanligen beledsagad af presterlig
stad-fästelse och i vittnens närvaro, samt betecknad
genom Ömsesidigt utbyte af fingerringar, emellan
tvenne personer af olika kön, att framdeles ingå
äktenskap med hvarandra. — 2) Sjelfva tillfället
jemte i sammanhang dermed slående
omständigheter, då detta sker. Vid f-en emellan A. och B.
tilldrog sig, all ... . — Syn.
Förlofningstill-fiille, —sfest, —skalas. — Ss. F-sdag,
-shög-lidlighel, -sceremoni, -stal.
FÖRLOFNINGSRLNG, m. 2. Så kallas den
ring, som hvardera parten vid en förlofning gifver
den andra till besegling af deras inbördes
öfvcr-enskommelse om äktenskaps ingående.
FÖRLOFVA, förlä’va, v. a. 4. 1) Säges om
en prest, då han högtidligt stadfäster
öfverens-kommelsen emellan en man och en qvinna att
träda i äktenskap med hvarandra. Presten har
f-l dem. De blefvo i går f-de. — Syn.
Trolof-va. — 2) Säges äfv. om en fader, då han sålunda
högtidligt bortlofvar sin dotter till äkta åt en man.
Gubben har f-l sin doller med unga herr X. —
V. n. Högtidligt lofva, att framdeles afhålla sig
ifrån något, hvarvid man förut varit van. Han
har f-l all någonsin mer spela. — Brukas i
denna bem. numera sällan. — Syn. Försvärja. —
F. sig, v. r. Högtidligen, genom utvexling af
ringar, vanligtvis under presterlig stadfästelse och
i vittnens närvaro, Öfverenskomma med en person
af andra könet om äktenskaps ingående. Han
f-de sig i går med mamsell L. Hon skall i
morgon f. sig med sin kusin. — Syn.
Trolof-va sig.
FÖRLOFVAD, a. 2. (egentl. part. pass, af
Förlofva) 4) Som är förlofvad med någon.
Brukas ofta substantivt, t. ex.: De f-e. — Syn.
Tro-lofvad. — 2) Del F-e Landet, benämning på
Palestina, emedan, enligt den H. Skrift, Gud hade
ullofvat delta land till besittning åt Abraham och
hans efterkommande. (Fig.) Eli f-l land, ett
herrligt, välsignad! land; äfv. stor lycka, njutning,
herrlighet.
FÖRLOPP, förlåpp, n. sing. 4)
Omständigheten, all någon viss tid förlupit. Efler några
dagars f., sedan några dagar förlupit. Efler f-et
af denna tid. — 2) Sättet, huru något tilldragit
sig. Sakens f. var följande. Berätta f-el af
en håndelse. Sådant är f-el, rätta f-et. Så
var sakens f., så gick det till. — Syn.
Sammanhang.
FÖRLORA, förlqra, v. a. 4. 4) Blifva
beröf-vad något, som man förut hade, var i besittning
af. F. sin egendom. Denne furste f-de sina
stater, krona och lif. Fienderne f-de i delta
fältslag sina bästa trupper. F. penningar på
spel. Hafva ingenting all f. — Syn. Mista,
Komma i mislning af, Blifva af med. Blifva, gå
förlustig. — 2) Genom döden’ eller på annat sält
blifva beröfvad en älskad person eller någon, som
man har skäl att sakna. Denne fader har på
kort lid f-l tre af sina barn. Han har nyss
f-t en älskad maka, en sysler. Vi hafve i
honom f-l en utmärkt trogen tjenare. — Syn.
Mista, Förspilla. — 3) Säges äfven om
kroppsdelar, kroppsliga eller andeliga förmögenheten
fördelar, o. s. v. F. en arm, ell ben, ell /inger.
F. blod. F. helsan, krafterna, synen,
förståndet, vettet, minnet. F. känseln, sansen. F.
matlusten. F. modet. F. någons aktning,
väl
FÖR 537
vilja, ynnest, förtroende. F. sill anseende, sitt
goda namn och rykte, krediten. F. lifvel, dö.
