Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gåta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅT
GÄL
633
GÅTA, f. i. (af gamla verbet Gæta, gissa)
4) Uppgift till skarpsinnighetens ötvande, då ett
visst föremål, som framställes att gissa på,
angif-ves dels genom dess likhet eller olikhet med
andra, dels genom historiska händelser, o. s. v.
Framställa g-lor. Lösa ell. gissa en g. Man
skiljer emellan Ordgålor (egentliga Gåtor),
Bok-slafsgålor och Stafvelsegålor. Anagrammer och
Logogrypher äro bokslafsgålor, Charader
slaf-vclscgålor. — 2) Mörkt tal, någonting
oförklarligt. Hvad ni nu säger, är en g. för mig. Ni
talar i g-tor, ert tal är obegripligt. Tians
handlingssätt är och förblifver en g. för alla.
Finna ordet till g-n, förklaringen af en sak.
GÅTAKTIG, GÅTLIK, a. 2. Som liknar en
gåta, oförklarlig. Eli g-l uppförande.
GÅTAKTIGT, GÅTLIKT, adv. På ett
gåt-likt, oförklarligt sätt. Tala, skrifva g.
GÄCK, m. 2. 1) Gyckelmakare; en som
gäckas med folk. Han är en g. — Syn. Se
Be-gabbare, Gycklare. — 2) Person, som är föremål
för gäckeri. Jag vill ej vara hans g., vill ej
låta gäcka mig af honom. Göra g. af, spela g.
med någon, gäckas, gyckla med någon. — Syn.
Se Dåre. — 3) En regel på bösslås, hvarmed
hanen stänges i halfspändt, så att han hvarken
kan helspännas eller nedfällas.
GÄCKA, v. a. 4. 4) Göra någon till föremål
för åtlöje. — Syn. Se Begabba. — 2) Svika,
bedraga med falska löften, förespeglingar, o. s. v.
Jag vill ej längre låta g. mig af honom. (Fig.)
Den starka kölden g-de alla våra bemödanden.
G-d i sina planer af lyckan. — Syn. Se
Bedraga. — G-s, v. d. 1) Spefullt skämta. G.
med någon. — Syn. Se Gyckla. — 2) Hafva
någon till narr genom att bedraga honom med
falska löften, förespeglingar, o. s. v. Jag har nu
så länge låtit narra mig af honom, men han
skall ej längre så här g-s med mig.
GÄCKERI, n. 3. 4) Spefullt skämt. Blifva
föremål för ens g. ell. för g. af någon. — Syn.
Se Gyckel, 2. — 2^ Svikligt, listigt handlingssätt,
då man bedrager nagon genom falska löften,
förespeglingar, o. s. v.
GÄDDA, f. 4. En mjukfenig benfisk, stundom
4 fot lång, med blott en ryggfena, käftarne på
sidan tandlösa, men öfverkäftens kant, gommen
och tungan fullsatta med hvassa, krokiga tänder;
hufvudet ofvan platt och bredt, nosen lång och
bred som på en krokodil; färgen grå med ljusare
fläckar. Esox Lucius. — Ss. Gäddhufvud,
-lefver.
GÄDD-DRAG, n. 3. Ett slags fiskredskap att
fånga gäddor, bestående af en polerad eller
för-silfrad messingspjes, som liknar en fisk, med röd
tafs och krok i yttersta ändan, hvaremot vid den
andra är fästad en tagelref, hvilken släppes ut
ifrån bakstammen af en båt eller ekstock, som
ros, och får släpa i vattnet bakefter.
GÄDDKROK, m. 2. Krok att fånga gäddor med.
GÄDDNATE, m. sing. (bot.) Se Aborrgräs.
GÄDDNÄT, n. 3. Ett slags gröfre nät, till
gäddors fångande.
GÄDDSNIPA. f. 4. Liten gädda.
GÄF, a. oböjl. Gammalt ord, ännu bibehållet
i lagtermen G. och gängse, bruklig och gångbar
i handel och vandel.
GÄFTRÄL, m. 2. Så kallades fordom den,
som af fattigdom frivilligt gaf sig till träl åt någon.
GÄFVA, m. fl., se Jäfva.
