- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
680

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hederlig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

680

HED

HED

ning. En man af h. Han dr utan all h. På,
vid min h.. på h. och ära, uttryck, hvarigenom
man i slädadt tal bedyrar något. — Syn.
Hederskänsla, Ära. — 4) Andras fördelaktiga tanka om
ett fruntimmers kyskhet, ärbarhct. En ung flicka
måste vara rädd om sin h. Hennes h. är
förlorad; del är han, som förstört den. —
Syn. Ära, Godt namn.

HEDERLIG, a. 2. 4) a) (om person) Som i
sitt handlingssätt söker att rätta sig efter hederns
föreskrifter. Jfr. Beder, 3. En h. man, karl.
En h. menniska. H-l folk. — Syn. Rättskaffens,
Redlig. — b) (om sak) Som röjer, tillkännagifver
heder (bem. 3). H-a tänkesätt. Eli h-l
uppförande. — Syn. Rättskaffens, Redlig, Hedrande.
— 2) Som åtnjuter heder. Vara af h. familj.
Född af cn h. familj. — 3) (om fruntimmer)
Som har sin heder i behåll. En h. flicka. Ett
h-l fruntimmer. — Syn. Ärbar, Anständig. —
4) a) (om person) Frikostig. Del är en h. herre;
han ger dugliga drickspenningar. Visa sig h.
emot någon. — b) (om sak) Som man har heder
af; frikostig. En h. begrafning. En h gåfva.
— B) (fam.) Ansenlig, betydande. En h.
inkomst. — Syn. Se Stor.

HEDERLIG EN, adv. Sc Hederligt.

HEDERLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
hederlig (i bem. 1 o. 4). Jag ansvarar för
denne mans h., för h-en af hans länkesäll. Han
visar alltid mycken h. emol sill tjenslefolk och
ger dem hederliga drickspenningar. — Syn.
a) Heder, Rältskaffcnshet, Redlighet. — b) Fri-*
koslighet.

HEDERLIGT, adv. På ell hederligt sätt: 4)
I Öfverensslämmelse med hederns fordringar.
Tänka, uppföra sig h. Del var h. gjord! af
honom. — Syn. Rättskaffens, Redligt, Rätt. — 2)
Frikostigt. Gifva h. — Syn. äfv. Hedersamt. —
3) (fam.) Ansenligt, betydligt. Han förtjenle rätt
h. på den affären. — Syn. Se Myckel.

HEDERSAFFÄR, hèd rs-afä r, m. 3. Se
Hederssak.

HEDERSAM, a. 2. 4) Frikostig. Säges både
om person och sak. Han visade sig mycket h.,
i del han gaf h-ma drickspenningar. — 2)
Ansenlig, betydande. En rätt h. fångst. —
Ordet brukas, för begge bem., mest i folkspråket.

HEDERSAMHET, f. 3. (pop.) Egenskapen,
att vara hedersam.

HEDERSAMT, adv. (pop.) Se Hederligt,
2. o. 3.

HEDERSBETYGELSE, f. 3. och

HEDERSBEVISNING, f. 2. Heder (bem. 2),
som i det yttre på ell eller annat sätt bevisas
någon — Syn. Sc Heder.

HEDERSDAG, m. 2. Högtidlig dag, som firas
till en lefvande persons ära, eller då man på
något sätt gjort sig förtjent af heder, då något slags
heder bevisas en, eller då man står brud eller
brudgum. Säges således om cn persons Födelse-,
Namns-, Bröllops-, Promotionsdag, o. s. v.

HEDERSDRÄGT, f. 3. Se Iledersklädning.
Drägt, som utgör ett tecken af den hedrande
ställning, man innehar i samhället, t. ex. en uniform.

HEDERSEMBETE, n. 4. Se Äreslälle.

HEDERSGUBBE, m. 2. pl. — gubbar, (fam.)
4) Hederlig och beskedlig gammal man. — 2)
(skämtv.) Sc Hedersman.

HEDERSGUMMA, f. 4. (fam.) Hederlig och
beskedlig gammal qvinna.