F. målet, blifva mållös, ej mer kunna tala. F.
andan, icke kunna andas. — Syn. Mista. — 4)
På obekant sätt blifva af med något, som man
äger eller fått om händer, så att man ej vet, hvar
det finnes. Jag har f-l min hatt; hjelp mig
all söka rätt på den. — Syn. Tappa,
Borttappa. — 5) (både om person och sak) Upphöra att
hafva, icke mera hafva. F jemnviglen. Jag
har f-l alll hopp, den goda lanke, jag hade
om honom. Hennes ögon hafva /-l sin glans.
Träden hafva f-l sina löf. Tyget har f-l sin
färg. F. ur sigtc, upphöra att se, ej mera se.
(Fig.) F. en affär, en sak ur sigte, ej mer
sysselsätta sina tankar, sin uppmärksamhet dermed.
F. någon ur sigte, ej mera veta, huru det
förhåller sig med hans angelägenheter. Denna mor
f-r aldrig sin dotter ur sigte, har vaksamt öga
på henne. — Syn. Mista. — 6) Illa eller
onyt-tiglvis använda; ej draga fördel af. F. tiden
med någol. F. sill arbete, sin möda på någol.
F. lillfältet all göra någol. — Syn. Förspilla.
— 7) Blifva öfvervunnen af någon i en sak. F,
en batalj, en process, ett vad. F. ell spelparli.
— Syn. Tappa. — 8) F. brukas stundom absolut
och betyder då: a) Icke hafva den vinst, den
fördel, man önskat eller väntat sig af något. Ni
har icke f-l på bytet. Jag hvarken vinner
eller f-r på förändringen. — b) Sälja under
inköpspriset. Denne köpman f-r på sin vara.
— 9) F. ägg, utslå deras innehåll i en slek- eller
munkpanna och låta slå öfver elden, tilldess
hvitan stannat. — V. n. (om skeppsbefälhafvare eller
folket på ett fartyg) Lida skeppsbrott. Kapten
L. f-de vid Goda Hoppsudden. De f-de vid en
svår storm i Engelska Kanalen. — Har
stundom äfven sjelfva farkosten lill subjekt, t. ex.:
Briggen Helena har f-l i Nordsjön. — Syn.
Föriisa, Förolyckas. — F. sig, v. r. 1)
Försvinna. Han f-de sig i hopen. Én luftballong, som
f-r sig i skyarna. F. sig ur sigte. Lukten af
denna essens har f-l sig, kännes ej mer, har
fördunstat. Dessa färger f. sig i hvarandra,
blanda sig så omärkligt med hvarandra, att man
ej mera kan se skilnad på dem. Floden f-r sig
der under jorden, i sanden, försvinner för
ögat. Delta bruk f-r sig alll mer och mer,
upphör. — 2) Gå vilse, förirra sig. Vi f-de oss
i skogen. (Fig.) Tanken f-r sig vid begreppet
om lid och rum, evighet och oändlighet, man
kan ej fatta dessa begrepp, de öfvergå menniskans
förstånd. F. sig i eftersinnande, eflersinna
något med så uteslutande uppmärksamhet, att man
helt och hållet glömmer det närvarande. F. sig
i gissningar, gissa på allt möjligt, utan att fa
någon ledtråd för tanken. F. sig i
betraktelser. se Fördjupa sig. — 3) Aflaga (i
skönhet, behag, krafter, helsa, duglighet, anseende,
o. s. v.). Han, hon har myckel f-l sig på
en lid.
FÖRLORAD, part. pass. Som blifvit förlorad.
Sörja sin f-e egendom, krona, sin f-e maka,
sin f-e helsa. Återställa f. matlust. F.
kredit är icke lätt att återvinna. Söka all
återtaga den f-e jemnviglen. en f. lid. Del är
f. möda, onyttig, utan framgång. En f. batalj,
process. F-t spelparli. F-e ägg, se Förlora, 8.
Förekommer äfven i vissa talesätt, såsom: Alll
är f-l, det gifves ej mera något hopp. Gå f.,
förloras; omkomma, förstöras. Gifva någon f,
förklara, att man uppgifvit allt hopp om dest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
