Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Först ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖRST, adv. 4) (i fråga oni rum) Främst, i
främsta rummet. F. står hufvudbyggnaden och
bakom den ligga de andra byggnaderna.
Slicka in hufvudct f., förr än den öfriga kroppen.
— 2) (i fråga om tid) a) Före alla andra. Han
kom f. af alla. Han svarar alllid f. — b)
Förr än något annat sker. Låt oss skrifva f.
— c) I förbindelse med tidsbestämmande adverber
eller substantiver betyder Först*, icke förr än,
t. ex.: Han kom f. då, när det var för sent.
Då f., nu f, kom han. Dä f, när vi skildes
åt, funno vi, all . . . ., icke förr än vi &c. I
går f. fick jag veta det. Del sker f. om
söndag, f. nästa år. — 3) Främst i ordningen. F.
i tåget gingo lifdrabanlerne; dernäst kommo
alla embelsverkens tjenslcmän. F. på listan
står herr N. — Syn. I första rummet. Främst.
— Konj. 4) I början, då. F. han tillträdde
sysslan, var han myckel ordentlig. F. de
blef-vo gifla. — 2) (pop. o. fam.) Allenast, om
allenast. Del gör ingenting, att del går litet emot,
f. det lyckas. — F. och främst, adv. I
främsta rummet, förnämligast, framför allt annat.
F. och främst är all märka, all ... .
FÖRSTAD, fö’rslad, m. 3. pl. — städer. 4)
(ursprungligen) Utom ringmuren belägen del af
en stad. — 2) Stadsdel, som ligger utom den inre,
egentliga och ursprungliga staden. Norr- och
Södermalm, Kungsholmen, Ladugårdslandet och
Djurgårdsstaden äro Stockholms f-ädcr.
FÖRSTE, m. 2. pl. — tar. Se Furste. —
Brukadt mest i det äldre språket. Förliter eder
icke uppå f-lar Jec.
FÖRSTEG, fö’rstég, n. S. 4) (egentl.) Steg,
som man. vid gående o. s. v., tager före någon
annan. Brukas i denna bem. mera sällan. — 2)
(fig.) Företräde, fördel framför annan. Hafva, få
f-el framför nåqon. Taga f-el af någon. —
Syn. Se Försprång.
FÖRSTELIG, se Furstlig.
FÖRSTELNA, förslèlna, v. n. 4. Alldeles
stelna. F-d af köld, mycket frusen. — För
stelnande, n. 4.
FÖRSTENA, förstèna, v. a. 4. 4) Förvandla
till sten. Medusæ hufvud f-de alla, som sågo
del. — Syn. Petrificera, Slcnvandla. — 2) (fig.)
Göra någon alldeles slum och orörlig af
häpenhet, o. s. v. Denna oförmodade syn f-de
honom alldeles. — Part. pass. F-d brukas ofta
nästan adjektivt, isynnerhet om naturföremål, t.
ex.: F-e djur, snäckor, fiskar, växlcr, som
under tidens längd genom inverkan af något
främmande ämne fått egenskap af sten.
FÖRSTENANDE, n. 4. Verkningen, då något
förstenas.
FÖRSTENDÖME, n. 4. Se Furslendöme.
FÖRSTENTNG, f. 2. 1) Se Förslenande. —
2) Förstenadt ämne. Jfr. Petrifikal,
Slenvand-ling.
FÖRSTFÖDD, a. 2. Som bland syskon först
blifvit född. Deras f-e son. — Brukas i bestämd
form stundom såsom substantiv: Den f-e.
FÖRSTFÖDING, m. 2. Den, som ibland
syskon först blifvit född.
FÖRSTFÖDSEL, m. sing. Händelsen,
omständigheten. alt någon födes först ibland flera syskon.
FÖRSTICKA, förstfcka, v. a. 3. (böjes som
Slicka) Gömma. — F. sig, v. r. Gömma sig.
— Ordet, bildadi efter det tyska verslecken,
brukas mindre ofta.
FÖRSTINNA, se Furstinna.
FÖRSTKOMMANDE, fö’rrslkå’mmannde, a. 4.
