Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gynnande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYN
GÄ
647
mening, med sak till objekt) Befordra, främja,
hjclpa. G. ens flykt. G. ens afsigler,
önskningar, förehafvanden. Har äfv. ofta sak till
subjekt, t. ex.: Om lyckan g-de min kärlek. Allt
g-r honom i hans förehafvande, Naturen har
g-l honom med ell fördelaktigi yttre, begåfvat
dermed. — Syn. Befordra, Främja, Befrämja,
Hjelpa, Bistå, Hylla.
GYNNANDE, n. 4. Omständigheten,
förhållandet, att någon gynnas. — Adj. 4. (egentl. part,
akt.) Som gynnar. G. väder, tillfälle, svar. G.
vind, lycka, öde. — Syn. Se Gynnsam.
GYNNARE, m. 5. 4) En, som gynnar någon.
Säges isynnerhet om högre i förhållande till lägre.
Han har mänga g. pä högre ort. — Syn.
Beskyddare, Patron. — 2) Brukas ofta i dagligt tal,
skämtvis och ironiskt, i samma mening som Skälm
eller Gunstig herre (sc Gunslig), t. ex.: Min g.,
du låter bli del. Den der g-n har stulit min
halt. En vacker g.! — Syn. Se Lymmel.
GYNNARINNA, f. 4. Fruntimmer, som
gynnar någon.
GYNNSAM, a. 2. Som gynnar. G. vind.
G-l tillfälle, öde, svar. — Syn. Gynnande,
Gunstig, Benägen, Bevågen, Främjande, Befrämjande,
Befordrande, Beforderlig, Blid. Fördelaktig. God.
GYNNSAMHET, f. 3. Egenskapen att vara
gynnsam. Tillfällets g.
GYNNSAMT, adv. På ett gynnsamt sätt. Vara
g. stämd emot någon. — Syn. Benäget,
Gun-sligl, Väl.
GYPS. se Gips.
GYTTJA, f. sing. Se Dy. — Ss.
Gyllje-full, -puss, -pöl.
GYTTJEBAD, n. S. Det slags had, dä
kroppen en slund smörjes och ingnides i dertill
tjen-lig gyttja, hvarefter den afsköljes och aftvätlas i
elt varmt karbad.
GYTTJEJORD, f. sing. Se Dyjord.
GYTTJIG, a. 2. 4) Som liknar gyttja. — 2)
Full med gyttja.
GYTTRA, v. a. 4. G. ell. g. ihop, se
Hopgyttra. G. sig, se Hopgyttra sig. — Gytirad,
a. 2. Se Hopgyttrad. G-e stenar, se
Konkretioner. (Bot.) G-e blommor, flera småblommor,
hvilkas ståndarknappar äro fria, på ett gemensamt
fäste hopade inom ett gemensamt svcpcfoder.
GYTTRING, f. 2. Sc Aggregat.
GÅ, v. n. 2. Ind. pres. sing. Går; pl. Gå.
ImpJ. sing. Gick; pl. Gingo. Imper. sing. Gå,
(föråldr.) Gack; pl. Gån. Konj. pres. Gånge.
Impf. Ginge. Sup. Gått. Part. pres. Gående;
part. pret. Gången. 4) a) I upprätt ställning
förflytta sig ifrån elt ställe till ett annat, genom
att vexclvis sätta ena foten framför den andra,
långsammare och i mindre framåt lutad ställning,
än då man springer. Säges både om menniskor
och djur. G. sakta, långsamt, fort, med stora,
med små sleg, på tå, pä tåspetsarna. Barnet
har börjat g. Den sjuke börjar g. ulan käpp.
G. på galan, på gotfvel. G. Ull staden. G.
Ull fots säges till skilnad ifrån alt åka eller rida.
G. på krycka, med tillhjelp af en krycka. G.
på slyltor, med tillhjelp af styllor, på hvilka man
uppstigit. G. på händer och folier, (fam.) på
alla fyra, äfven nyttja armarna som fötter, gå
liksom djuren. G. framåt, åt sidan, baklänges.
Komma g-ende. G. ur vägen för någon.
