- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
608

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gillerbössa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

608 GII.

GILLERBÖSSA, f. 4. (jäg.) En laddad
bössa, som utlägges för björnar och är så uppgillrad,
att den af sig sjelf a (lossas, då björnen kommer
<len tillräckligt nära.

GILLERKISTA, f. i. (jäg.) De ncdgräfda
stockarna i en läm (sc d. o.).

GILLERSTOCK, m. 2. (jäg.) Den uppgillrade
stocken i en läm (sc d. o.).

GILLESBRODER, m. 3. pl. — bröder, (gam.)
Medlem af ett gille (bem. 2).

GILLESHUS, n. 3. ell. GILLESSTUGA, f. 4.
(gam.) Hus, rum, der gillesbröder sammankommo.

GILLRA, v. n. 4. 4) Utsätta piller för vilda
djur eller fåglar. — 2) (fig.) Lägga försåt för
någon. — Gillrande, n. 4. o. G ill ring, f. 2.

G1LLSTUGA, se Gäldsluga.

GILN1NG, f. 2. (skepp.) 4) Hålighetcn under
ett farlygs akterdel. — 2) Det språng eller den
böjda inskärning, som ett segel erhåller vid
tillverkningen.

GILTIG, a. 2. Som kan gillas, godkännas,
antagas. G. orsak, ursäkl, anmärkning. G-l
skäl, förhinder. — Syn. Antaglig, God, Fullgod,
Fullgiltig.

GILTIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
giltig. G-en af en anmärkning, en ursäkt. —
Syn. Antaglighet, Fullgiltighet.

GIMA, f. 4. Öppning, t. ex. till en ugn.

GINA, f. 4. (skepp.) Tackel, bestående af ett
tre- och elt tvåskifveblock.

G1NGANETT, jinnganä’tt, n. sing. Ett slags
tunn, enkel bomullsväfnad.

GINGANG, jfnnganng, m. 3. En sort fint
engelskt, ursprungligen oslindiskt bomullstyg. —
Skrifves äfv. Gingham.

GINLÖPARE, m. 3. (skepp.) Löptåg till en gina.

GINST, m. sing. 4) Växlslägtct Genisla. —
2) En art af delta slägte, en liten buskväxt, som
växer på torra och backiga ställen, har gula
blommor och användes till färgning af gult. Genisla
tincloria.

GIPPA, v. n. 4. (sjöt.) Säges om ett
gaffel-eller bomsegel, då det far öfver åt andra sidan.

GIPS, m. 3. 4) Mineral, beslående af
svafvel-syrad kalk med krislallvallen. Förekommer under
olika former och benämningar, såsom Gipsspat,
äfven kallad Marienglas eller Selenil. Trådgips,
Alabaster eller kornig gips samt Gip^jord. — 2)
Bränd g. eller blott G, gips, som genom lindrig
bränning förlorat sitt kristallvatten, och användes
till bildstoder, medaljer, m. m., äfvensom till
arkitektoniska prydnader. En bild af g. Figur,
aflryckt i g. — Ss. G-bild, -figur.

GIPSA, v^ a. 4. 4) Rappa, beslå med
murbruk af gips.*— 2) Strö gipsmjöl på bladväxter,
för alt öka deras växtkraft. — Gipsande, n. 4.
o. G ipsnin g, f. 2.

GIPSAKTIG, a. 2. Som till utseende liknar
gips.

GIPSARBETARE, m. 5. Konstnär, som
förfärdigar allehanda slags arbeten af gips.

GIPS AR BETE, n. 4. Arbete, gjordt af gips.

GIPSBERG, n. 3. Berg, bestående af gips
(t. ex. Monlmartre i Paris).

GIPSBROTT, n. 3. Ställe, der gips brytes
ur jorden.

GIPSBRÄNNING, f. 2. Operation, hvarigenom
rå gips brännes i ugn.

GIPS1G. a. 2. Se Gipsartad.

GIPSJORD, f. sing. (mineral.) En art gips,
jordartad, bvil, stötande i gult och grått.

GIPSKALK, m. 3. (mineral.) Se Gips.

GIS

GIPSKRISTALL, m. 3. Kristalliserad gips.
GIPSMAKARE, m. 3. Se Gipsarbetare.