HEDERSKLÄDNING. f. 2. 4) Se
Heders-drägt. — 2) Bättre, dyrbar, praktfull klädning,

tom man bär endast vid högtidliga tillfällen, I. ex.
en brudklädning.

HEDERSKÄNSLA, f. sing. Se Heder, S.
Hafva mycken h. Han saknar all h. — Syn.
Se Heder.

HEDERSLEDAMOT. hèd’rsledamöl. m. 3. pl.
— möter. Person, som blifvit invald i elt
sällskap, endast för att bevisa honom en heder, utan
skyldighet för honom att deltaga i sällskapets
arbeten, d. v. s. ej såsom ordinarie ledamot.

HEDERSLEGION, hèd’rslégion, m. sing. En
orden i Frankrike, stiftad af kejsar Napoleon.

HEDERSLÖFTE, n. 4. Sc Hedersord.

HEDERSMAN, m. B. pl. — män. 4)
Hederlig, rättskaffens man. Han är en h. — Syn.
Hedersgubbe, Hederssnyffel. — 2) Brukas stundom
i tillial till okända, efter utseende aktningsvärda
personer af den lägre klassen. Hör på, min h.,
var beskedlig och säg mig, hvar vägen tar af
lill G. herrgård. — 3) Säges ironiskt om alla
slags dåliga, bedrägliga män. Den h-nen skydde
ej för all bruka falska tärningar.

HEDERSMÅLT1D, m. 3. Måltid, tillställd, för
att bevisa en person ära.

HEDERSNAMN, n. B. Namn, som blifvit
någon tillagdi, för att derigenom hedra honom.
Africanus var ell Scipios h. — Syn. Ärcnamn.

HEDERSORD, n. B. Löfte, som man vid sin
heder lofvar alt hålla. — Syn. Hederslöfte.

HEDERSPASCHA, hèd’rspåscba, m. 2. pl. —
paschar. (skämtv., fam.) 4) I högsta grad god
och hederlig person. Del är en h. — 2) Säges
lill eller om någon, för att yttra sin högsta
tillfredsställelse med honom, i anseende till någon
visad tjcnst, hjelp, o. s. v.

HEDERSPOST, m. 3. Se Äreställe.

HEDERSPUNKT, m. 3. Fråga, ämne, sak,
som rör ens heder.

HEDERSSABEL, m. 2. pl. — sablar.
Dyrbar sabel, hvarmcd någon lill hedcrsbevisning
föräras.

HEDERSSAK, f. 3. Sak, som rör hedern.

HEDERSSKULD, f. 3. Skuld, som ej lagligen
kan utkräfvas, utan den man endast af sin heder
anses förpligtad att betala. Spclskulder räkna*
för h-er.

HEDERSSKÄNK, m. 3. Se Åreskänk.

HEDERSSNYFFEL, m. 2. pl. — snyfilar.
Sc Hedersman och Hederspascha.

HEDERSSTRID, m. 3. Strid, som rör ens
heder.

HEDERSSTÄLLE, n. 4. Se Äreställe.

HEDERSTECKEN, n. B. Se Äretecken.

HEDERSTJENST, f. 3. 4) Se Äreljenst. —
2) Tjenst, som bevisas någon, för att hedra
honom. Bevisa någon den sista h-en. — 3) (fam.)
Utmärkt god tjenst, som bevisas af någon. Del
är cn riklig h., du gjorl mig.

HEDERSTITEL, m. 2. pl. — titlar. Titel,
som utvisar den hedrande ställning, någon
innehar i samhället.

HEDERSUPPRÄTTELSE. f. 3. Den
upprättelse, som gifves någon, hvars heder på ett eller
annat sält blifvit kränkt.

HEDERSVAKT, f. 3. Vakt, som lemnas åt
en fursllig eller annan hög person, lill skydd och
ledsagande, för att derigenom bevisa honom heder.

HEDERVÄRD, a. 2. Som förtjenar heder.
Den h-e prcslmannen är allmänt älskad. Ordet
brukas som predikat för ledamöter af det
engelska parlamentet lill öfvcrsättning af del engelska
Honorable. I Sverige nyttjas det som predikat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free