Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Galenpanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
GAL
GAL
Ursinnig, Rasande. En g. menniska. Han
har blifvit g. Vara g., spritt g. Göra
någon g. Är du g., som tar dig sådant oråd
före? — Syn. Se Vansinnig. — b) (i fråga om
djur) Anfallen af galenskap (bem. 2). En g.
hund, katt. (Ordspr.) Galna kattor få rifvct
skinn, arga, trälgiriga och stridslystna mcnniskor
råka ofta illa ut. — c) Oredig i hufvudet. Jag
har så mycket all tänka på, all jag är
alldeles g. Göra en g. — Syn. Tokig. — d)
Dåraktig. Så g. är han ej, all han del gör. Vara
g. efter någon, något, vara ytterligt förälskad i
någon, ytterst begärlig efter, utomordentligt tycka
om. Hon är alldeles g. efter honom, g. efter
all giflas. Man säger äfv. Springa g. efter
någon. — Syn. Se Dåraktig. — e) Som bullrar,
väsnas, stojar likt en galning. Full och g. Flyga
g., se Fälas. — f) I högsta grad munter,
tokrolig. Han var så g., all han narrade oss alla
alt skratta. Han var spritt g. G. panna, se
Galenpanna. — Syn. Se Rolig. — 2) (om sak)
a) Säges för bem. 4, a, d. f. Galna ord,
tankar, idéer, infall, upptåg. — b) Oriktig. Taga
g. bok. G. väg. Börja i g. ända. Del vore
inte så g-l, rätt bra, tjenligt, nyttigt. — Syn.
Se Oriklig.
Anm. Ordet, som egenll. är part. prel. af
verbet Gala (fordom äfv.: sjunga trollsånger) och
ursprungligen betyder: Förtrollad, vansinnig
gjord genom trollsånger och besvärjningar,
brukas nu näslan endasi i del lägre spräkel.
GALENPANNA, gålännpånna, f. 1. (fam.) En
högst lustig, munter, tokrolig (galen) menniska.
GALENSKAP, f. 3. (Har plur. i bem. 4, B
o. 6) 4) Det tillstånd, då förståndets bruk
upphört. — Syn. Se Vansinne. — 2) hos vissa djur)
Raseri, jemte dermed förenad afsky för vatten och
begär att bitas. — 3) Dåraktighet. Besinna g-en
af ell sådant sleg. — Syn. Sc Dåraklighei. —
4) Dåraktig handling. Hvilken g. af dig all
försöka något sådant! — Syn. Se Dårskap. —
B) Muntert och nafraktigt tal. Prata g-er. —
Syn. Tok, Tokprat. — 6) Narraktigt, lokroligt
puls. Hvilka g-er han har för sig! — Syn.
Tokeri, Upptåg, Narrstreck.
GA LENTÅR A, f. 4. (bot.) Provinsnamn på
örten Achillea Millefolium.
GALEOTT, se Galioll.
GALER, galä’r, f. 3. (fr. Galåre) örlogsfarlyg
rned tre korta master, hvilket fortskalTas medelst
atora råsegel och genom rodd af vid lotterna
fast-länkade slafvar. Döma någon till galererna.
[Galér, Galèr.] — Ss. G-scgel, -skjul.
GALERFÅNGE, galä’rfå’nngc, m. 2. pl. —
fångar, eller
GALERSLAF, m. 2. pl. — slafvar.
Förbrytare, dömd att någon viss tid ro på galererna.
GALERSTRAFF, n. B. Det slags straff, då
förbrytaren är dömd all under viss tid ro på
någon galer.
GALET, gålätt, adv. På orätt sätt, orätt, i
oriktigt skick. Räkna, taga, gå g. Bära sig
g. åt. Del var icke så g., icke så illa, rätt bra.
Det kan gå g. för honom, illa, på tok. Del
går för g. lill, förvändl. — Syn. Sc Oriktigt,
Illa. Oskickligt.
GALGANTROT, gallgånnlröt, f. 3. pl. —
rötter. Se Galanga.
G ALG BACKE, m. 2. pl. — backar. Ställe,
der en galge är upprest.
GALGE, gållje, m. 2. pl. galgar (gålljarr).