GIPSMARMOR.ji ppsmårrmårr.m.sing.
Konstgjord marmor af gips.

GIPSMERGEL, m. sing. (mineral.) Mergel.
blandad med gips.

GIPSMJÖL, n. S. Bränd och pulvcriserad gips.

GIPSNING, f. 2. Handlingen, då man gipsar.

GIPSSPADE, m. 2. pl. — spadar. Spade,
som gipsarbetare begagna.

GIPSSAND, m. sing. Förvillrad alabaster.

GIPSSPAT. m. 3. (mineral.) Se Marienglas.

GIPSSTAMP, m. 2. Stamp till målning af gips.

GIPSSTEN, m. sing. (mineral.) Ett slags
tätare gips.

GIPSTAK, n. 3. Tak i rum, rappadl med
g’Ps-

GIPSTRAG, n. 3. Trag. som begagnas af
gipsarbetare.

GIPSUGN, m. 2. Ugn, hvari bränningen af
den rå gipsen sker.

GIR, m. 2. 4) (sjöt.) Ett fartygs afvikelse åt
någondera sidan af kursen. — 2) (snick.) Sned fog.

GIRA, v. n. 4. (sjöt.) Säges om elt fartyg,
som afviker, än åt styrbord, än ål babord, eller
ömsom lovar och Ömsom faller. G. ifrån,
af-lägsna sig. G. ti ll, närma sig.

GIRAFF, jiralT. m 3. Ell idislande djur, del
högsta af alla däggdjur, från marken till hornens
spets 47 till 48 fot högt; färgen grå, med rödaula,
kantiga fläckar. Camelopardalis G i ra (Ta. Kallas
äfven Kamelopard.

GIRANDOL, schiranngdåll, m. 3. (fr.) 4)
Arm-Ijusstake. — 2) örhänge af diamanter eller andra
dyrbara stenar. — 3) (fjrv) En stor mängd, på
en gång alla, perpendikulärt uppstigande raketer.

GIRIG, a. 2. 4) Som har öfverdrifvcn åtrå
efter förvärfvandet af yttre ting, såsom medel att
upphlla behof. — Syn. Snål, Sniken. — 2 I hög
grad begärlig, lysten. Säges i denna mening äfv.
om sak. G att läsa, som läser ifrigt och träget.
Se med g-a blickar.

GIR1GBUK, m. 2. (farn.) Girig man. — Syn.
Gnidare, Smulgråt, Snåljåper.

GIRIGHET, f. 3. 4) öfverdrifvcn ålrå efler
förvärfvandet af yttre ting, såsom medel alt
uppfylla bchof. G. är en rot till allt ondl. — Syn.
Snikenhet, Snålhet. — 2) (i allmänhet)
öfverdrif-ven åtrå, lystnad. G. atl läsa.

GIRIGT, adv. 4) Såsom en girigbuk. Lefra
g- — Syn. Sniket, Snålt. — 2) Med ålrå, lystnad.
G. betrakta.

GIRO, (handelsl.) Se Endossemenl.

GIROBANK, ji robånngk, m. 3. Bank, der
guld och silfver. myntadt eller omyntadt, insälles.
men hvarför inga sedlar utgifvas, utan insaitarcn
endast godlgörcs i bankens böcker, med frihet för
insätlaren att öfverflylla godtgörelsen i böckerna
på annan person. Anvisningsbank,
Omskrifnings-bank. Upp- och Afskrifningsbank.

GIRONpIST. schirånngdi sst, m. 3. (hisl.)
Benämning på anhängarne af de moderata
palriolcr-nes parti under första franska revolutionen.

GIROVEXEL. m. 2. pl. — vexlar. (handelsl. ।
Se Secundarexel.

G1SLAN, ji sslann, s. c. sing. o. plur. oböjl.
(i fomspråkct Gisl. Geysling) Person, sorn lemnas
åt en fiende till säkerhet för uppfyllandet af
öf-vercnskommelse, fördrag, stilleslånds- eller
frcds-vilkor, o. s. v. Gifva någon Ull g. Taga g. —
Skrifves äfv. Gisslan.

GISS. (i musik) G, upphöjdi en half ton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free