Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Herdeqväde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HER
HER
689
HERDEQVÄDE, n. 4. Se Herdedikt.
HERDEROMAN,––––––-ån, m. 3. Roman, som
skildrar herdelifvct.
HERDESPEL, se ITerdaspel.
HERDESTAF, m. 2. pl. — slafvar. 1) Lång
staf. sådan som herdar nyttja, ofvan med en hake
eller krycka. — 2) (fig.) Biskopsstaf.
HERDESTUND, f. 3. (fig. fam.) Den stund,
då en älskare lönas för sin kärlek.
HERDESTYCKE, n. 4. 1) Se Herdeqväde.
— 2) Målning, som föreställer någon okonstlad
naturscen, med herdar, hjordar, bondkojor, m.
m. d.
HERDINNA, f. 4. Qvinna, som vaktar och
sköter boskap.
HERESI, — — si*, f. 3. (gr. Hairesis) Kätteri,
irrlära.
HERETIKUS, herètikuss, m. pl. — tici ell.
— liker. Kättare.
HERET1SK, a. 2. Kättcrsk.
HERKULES, harrkuläss, nöm. propr. m. 4)
Den ryktbaraste af alla Greklands förgudade
hjel-tar. H-les’ storverk. — 2) (fig.) Ovanligt stark
karl. — 3) (nat. hist.) Insekt af Skalbaggarnes
ordning, 5 tum lång, gröngrå med svarta fläckar;
den största bland alla hittills kända skalbaggar.
Oryctes Hercules. — 4) Se Hejare. — Skrifves
äfv. Hercules.
IIERKULESB/kGGE, hä’rrkulässbågge, m. 2.
pl. — baggar. Se Herkules, 3.
HERKÜLISK, härrkülissk, a. 2. Jättestor,
jättestark. En h. man. H-l arbete, som fordrar
nästan öfvermenskliga krafter.
HERMAFRODIT, härrmafrådp, m. 3. (från
grekiskan) 4) Menniska. som på^ cn gång tillhör
begge könen. — 2) (sjöt.) Tvåmastadt fartyg,
briggtackladt på främsta eller fockmastcn och
skonerttackladt på stormasten.
HERMELIN, härrmelfn, m. 3. 4) (nat. hist.)
Benämning på Lekatten, sådan han befinnes om
vintern, då han är hvit öfverallt, utom svansändan,
som är svart. Mustela Enninea. — 2) Det
af-dragna, till pclsverk begagnade skinnet af detta
djur. — 3) (sing. kollektivt) Pelsverk af sådana
skinn. — S#. H-svans.
Anm. fl. kallas äfven på latin Mus Armeniacus
eller Armenius, hvilket i medeltiden äfv. skrefs
Harmeiiiu», hvaraf sedan benämningen kommit.
HERMELINKORS, härrmeli’nkå’rrs, n. 5.
(herald.) Kors, bestående af fyra, med öfra delen
emot hvarandra vända hermelinsvansar.
HERMELINKRAGE, m. 2. pl. — kragar.
Krage, öfverklädd med hermelinskinn.
HERMELINMANTEL, m. 2. pl. — mantlar.
Mantel, fodrad med pelsverk af hermelin.
HERMELINPELS, m. 2. Pels, fodrad med
hcrmelinskinn.
HERMENEUTIK, härrmenävvli k, f. 3. (från
grekiskan) Vetenskap, som lärer att tolka
skriftställare. Utläggningskonst. Brukas isynnerhet med
afseende på den H. Skrift.
HERMEN EUTISK, härrmenä’vvtissk. a. 2.
Som tillhör eller har afseende på hermeneutikcn.
HERMETISK, härrmélissk, a. 2. Som har
afseende på Hennes Trismegistos, en egyptisk vis,
hvilken befattade sig med magi, och påstods
genom magiska insegel kunna säkert förvara skatter
cller tillsluta kärl. Deraf uttrycket Hermetiskt
tillsluten, om ett glaskärl med trång mynning,
då denna genom något smält ämne eller genom
öfverstrykning med något dertill tjenligt ämne
blifvit så väl tillsluten, att kärlets innehåll ej kan
för
dunsta, och luften samt hvarje annat yttre ämne
äro fullkomligt utestängda.