I) Ställning af trä eller jern, beslående af hejine
ståndare med elt tvärlrä eller en tvärslång
upp-öfver, och begagnad till att deruli upphänga
der-lill dömda förbrytare. Hänga i g-en. Hängas
i g. — Se f. ö. Vippgalge, Ärtgalge. — 2) (fig.)
Sjelfva straffet att hängas i galge. Vara dömd
lill g-n. G-n väntar honom till slut. — Syn.
Galgstraff.— 3) (skepp.) Se Klockgalge och
Rund-hullsgalge. — Ss. Galgplats. -straff.
GALGFYS10N0ML gålljfysiånåmi’, f. 3. (fam.
skämtv.) Ansigte, hvars drag tyckas förråda en
skurk.
GALGFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. 4) Säges
egentligen om de slags fåglar, som pläga
uppehålla sig vid galgar, kring hängda missdådares
kroppar. I denna mening mindre ofta
förekommande. — 2) (fig. fam.) a) Person, som gjort sig
förtjent att hängas. — b) Liderlig, ulsväfvande
mansperson. — c) (skämtv.) Skalk, skälm, f-fogel.)
GALGREP, n. B. Rep, hvarmed dömde
miss-dådare upphängas i galgen. [Galgerep.]
GALGSTEGE, m. 2. pl. — stegar. Stege,
hvarpå den, som är dömd att hängas, stiger upp,
då snaran skall sältas om halsen på honom,
hvar-efler stegen undansparkas, så att den dömde
hänger fritt, utan stöd, i luften.
GALION, —ön, m. 3. 4) Ett slags hos
Spanjorerna fordom brukligt, stort krigsskepp med 3
master och 3—4 däck, begagnadt till öfverförande
af metaller ifrån Amerika till Spanien. — 2) (på
fartyg) Utbyggnad på ömse sidor af försl&fven,
med afiräden för manskapet. [Galjon, Gallron.]
GALIONSBILD, galiènsbflld, m. 3. Bild, som
på vissa fartyg är uppsatt i försläfvcn framför
galioncn. [Galj—. Galli—.]
GALIOTT, - - å’lt, m. 3. Ell större,
ri>nd-galtadt fartyg, tackladt som galeas. [Galcot,
Ga-leolt, Galliolt.]
GAIJZENSTEN, gali’tts’n-stèn, m. sing. (färg.)
Se Zinkvilriol.
GALJON, m. fl., se Galion, m. fl.
GALL, a. sing. (utan neulr. o. blott för femin.)
Ofruktsam. Kon går g. i år. Brukas mindre
ofta, mest i folkspråket, och isynnerhet i vissa
sammansättningar; se här nedan.
GALLA, f. I. Sc Gala och Galle.
GALLA, f. sing. IL (velcr.) Mjuk svulst på
hästens ben.
GALLA, v. a. 4. (i silkesfärgcri) Med
gall-äplen tillreda för färgning.
GALLAKTIG, a. 2. Som liknar galle.
GALLBLOMMA, f. 4. (bot.) Blomma, i
hvilken finnas hvarken ståndare eller pistiller.
GALLBLÅSA, f. 4. (anat.) Eget päronformigt
kärl, vid nedre ändan af lefvern, till förvaring af
gallan, som ifrån lefvern genom G
alibiåse-gången införes deruti, för alt sedan denfrån
utgå i tolftumslarmcn och bidraga lill malens
smältning.
GALLBLÅSESTEN, m. 2. Stengyllring, som
stundom samlar sig i gallblåsan.
GALLE, m. o. GALLA, f. sing. 4) (anal.)
En hos alla djur, som hafva hjerta och
blodcirkulation, egen, ur blodet genom lefvern afsöndrad,
gul, grön eller brun, bitter vätska, hvars ändamål
är att i tarmkanalen afsöndra mjölksaften (rhylus)
ifrån cxkrementerna. Bitter som galle. (Fig.)
G-n löper läll öfver för honom, han är baslig
lill vrede. — 2) (fig.) Vrede. Ulösa sin g. på
någon.
Anm. Galle är den ursprungliga, egentligen rälla
formen; men Galla brukas numera äf\en
allmani, isynnerhet i fig. bem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