GÄL. m. 2. 4) Benämning på hvardera af de
bakom hufvudet af en fisk befintliga andningsred-
skap, liknande kammar eller fransar, som äro
ge-nomväfda af blodkärl och deraf hafva röd färg,
samt hos de flesta täckta med lock af ett
stadigare ämne. G-arne äro fiskarnes lungor. —
2) Benämning på dylika andedrägtsorganer äfven
hos andra djur, såsom: grodor, blötdjur, skorpdjur
och ringmaskar.
GÄLA, v. a. 4. G. sill, ströming, vid
salt-ning af sill eller ströming uttaga tarmarna genom
gälarna.
GÄLD, c. 3. Skuld. Göra ell. samla g.
Sälta sig i g.
GÄLDA, v. a. 4. o. 3. Ind. pres. Gäldar,
Impf. Gäldade. Sup. Gäldal och (föråldr. men
bibehåHet i lagstil) Guldil. Part. pass. Gäldad
o. (föråldr. men bibehållet i lagstil) Gulden. 4)
Betala. G. skadan. — Syn. Se Betala. — 2) Se
Betala, 2, a o. b.
GÄLDANDE, n. 4. Handlingen, då man
gäldar. Skadans g.
GÄLDBUNDEN, a. 2. neutr. — cl. Belastad
med skuld. G-el bo.
GÄLDENÄR, jälldenh’r, c. 3. En, som är
skyldig någon penningar. — Syn. Skuldenär,
Debitor.
GÄLDFRI, a. 2. neutr. — fritl. Fri för
penningskuld. — Syn. Skuldfri. — Gäldfrihcl, f. 3.
GÄLDSKYLDIG, a. 2. Se Gäldbunden.
GÄLDSTUGA, f. 4. Se Bysätlningshäkle.
GÄLFRANS, m. 2. Den franslika delen på
en gäl.
GÄLHINNA, f. 4. Hinna, som beläcker
gälarna på fiskar.
GÄLL, n. 3. 4) Se Prestgäll. — 2) Se
Höns-gäll. .
GÄLL, a. 2. (om ljud) Klar, men högljudd,
skarp och genomträngande. G. lon, röst. G-l
ljud, läte, rop. Klarinetten har en g. lon.
GÄLLA, v. n. 2. Ljuda starkt. Del gällde
i öronen.
GÄLLA, v. a. o. n. 2. (Gamla former: Impf.
sing. Galt; pl. Gullo. Sup. G ullil.) 4) Kosta.
Hvad g-ller säden? Den g-ller 12 r:dr tunnan.
— 2) (neutralt) Vara lagligen gångbar. Delta
’mynt g-ller icke här i landet. — 3) Hafva
värde. Hans assignalioner gå och g. som
kontanta penningar. Del g-Üer ej mycket. G. för
penningar, hafva penningars värde. Ell pund
slerling g-ller sä och så myckel i svenskt mynt.
Han g-ller i milt omdöme lika myckel som
alla de andra sammantagne. — 4) Hafva laga
kraft; godkännas, vara giltig. Denna förordning
g-ller ännu. Begenters böner g. för lagar.
Detta kan g. för bevis. Den rcacln g-ller ännu.
Denna ursäkl g-ller icke. Lata någonting g.
för sant. — 3) Anses, hållas för. Han g-ller
för en skicklig läkare. — 6) Hafva vigt,
betydenhet; vara vigtig, i anseende; betyda, uträtta»
Han g-llcr myckel på högre ort. Goda ord g.
mycket. — 7) Angå, vara frågan om, röra. Del
g-ller lifvel. Om det g-llde all min egendom.
Del g-ller dig. Del g-ller om alla, kan sägas
om alla. Hvari g-llcr resan? hvart skall resan
ske? — 8) Säges i fråga om afgörande tillfällen.
Det är godt all hafva en vän, när del g-llcr.
Vara med, der del g-ller. Nu g-ller del, nu
skall saken afgöras, nu är den afgörande stunden
inne. Nu g-llcr del all slå på sig, nu fordras
att &c. Hvad g-ller? välan! nåväl! — 9)
(im-personelt) G. pa, se Kosta på’. Del g-llcr hårdl
på. — Gällande, part. pres. Som gäller. Göra
g., göra erkänd, godkänd, gifva vigt, betydenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
