Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jabror ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAB
ut? Nej. Ja, så blif qvar då. — Ja, ja,näv.
Betecknar ett jakande svar, liksom Ja, men med
förstärkt uttryck. Skall jag gå? Ja, ja, gör
del. — Ja ja, int. 4) (uttalas: jåja) Betecknar:
a) Ett erkännande. Ja ja, del är alltför sant.
Ja ja, del kan du ha rätt i. — b) Tvifvel.
farhåga, fruktan, hot. Ja ja, vi få väl se. Ja ja,
faran är ej förbi ännu. Ja ja, del går på
tok för honom till sluts. Ja ju, akta dig. —
2) (uttalas: jajä) a) Säges i samma mening som
bem. 4. — b) Betecknar hot och säges ofta på
skämt till barn, t. ex.: Ja ja, du lilla skälm,
akta dig bara!
Anm. Enar Ja ja uttalas olika, torde vara skäl
alt på något sätt beteckna dclla olika ullal.
Således kunde man för bem. 4. skrifva ja-ja
ocb för bem. 2. jaja, samt för adv. bibehålla
Ja, ja.
JABROR, jåbrör, m. 3. pl. — bröder, (fam.)
En, som jakar till allt hvad en annan säger.
Vara j. åt någon.
JACARANDA, schakarånnda, s. Peruanskt
trädslag, som begagnas af snickare lill finare
arbeten.
JACKA, f. 4. Kort, åtsittande tröja, med helt
små skört baklill.
JACOB1N, m. fl., se Jakobin, &c.
JAG, pron. pers. Betecknar första personen,
sing. J. lackar. J. för min del tror, atl . ...
— S. En annan j. sjelf, som liknar eller
föreställer cn sjelf. Milt, hans, hennes &c.
andra j.. säges om cn ganska älskad eller
oumbärlig person. (Fil.) J-el, det tänkande väsendet,
anden hos menniskan.
JAGA, v. a. o. n. 4. 4) Antingen med eller
utan hundar förfölja vilda djur, för att fånga eller
döda dem. J. harar, vargar, räfvar.
(Absolut) Gå ul all j. Han j-r hvar dag. J. på
annans mark. (Fig.) J. efter, begärligt söka,
fika efter, t. ex. J. efter ära, nöjen. — J. bort,
ihop, in, néd, tillbaka, undan, upp, ut, se
Bortjaga, &c. — 2) (sjöl.) Medelst forcerad
segling söka upphinna ett eller flera i sjön varskodda
farlyg. J. ell fartyg. — 3) Säges äfv. om djur,
som förfölja andra. Katten j-r råttor. — 4)
Drifva, fösa. J. alla obehöriga ur rummet, J.
flugorna ur rummet. J. på flykten, drifva på f.
— J. bort, ihop, i n, ned, tillbaka, undan, upp,
ut, se Bortjaga, &c. — 3) J. fuskare,
bönha-sar, spana efter sådana, för alt göra beslag på
deras verktyg. — 6) J. in, slå, drifva in, l. ex.
J. in en spik. — 7) (neutr.) J. omkring, flacka,
drifva, fara omkring hit och dil. — Jagande,
n. 4. o. Jagning, f. 2.
JAGARE, m. 5. (skepp.) Det främsta slagseglct.
JAGBACKE, m. 2. pl. — backar. Så kallas
vissa mindre skogsdclar, fordom begagnade till
jaglställen för kongl. personer.
JAGBULT, m. 2. (skepp.) Bult, som brukas
all uldrifva gamla bullar mcd.
JAGERBOM, m. 2. pl. — bommar, (skepp.)
Elt rundhult, som förlänger klyverbommen.
JAGERFALL, n. S. (skepp.) En göling,
hvarmed jagaren hissas.
JAGERSKOT, n. 5. (skepp.) Det tåg,
hvarmed jagaren trimmas.
