Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förslemmande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖR
571
Uppfylla med för stor myckenhet af slem. Viss
mal f-r kroppen, magen. Hans bröst år f-dl.
FÖRSLEMMANDE, n. 4. Verkningen, då
kroppen eller någon del deraf förslemmas.
FÖRSLEMNING, f. 2. 1) Se Förslcmmande.
— 2) Förslemmadt tillstånd.
FÖRSLITA, förslfta, v. a. 3. (böjes som Slila)
Genom brukande utnöta. Säges mest i fråga om
klädespersedlar. F. en mundering. —
Förslitande, n. 4. o. Förslitning, f. 2.
FÖRSLUG, fö’rslüg, a. 2. (pop. o. fam.) Se
Förklok.
FÖRSLUGHET, f. 3. Se Förklokhet.
FÖRSLÅ, fö’rslå’, v. a. 3. I. (böjes som Slå)
Slå någonting framför en sak, till skydd eller för
annat ändamål. F. bräder för etl fönster vid
rappning, o. s. v. — Äfv. Slå fö’r.
FÖRSLÅ, förslå’, v. a. 3. II. (böjes som Slå,
men har i sup. och deraf härledda tempora både
Förslagit och Förslålt) Vara tillräcklig. räcka
till. Den summan f-r icke lill hans underhåll.
Det f-r icke långt. — Syn. Räcka till.
FÖRSLÅENDE, fö’rslå’ännde, n. 4.
Handlingen, då man förslår (se Förslå, I.).
FÖRSLÄPA SIG, förslä’pa, v. r. 1. (föga brukl.)
Arbeta ut sig.
FÖRSLÄPPA, fÖrslä’ppa, v. a. 2. (föga brukl.)
Se Släppa.
FÖRSLÖA, förslö’a, v. a. 4. Göra slö (både
i egentl. o. fig. mening). Surt f-r länderna.
Fylleri f-r själens bäsla egenskaper. — Syn.
Se Försvaga. — För slöande, n. 4.
FÖRSLÖSA, förslö’sa, v. a. i. o. 2. Genom slöseri
göra ände på. F. sin egendom, sin
förmögenhet, sina penningar på nöjen. — Brukas äfven
i fig. mening, t. ex.: F. sina krafler på
onyttiga förelag. F. sina talanger, sitt snille på
idel lappri. F. sin lid på lomma nöjen. —
Syn. Bortslösa, Bortplottra, Bortsluddra,
Borl-sudda, Bortslarfva, Förskingra, Göra öfver med,
Förspilla, Spilla, Bortspilla, Förstöra, Försätta,
Föröda.
FÖRSLÖSANDE,n. 4. Omständigheten, att
man förslöser, att något förslöscs.
FÖRSLÖSARE, m. 3. (föga brukl.) Den, som
förslöser eller förslöst något. Brukas aldrig utan
i förbindelse med ett substantiv, som utmärker,
hvad som förslöscs eller blifvit förslöst, t. ex.:
Hr N., denne f. af etl slort arf.’
FÖRSMAK, fö’r små k, m. sing. Inbillad känsla,
då man tycker sig på förhand smaka något, vare
sig behagligt eller obehagligt. Jag har redan
en f. af de präktiga pastejer, vi få lill
middagen. Brukas äfv. ganska ofta i fig. mening,
1. ex.: Känna en f. af paradisets fröjd, finna
sig ytterst lycklig, öfversäll.
FÖRSMÅ, försmå’, v. a. 2. 1) Vägra att
emot-taga, att antaga något, emedan man aktar det allt
för ringa. Jag ber, f. ej min ringa gåfva. F.
ej vår ödmjuka hyllning. Ni f-r min vänskap.
Han f-r mina tjenster. Del är ej all f., kan
med fördel antagas. — Syn. Se Förakta. — 2)
Anse under sin värdighet. Jag f-r dessa dåliga
medel all komma lill målet. Jag f-r all
hämnas på honom. — Syn. Sätta sig öfver, Förakta.
— Förs mående, n. 4.
