- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
770

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Inkursion ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

770 INR

INKURSION, innkurrschön, f. S. Ffendtligt
infall, ströftåg i elt land.

INKÖP, n. 5. 4) Handlingen, då något
in-köpes. I. af matvaror, af ved. — 2) Hvad som
inköpes. Låta belj enten af hämta i-el. — 3) Se
Inköpspris. Del kostar 100 r:dr i i.

INKÖPA, v. a. 2. Köpa (förnödenheter,
varor). för alt hafva förråd eller lager deraf. L
matvaror, kol, ved för vintern. I. varor för
en handel. — Äfv. Köpa in. — Inköpande,
n. 4.

INKÖPARE, m. 3. — PERSKA, f. 4.
Person, hvars befattning Är all göra inköp för andras
räkning, t. ex. för en hofhållning.

INKÖPSPRIS, n. 3. Priset för en inköpt vara.
Sälja lill i.

INKÖRA, v. a. 2. 4) Köra (vagn, hästar) till
det inre af en plats. Han i-rde vagnen på
gärden. Brukas för denna bem. äfven ofta absolut,
t. ex.: De kommo i-nde på gården. — 2)
Dressera hästar att gå för vagn. I. en ung häsl. —
3) Drifva, fösa in. — För alla bem. säges äfv.
Köra in. — Inkörande, n. 4. o.
Inkörning, f. 2.

INKÖRSEL, m. sing. 4) Inkörning. — 2)
Ställe, der man kör in.

INKÖRSPORT, m. 2. Större port för vagnar
att köra in.

INLAG, fnnlåg, n. 3. (mor. fil.) Insättande i
vård och förvar hos annan person.

INLAGA, f. 4. Skrift, som af enskilt person,
i och för någon dess angelägenhet, ingifves till en
offentlig myndighet.

INLAGD, se Inlägga.

INLAGSFÄ, n. sing. (af gamla ordet Fä,
egendom) Gammal lagterm, som betecknar
hvar-jehanda i vård och förvar hos annan person
insatt egendom.

INLASTA, v. a. 4. Föra något såsom last
ombord på ett fartyg. — Äfv. Lasta in. —
Inlastande, n. 4. o. In las In in g, f. 2.

INLEDA, v. a. 2. i) Leda lill det inre af
elt rum, elt ställe, en ort. I. hästen i stallet.
— Äfv. Leda i’n. — 2) (fig.) a) Börja, begynna.
I. en strid, en debatt, en process. I.
underhandlingar med en makt. — b) Gifva
anledning till, föranleda. Denna händelse i-dde en
lång kedja af stridigheter emellan begge
folken. _ c) i. i frestelse, utsätta derför, fresta.
I, någon i ell förelag, så ställa, laga, alt någon
inlåter sig, blir indragen deri. I. i kostnader,
förorsaka sådana.

INLEDANDE, n. 4. Handlingen, då man
inleder.

INLEDNING, f. 2. 4) Se Inledande. — 2)
(fig.) a) Förberedande början af en skrift,
hvarigenom läsaren upplyses om dess syftning,
moliver och hvad som kan vara nödigt att känna, för
nit rätt förstå den. — b) De förberedande
grunderna af en vetenskap.

INLEDSEN, f. sing. Sc Hofvering.*

INLEMNA, v. a. 4. Lemna till någon, som
bcfinnes inne i ett rum, ställe. I. ell bref på
posten. I. en skri fl, en ansökan, se In gifva.
— Äfv. Lemna in. — Inlemnande, n. 4.

INLEVERERA, v. a. 4. Enligt kontrakt,
öf-vercnskommelse eller i följd af åliggande leverera
något på ort och ställe som vederbör. — Äfv.
Leverera in. — Inlevererande, n. 4. o.
In-leverering, f. 2.

INLIMMA, v. a. 4. Med lim infästa. —
ln-limmande, n. 4. o. Inlimning, f. 2.

JNL

INLINDA, v. a. 1. L en sak i n&got,
omlinda dermed, t. ex.: I. en silkesduk i ell papper»
— Äfv. Linda in. — Inlindande,n. 4. o.
Inlind ning, f. 2.

