Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Glittrig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLI
GLÄ
615
GLITTRIG, a. 2. Som glittrar, glittrande.
GLO, v. n. 2. 1) (pop. o. fam.; af gamla
ordet Gloggva, koxa genom glugg efler) Se slint
på någon eller något. Uttrycker undran,
nyfikenhet, häpenhet, fiendskap, hat. G. pä någon.
Hvad g-r du pä mig efter? — Syn. Se Se. —
2) (prov.) Lysa. — Gloende, n. 4.
GLOB, m. 3. (lat. Globus) 4) (egentl.) Kula,
boll. — 2) Klolformig inrättning af koppar, papp
o. s. v., på hvars yta jordens olika delar äro
föreställda med sina relativa lägen och dimensioner
(Jordglob), eller himlahvalfvct med alla
himlakropparna (Himmelsglob).
GLOBOSIT, –fl, m. 3. Benämning på ett
slags vridna, förstenade, nästan klotrunda snäckor.
GLOBULIN, –i’n, n. sing. (kem.) Den
ofärgade och rikligaste beståndsdelen i blodet.
GLOBULÖS, —-ö*s, a. 2. (vetensk.) Kulformig.
GLOP, m. 2. (af gamla ordet Glæppa, tala,
utan att tänka för sig) Dåraktig, oförståndig
menniska. En ung glop.
GLOPLYCKA, gla ply cka, f. 4. Se Gloptur.
GLOPORD, se Glåpord.
GLOPP, glåpp. n. sing. Se Snöglopp.
GLOPPA, glå’ppa, v. impers. 4. Snöa och
regna på en gång.
GLOPTUR, glå’ptur, m. 3. Öfverdrifvcn tur,
sådan som glopar, dumma menniskor stundom
hafva. — Skrifves orätt Glåplur.
GLORIA, glöria, f. 3. (lat.) 4) Ära,
herrlig-het. — 2) Strålkrans eller sken omkring ett
helgons hufvud på en målning.
GLORIERA SIG, v. r. 4. (fr. Glorier)
Berömma sig, skryta.
GLORIÖS, –ö’s, a. 2. (fr. Glorieux) och
GLORVÖRDIG, a. 2. (t. glorwürdig) Ärorik.
G. i åminnelse, som har ett ärorikt minne.
GLOSA, glösa, f. 4. (gr. Gtossa: tunga; språk,
munart) 4) Ord eller uttryck, tillhörande ett
främmande språk, helst latinet, antecknad! för
minne skull eller inpräglad! i minne!. En
pedant, full af latinska g-sor. — 2) Se Speglosa.
GLOSA, v. n. 4. (pop. o. fam.) 4) Vara
glosögd. — 2) Se Glo.
GLOSBOK, f. 3. pl. — böcker. Enkel
förteckning på ord, tillhörande ett främmande språk,
utan fraser och exempel. — Syn. Glossarium.
GLOSMAGISTER, glösmajfssfr, m. 2. pl.
— magistrar. Pedant, som är fullproppad med
latinska glosor.
GLOSSA, f. 1. (gr.) 4) Förklaring öfver ett
obekant eller dunkelt ord. — 2) Förklaring öfver
ett mörkt ställe bos en skriftställare, i
handskrifter vanligtvis tillskriften i kanten (Randglossa).
— 3) Samling af sådana förklaringar. Alfabetiskt
ordnad kallas den Glossarium.
Anm. Glosa och Glotsu äro ursprungligen
samma ord, ehuru de kommit att utbilda sig till
något olika betydelser. Jfr. Gluta, f.
GLOSSARIUM, glossåriumm, n. 3. pl. — rier.
(lat.) Alfabetisk samling af förklaringar öfver
svår-förstådda eller mindre bekanta ord i ett språk;
äfv. af förklaringar öfver mörka ställen hos en
skriftställare.
GLOSÖGD, glösö ggd, a. 2. Sägcs om
menniska eller häst, när Ögonstenen är omgiften af en
hvitaktig ring, eller ena ögat på något sätt är
olikt det andra.
GLUFSA, glüffsa. v. n. 1. (pop. o. fam.: af
Glupa) Häftigt och vårdslöst sluka i sig, såsom
hundar göra, då dc äro mycket hungriga. G. i
sig. — Glufsande, n. 4.