FÖRSMÄDA, försmå da, v. a. 1. (t. schmähen
af Schmach, skymf) 4) Skymfa, gäcka med ord
(ej genom skrift) eller åtbörder. — Syn. Sc
Smäda. — 2) (pop. o. fam.) Förtreta genom
smädligt tal, genom hån, gyckel eller skymfligt
beteende.
FÖRSMÄD ANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon försmädas.
FÖRSMÄDARE, m. 3. (mindre brukl.) Den,
som försmädar eller försmädat någon. Brukas
mest i förening med substantiv i genitiv eller
pron. poss.
FÖRSMÄDELSE, f. 5. 4) Skymfligt eller
spefullt yttrande till någon. — 2) (pop. o. farn.) Se
Förlrel.
FÖRSMÄDLIG, a. 2. 1) (om sak) a) Säges
om det, hvarigenom någon försmädas. F-a ord.
F-l yttrande. F-a miner, åtbörder. — Syn.
Se Skymflig. — b) (pop. o. fam.) Se Förtrellig.
Hvilken f. händelse! — 2) om person) a) Som
försmädar, böjd för att försmäda andra. Han är
alltid så f. emot mig. Det är en bra» f.
menniska. — b) (pop. o. fam.) Förtretlig, tråkig. Om
man ändå kunde bli af med den f-a
menni-skan, som nu så länge tråkat ut oss med sill
prat!
FÖRSMÄDLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
försmädlig.
FÖRSMÄDLIGT, adv. På ett försmädligt sätt.
Se f. på någon.
FÖRSMÄKTA, försmå ckta, v. n. 4. (t.
ver-schmachlen) Vara vanmäktig, alldeles kraftlös.
F. af hunger, törst, hetta. —
Försmäktan-de, n. 4.
FÖRSMÄLTA, försmå lita, v. a. o. n. 2. 4)
Helt och hållet smälta (i både aktiv och neutral
bem.). — Syn. Se Smälla. — 2) (mål.) Så
blanda, fördrifva färger, att den ena omärkligt
öfvergår i den andra. — För smältande, n. 4. o.
För smältning, f. 2.
FÖRSNILLA, försnflla, v. a. 4. (af gamla
ordet Snilld, konstfärdighet, konst, list) Genom
svek och list tillegna sig sjelf något af det man
har om händer eller som blifvit en anförlrodt;
ej rätteligen uppgifva, hvad man uppburit, eller
föregifva större utgift, än som verkeligen ägt
rum, för att olofligen åtkomma det, som blifvit för
litet eller för mycket uppgifvet. Genom falska
räkningar f. kronans medel. F. tullen, svikli—
gen undandraga kronan den henne tillhöriga tull
för någon vara. Jfr. Underslef. —
Försnillande. n. 4. o. Försnillning, f. 2.
FÖRSOCKRA, försackra, v. a. 4. (fig.) Se
Förljufva. — För sockrande, n. 4. o.
För-sockring. f. 2.
FÖRSOFFA, v. a. 4. (t. ersaufen, dränka)
Göra sömnig, trög, loj, laL Lättja och vällust
f. menniskan, f. sinnet. — Part. pass. F-d
brukas nästan som adjektiv, t. ex.: En f.
syndare, som är i ett slags syndadvala. F. i laster,
försänkt (ersoffen) i laster.
FÖRSOFFANDE, n. 4. Verkningen,
hvarigenom någon försoffas.
FÖRSOFFNING, f. 2. 4) Sc Försonande,
n. 4. — 2) Försoffadt tillstånd. En syndares f.,
syndadvala.
FÖRSOFVA, förså’va, v. a. 3. (böjes som
Sof-va) Genom sofvandc försumma, förspilla. Som
aktiv föga brukligt. — F. sig, v. r. Sofva
ut-öfvcr tiden, genom för långvarig sömn försumma
något, som bort göras.
FÖRSONA, försöna, v. a. 4. o. 2. (t.
versöh-nen) 4) (med person till objekt) a) Blidka någon,
som är förtörnad. Han är ond på mig, men
jag vet medel alt f. honom. F. gudarna med
offer. IÅla f. sig, låta sig f-s. — Syn. Blidka.
— b) Förlika (ovänner). Han f-de dem med
hvarandra. Denna händelse f-de dem åter.—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