INLOCKA, v. a. 4. Locka alt komma in. I.
någon i ell hus. (Fig.) I. i ell företag, en
sammansvärjning, locka att deri deltaga. —
Äfv. Locka in. — Inlockande, n. 4.

INLOPP, n. 3. Ingången till en hamn, flod,
o. s. v. Slänga i-el lill en hamn.

INLOPPSORT, m. 3. — STÄLLE, n. 4. Ort,
ställe, der fartyg segla fram, då de skola inlöpa I
en hamn.

INLOTSA, v. a. 4. I egenskap af lots infora.
I. ell farlyg i hamn. — Äfv. Lotsa in. —
In-lolsande, n. 4.

INLULLA, v. a. 4. I. i sömn, genom
vaggvisors afsjungande försänka någon i sömn. —
Vanligare Lulla in. — In lull an de, n. 4.

INLYSA, v. a. 2. Lysa någon, då han
införes, träder in. — Vanligare Lysa in. — V. n.
(germanism) Inses, klart synas. Häraf inlyser,
all . . . — Inly sande, n. 4. (för v. a.)

INLÄTA, v. a. 3. (böjes som Låta) Låta
inkomma, insläppa. — /. sig, v. r. I. sig uti,
företaga sig; deltaga i; blanda sig i, befatta sig
med, t. ex.: L sig i en affär, cn spekulation,
ell företag, i cn strid, en tvist, en process; i.
sig i en sammansvärjning; i. sig i saker, som
icke angå en. I. sig med någon, börja att
förtroligt umgås med någon; äfv. taga del i
något dess förebafvande. — Inlåtande, n. 4. (för
v. a.).

INLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) 4)
Lägga något i det inre af elt rum, elt föremål.
I. säd i magasinet. 1. kläder i en dragkista.
L varor, som varit utlagda. — 2) Omsluia med
någol, inveckla; inpacka. I. i ell papper. I. i
packor. — 3) Med salt eller socker bereda
födoämnen, så alt dc kunna förvaras någon lid, utan
att skämmas. L sill, frukl. I. i lake, i socker,
i kryddor. — 4) Med tunna skifvor af ell
ämne, vanligen trä, belägga möbler o. d. I med
Irä, slen, stål, guld. — 3) Vika in. L kanten
af ell plagg. — 6) Genom invikning minska
vidden af ett klädesplagg, aftaga det på längden.
I. en klädning. — 7) I. ell bref på posten,
in-lemna det p. p. I. soldater, garnison i en
fästning, dilföra soldater, trupper, för alt bevaka
och försvara den. — 8) (fig.) L elt godt ord för
någon, tala till dess fördel. I. ära, förvärfva ä.
— 9) (kameral.) L ell hemman, lägga det i bruk
under ell annat, utan att det sednarc ansvarar
för dess skalleskyldigheter. — Lägga in brukas
äfv., utom för bem. 4 o. 9. — Part. prcl.
Inlagd brukas nästan adjektivt för bem. 4., t. ex.:
I-t bord, golf. I. med mahogny, med guld.

INLÄGGANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något inlägges (för alla bem.).

INLÄGGNING, f. 2. 4) Sc Inläggande, (utom
för bem. 8 o. 9) — 2) Inlagdl stycke af elt plagg;
inlagd kant.

INLÄNDSK, a. 2. (af Land) Se Inhemsk.

INLÄRA, v. a. 2. Lära sig något, så alt man
fullkomligt väl kan det. Han har i-rl sin
roll. — Äfv. Lära in. — Inlärande, n. 4.

INLÄSA, v. a. 2. 4) Insalta och läsa igen
om något. I. sina dyrbarheter. — 2) Instänga
inom lås och nyckel. Man säger äfv. I. sig, dock
helst Läsa sig inne. — Äfv. Läsa in. —
Inläsande, n. 4. o. Inläsning, f. 2.

INLÖPA, v. n. 3. (böjes som Löpa) 4) Se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0780.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free