HEROER, heråärr, se Her os.
HERO1D, heråid, f. 3. (af grek. Häros, hjelte)
Lyrisk epistel, hvaruti skalden cj talar i sitt eget
namn, utan låter en diktad, mest historisk eller
mytisk person, uttala sina känslor.
HEROISK. heråissk, a. 2. 4) Hjeltelik,
hjelte-modig. H. handling. H-l beslut. — 2) Ganska
våldsam och farlig. Ell h-t medel. — 3) H. vers,
se Hexameter. — Heroiski. adv.
HEROISM, heråi ssm, m. sing. Hjeltcmod.
HEROLD, se Härold.
HEROS, héråss, m. pl. heroer. (gr.) 4) (hos
de gamla Grekerna) Förgudad hjelte; rnan af halft
gudomligt, halft menskligt ursprung. — 2) Hjelte.
— 3) Högst utmärkt menniska, som i något
afseende gjort epok.
HERPETOLOG, härrpetålå g, m. 3. En, som
är kunnig i:
HERPETOLOGI, härrpctålåji’, f. 3. (från grek.)
Läran om amfibierna.
HERRADÖME, n. 4. 4) Makt, alt herrska
öfver andra. — 2) Det område, hvaröfvcr någon
herrskar. — Ordet förekommer mest i det äldro
språket och bibeln.
HERRAKTIG, a 2. 4) Som gerna vill gälla
för herre och söker i det yttre alt visa sig som
sådan. — 2) (om sak) Som röjer en sådan böjelse.
H-l skick, väsende. H-a maner.
HERRAN, m. m., se under Herre.
HERRAVÄLDE, n. 4. 4) Makt, att herrska;
herrskarmakt. Underkasta någon sill h. Lyda,
komma under ens h. Erkänna ens h. — Syn.
Välde, Herradöme. — 2) (fig.) Förmåga alt
be-herrska. Hafva h. öfver sina begär. (Teol.)
Syndens h., den makt, som synden äger öfver
menniskan. — Ordet bör noga skiljas ifrån
Herrevälde eller Herrvälde.
HERRE, ha rre, m. 2. pl. herrar. 4) Så
kallades i äldsta lider konungar och jarlar (jfr.
Anm.); under medeltiden kallades konungar
Nådig Herre, hvilken titel, äfven utsträckt till prinsar
af det kongliga huset, bibehöll sig någon tid efter
reformationen för konungar, och för prinsar ända
intill sednare lider. Under medeltiden var för
öfrigt Herre i början en uteslutande äretitel för
riddersmän, men tillädes sedermera äfven prelater,
blef efterhand allmän för de andliga, och slutligen
cn allmän benämning för män af stånd
och’bildning. I vår lid gör hvar och en anspråk på
denna titel, som icke tillhör bondeståndet, den
ringare arbetsklassen eller gemenskapen af arméen och
flottan; men äfven härvid gifvas undanlag, så att
vissa anseddäre bönder, helst om de utmärkt sig
som riksdagsmän, och äfven gemenskapen vid vissa
rangrcgemenlen. t. ex. lifgardct till häst, i
allmänhet så tituleras. En h. En hög, förnäm h.
Min h., var så god och stig in! H, jag har
ell ord alt säga er. Mine h-ar! En af rikets
h-ar, äretitel, som lillägges dem, hvilka i Sverige
äga värdighet af exellens. När namn cller titel
bifogas, säges Herr och Herrar, både i tilltal
och när man talar om de ifrågavarande
personerna, t. ex.: Kom, herr Unger! Herr Wahlgren
har nyligen sålt sin egendom. Herr gr ef ven,
herr baron täckes inse, alt ... . Herr grefve,
tillåt mig få anmärka, all ... . Herrar
Fuchs och Tullström, varen så goda och sligen
närmare. Herrar N. och N. hafva nyligen
råkat ul för en obehaglig händelse. Vid tilltal
brukas Herrn och Herrarne, då namnen cj
bi-87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