FÖR 573
Som kommit först. Brukas oftast substanlivt:
Den f.
Anm. Ordet bör rättast skrifvas tillsammans, ej
Först kommande, emedan det då skulle uttalas
fö’rrsi kå’mmannde, hvilket vore helt och hållet
stridande mot bruket.
FÖRSTLING, m. 2. 4) Första årsfrukten af
jord; äfv. djur, som först på året blifvit födt af
en hjord; äfv. unge, som först blifvit född af en
djurhona. F-en af frukten, af hjorden. Denne
kalf är f-en af den svarta kon, ni ser. — 2)
(fig.) En persons första snillcalster. Denna skrift
var f-en af hans snille.
FÖRSTMNG, f. sing. (föråldr.) I f-en, i
början.
FÖRSTNÄMD, fö’rrstnä’mmd, a. 2. Som först
blifvit omnämd. Brukas stundom substanlivt: Den
f-e. — Bör ej skrifvas Försl nämd; jfr. Änm.
under Förslkommande.
FÖRSTOCK, fö’rslå’ck, m. 2. Framstycket på
en gevärsstock.
FÖRSTOCKA, förstå’cka, v. a. 4. 4) (föga
brukl.) Se Stocka. — 2) (fig.) Förhärda. F. sitt
hjerta. — F. sig, v. r. (fig., bibi. o. i kyrklig
stil) Se Förhärda sig. — Part. pass. F-d
brukas nästan adjektivi, t. ex.: F. syndare, f-lhjerta.
FÖRSTOCKELSE, f. 3. Se Förhärdelse.
FÖRSTONE, fö’rrslåne. I f., adverbialt
uttryck, som betyder: I början. Brukas mest i
talspråket.
FÖRSTOPPA, förstå’ppa, v. a. 4. (t.
ver-stopfen) (med.) Orsaka förstoppning. Brukas
mest absolut, t. ex.: Mat, som f-r. — Part. akt.
F-nde antager stundom adjektiv natur, t. ex..
F. födoämnen.
FÖRSTOPPNING, f. 2. Sjukligt tillstånd, då
den vanliga, regelmessiga tarmutlömningen är
hämmad, d. v. s. då man ej har öppet lif.
FÖRSTORA, förstöra, v. a. 4. 4) Göra större
(både i fysisk och moralisk mening). Denne fursle
har myckel f-l sina slaler, sill rike, sitt välde, sitt
område, sin makt. — Syn. Utvidga. — 2) Göra,
att något synes större, än del i verkligheten är.
Delta synglas f-r föremålen. — 3) Gifva det,
man säger, skrifver eller gör, en karakter af
storhet. Han har vetat f. sin hjelte, ulan all träda
sanningen för nära. — 4) öfverdrifva. Ryktet
f-r allt — Syn. Se Öfverdrifva. — F. sig,
v. r. Utvidga sitt område, sin makt. Ryssland
har f-l sig på sina grannars bekostnad.
FÖRSTORANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något förstoras.
FÖRSTORING, f. 2. 4) Se Förstorande. —
2) Det, hvarmed något förstoras eller blifvit
för-storadt. Genom Finlands eröfring vann
Ryssland en betydlig f.
FÖRSTORINGSGLAS, n. ö. Se Mikroskop.
FÖRSTRÄCKA, försträ’cka, v. a. 2. 4) Allt
för mycket utsträcka. Brukas för denna bem.
endast i uttrycken: F. en lem, genom någon
händelse råka alt sträcka ledbanden lill en lem,
så alt den kommer ur led. F. en sena, sträcka
den så, att den kommer ur sitt läge. — Syn.
Förränka. — 2) a) Lemna (penningar) i förskott.
F. någon penningar till ell förelag. — Syn.
Se Försträcka, 3. — b) Lemna (penningar) lill
låns. F. någon en summa mot 6 pr. ränta. —
Syn. Se Låna. — F. sig, v. r. Försträcka en
lem. — Försl räckande, n. 4. o.
Försträck-ning, f. 2.
FÖRSTRÖ, förströ’, v. a. 2. 4) (egentl.) Strö
ål alla håll; äfv. utströ helt och hållet. — 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