Hafva svårt för all gå. G. sig trött, gå, så att
man blir trött. G. af vägen, lemna den, gå åt
sidan derifrån. Låta någon g., gifva någon lof
att gå sin väg. G. någon Ull mötes, gå alt möta
någon; (fig.) välvilligt söka uppfylla ens
önskningar. G. sin väg, gå bort. (Fig.) G. all
verl-denes väg, dö. G. miste, se Miste. (Fig.) G.
långt, göra stora framsteg, t. ex.: Han har gått
långl i sin vetenskap. Del går för långl, är
för mycket, är otillbörligt, opassande, mer än
lof-ligt och billigt. Hans grymhet gick så långl,
all ... ., han var så grym, alt ... . Han gick
så långt, alt han . . . ., ända derhän, alt ... •
G. för {nog) långl i en sak, gå till öfverdrift.
Jag går så långt, atl jag påslår, jag till och
med påstår. (Fig. fam.) G. ined jättesteg, laga
mycket stora steg; äfv. fortgå myckel hastigt, t.
ex.: Han går med jättesteg Ull målel. —
Åtföljes ofla af substantiv, som bestämmer tid eller
rymd, t. cx.: Jag har nu gäll en hel timme.
Han har gått två mil i dag. G. den der
vägen. — G. bort, sc Borlgå. — G. efter, gående
följa efter någon. G. èfler, gå atl hämta, t. ex.:
G. Ull ån efter vallen. — G. emöl någon, gå,
for att möta någon; äfv. gå framåt, för alt anfalla
eller försvara sig emot någon. — G. fram, se
Framgå. G. sin väg fram, gä framåt på den
väg, man belrädt. — G. förbi , se Förbigå. —
G. förut, gå förr än någon annan, samma väg
eller till samma ställe. — G. ifrån, gående
lemna, öfvergifva. (Fig.) G. ifrån mina ögon, gå
bort ifrån mig. — G. i n, se Ingå. G. in med
fölterna, vända dem inåt, när man går. — G.
med någon, gå i sällskap med. G. med någon,
följa med. — G. nèd, se Nedgå. G. ned sig,
sjunka ned, under det man går, t. ex.: G. ned
sig i gyttja, på isen. — G. öm någon, gå
förbi någon förutgående, så alt man kommer före
honom. Q. öm hvarandra, mötande gå förbi
hvarandra. — G. omkring, se Kringgå; äfv.
gå hit och dit, åt alla håll inom en viss rymd,
t. ex.: G. omkring i staden. — G. pa, se 3.
— G. tillbaka, återvända gående. — G. upp, so
Uppgå. — G. uppe, vara uppstigen ur sängen,
vara på fötter..— G. ur dagen, ljuset för
någon. gå undan, så alt man ej skymmer någon. —
G. ut, se Utgå. G. ul med fölterna, vända
rötterna utåt, då man går. G. ut skor, utvidga
skor genom att gå med dcm. — G. ute, vara ute
i fria luften, hafva lemnat sill rum, sill hem, l.
ex.: Han går ute hela dagen. — G. öfver, se
Öfvergå. — Syn. Gånga, Vandra, Knalla, Vanka,
Masa, Traska, Palta, Rulla, Strutta, Slinka,
Mall-ra, Stulta, Tulta, Stöfla, Trippa. — b) Brukas
ofta med särskilt hänsigl till målet, ändamålet,
orsaken, anledningen till gåendet, sättet huru man
går, o. s, v., då vanligtvis ålföljdt af prep. med
substantiv, eller af adverb eller adjektiv, som
närmare bestämmer meningen. G. på jagl, på bal,
på speklaklet, begifva sig ut pa jagt, till en bal
&c. G. på besök, gå alt besöka någon. G. Ull
sängs, lägga sig i en uppbäddad säng. G. i fält,
begifva sig ut i krig. G. Ull bords, sälta sig
till bordet all äta. G. Ull nattvarden, Ull Guds
bord, till skrift, anamma den heliga nattvarden.
G. att äta, sofva. G. och ligga. G. vall,
vak-ta° betande boskap. G. från {ur) hus Ull (») hus,
från (ur) det ena huset och till (i) det andra. G.
med käpp, skor. G. barfota. G. väl klädd,
trasig, i allmänhet kläda sig väl, hafva trasiga
kläder. G. i siden, bruka sidenkläder. G. och
spalsera, gå, endast för att spatscra. G. och
sjunga, sjunga, under det man går. Han gick
och satte sig. G. och lägga sig. G. och
hänga sig. G. och kasta sig i sjön. Som han
går och slår, i del tillstånd man ser honom eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