GLUGG, m. 2. Litet hål på mur. vägg,
antingen för att lillvägabringa luftdrag (t. ex.
Källarglugg), eller att släppa in ljus (t. ex.
Tornglugg), eller att se igenom (Fönsterglugg), eller
att a fl oss a skott igenom (Skottglugg). (Fig. pop.)
Han är i g-en, är fast, förlorad.
GLUNK, glunngk, m. sing. (fam.) Dunkel,
oredig underrättelse genom ryktet. Brukas endast
i bestämd form, i uttrycket: Fä g-en om något.
— Syn. Hum, Nys
GLUNKA, glünngka. v. n. 4. I hemlighet
omtala man och man emellan. Brukas endast
med personella pron. man. Man g-r om, all....
— G-s, v. impers. Del g-s om, man omtalar
hemligen, man och man emellan; man bviskar
hvarandra i örat.
GLUNT, glunnt, m. 2. (pop.) Gosse om 42
till 47 år.
GLUPA, v. n. 4. (utan impf., sup. o. part,
pass.) Begärligt sluka. Brukas sällan, utom i
part. pres. Glupande, t. ex.: En g. ulf, cn
rof-girig varg; (fig.) rofgirig menniska; äfv. cn, som
hotar med död och undergång.
GLUPSK, gluppsk. a. 2. (af Glupa) 4) (om
rofdjur) a) Som hastigt slukar i sig sitt rof eller
maten, som giftes. Lejonen äro g-a djur. —
b) Rofgirig. — 2) (om sak) Slukande. G.
matlust, appelil. — 3) (fig.) a) (om person) «)
Omåtl-lig i mat. — £) Ytterligt vinningslysten, rofgirig.
— /) (fam.) Öfverdrifvcn i något afseende. Han
är för g. all slila kläder. — b) (om sak)
Ytterst häftig, omåttlig, utomordentlig. Ell g-l
snöfall.
GLUPSKHET, f. 3. Egenskapen att vara glupsk
(i alla bem.. utom 3, a, / och b).
GLUTINÖS, –ös, a. 2. (fr. Glutineux af
lat. Gluten, lim) Limaktig, klibbig.
GLUTT, m. 2. eller GLUTTSNÄPPA, f. 4.
Fågel af Snäppslägtet, med mycket höga ben,
Öfra kroppsdelarna hvita, dc Öfriga svartaktiga
eller grå och fläckiga. Scolopax gloltis.
GLUTTA. v. n. 4. (pop.) Titta oförmärkt
genom glugg, öppning. — Syn. Se Se.
GLYCER1N, –fn, n. sing. (kem.) En
färg-och luktlös, genomskinlig vätska, af en ren söt
smak, som utgör en produkt så väl vid
vegetabiliska som djuriska fettämnens saponifikation.
Kallas äfven Oljsockcr.
GLYCYRRHIZIN, –rizfn, n. sing. (kem.)
Ett eget, sött ämne i roten af Glycyrrhiza glabra
och i lakrits.
GLYPTIK, glyppti’k, f. sing. (af gr. Glyplo)
Konsten att skära eller gravera i sten ell. metall.
GLÅMIG, a. 2. (pop.) Som har blygrå eller
gulaktig ansigtsfarg och dunkla, ihåliga ögon.
GLÅMIGHET, f. 3. (pop.) Egenskapen att
vara glåmig.
GLÅPORD, n. 5. (pop. o. fam.; af gamla
ordet Glæp, brott) Skymford.
GLÄDA eller GLÄDJA, v. a. 2. Ind. pres.
sing. Gläder; pl. Gläda. Impf. Gladde. Sup.
Gladt. Part. akt. Glädjande (part. pass, brukas
ej). Göra glad. G. de sorgsne. G. någon med
en gåfva. — Brukas ofta impcrsonelt, t. ex.:
Del g-der mig att höra det. — Syn. Fröjda,
Fägna, Hugna. Förnöja, Roa, Förlusta. —
Glädas ell. Glädjas, v. d. o. Gläda ell.
Glädja sig, v. r. Känna glädje. Glädas, glädja
sig öfver någol. G. sig i hoppet om någol.
G. sig ål någol, öfver något, som kommer att
ske eller som man hoppas. Barnen g. sig åt
julaftonen. — Part. akt. G-nde brukas ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