JAGT, f. 3. 4) Vilda djurs förföljande, för
atl fånga eller döda dem. Stora j-en, på
högdjur. Lilla j-en, på annat nyttigt villebråd. Gå,
vara på j. Lefva af j. Bildar flera
sammansättningar, såsom: Björn-, Varg-, Räf-, Harjagt,
m. fl. — 2) Menniskors förföljande, eftersättande,
JAG 787
efterspaning. Hålla j. c fler röfvare. — 3) (sjöt.)
Fartygs eficrsätlandc. Göra j. på elt fartyg.
— 4) Villebråd, som fångas på jagl. Har du
gjort god j.? Se här hela min j. — Ss.
J-be-Ijening, -betjcnl, -bössa, -dräng,
-gevär, -klädning,
-musik,-redskap,-rättighet.
JAGT, se Jakt.
JAGTDUK, m. 2. Se Jagllapp.
JAGTFALK, m. 2. En art af Falksläglet.
hvit med bruna fläckar eller streck, omkr. 2 fot
lång; inöfvas till jagt. Falco Gyrfalco.
JAGTFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Fågel,
inöfvad till jagt.
JAGTGEHÄG, jåckljchäg, n. 5. Sc
Jagl-park.
JAGTHORN, n. S. Ell slags blåsinstrumcnl,
liknande ett valdihorn, som nyttjas vid jagt.
JAGTHUND, m. 2. Hund, som inöfvas till
jagt
JAGTHUS, n. S. 4) Hus, på en aflägsen
trakt af ett jagtområde, der man vid behof kan
hvila öfver. — 2) Särskilt hus för jaglredskapens
förvarande.
JAGTHYDDA, f. 4. Helt litet jaglhus.
JAGTJUNKARE, m. 5. Så kallas, i vissa
länder. cn adelsman, som har någon högre
anställning vid hofjagtslalen.
JAGTKANON, m. 3. Kanon, i fören på elt
fartyg, och som begagnas vid jagl på annat fartyg.
JAGTKASSA, f. 4. Allmän kassa till
bestridande af kostnaderna vid skalljagter o. s. v.
JAGTKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Lång,
bred och stark knif, som brukas på jagl till de
fällda djurens sönderslyckande.
JAGTLAPP, m. 2. (jäg.) Sex qvarler långt
väfslyckc, oljemåladt med karrikaturer i svart och
rödt eller andra afstickande färger. J-ar
uppsättas lill djurs qvarhållande inom en
skallplats.
JAGTLEOPARD, m. 3. En art Leopard, med
man, i Asien och Afrika. Felis jubata.
JAGTNÄT, n. 5. Nät, som brukas till
djur-fångst.
JAGTORDNING, f. 2. Siadga, rörande jagl
och jaglrättighet, mcd hvad derlill hörer.
JAGTPAGE, jåcklpåsch, m. 3. Ung ödling,
anställd vid ett hofs jagtstat.
JAGTPABK, m. 3. Enkom för jagl inhägnad
skogspark.
JAGTPARTI, –ir, n. 3. Trupp af jägare,
som äro stadde på jagl.
JAGTPLATS, m. 3. Särskilt utsedd ocb
inrättad plats för jagt, isynn. skalljagt.
JAGTROP, n. 5. Rop, som lill tecken
upp-gifvcs vid jagt.
JAGTROSS. jiig-trå’ss, m. 2. (skepp.) Täg,
som begagnas vid varpning och bogsering.
JAGTRÄTT, m. sing. Rättighet alt jaga på
en viss mark.
JAGTSLOTT, n. 3. Större jaglhus, der man
vistas under jagllrden.
JAGTSPJUT, n. 5. Elt slags spjut, som
begagnas vid vildsvinsjagt.
JAGTSTEG, n. 3. (jäg.) Steg om en och en
balf aln.
JAGTSTYCKE, n. 4. Musikstycke, som blåses
vid stora jagler. — Syn. Fanfar.
JAGTSTÖFVEL, m. 2. pl. — stöflar.
Vattentät stöfvel af grofl läder, som brukas vid jagl.
JAGTTERM, m. 3. Ord, ullryck, som
brukas vid jagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
