Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kalcedon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAL
KAL
803
vore på kalas. — 3) Se Rusta, Rumla. —
Ka-laserande, n. 4. o. Kalasering, f. 2.
KALCEDON, kallscdön, m. 3. (mineral.)
Half-kiar. mjölkblå agat
KALCINERA, v. a. 4. (kem.) Genom
bränning utjaga en flygtig syra från sin förening med
cn eldfast metalloxid, så att denna sednare
återstår ren. — Kale i ner ing, f. 2.
KALCINERUGN, kallsinèrünngn, m. 2. Ugn,
hvari kalcinering verkställes.
KALEBASS, –åss, m. 3. Flaska af
Kale-basspurnpans skal.
KALEBASSPUMPA, –åsspümmpa, f. 4. En
art Pumpa, hvars skal är hårdl som trä och
ganska starkt, så att det tjenar till valtcnkärl, sedan
mcrgen blifvit urtagen. Cucurbita lagenaria. —
Kallas äfv. Flaskkurbfls.
KALEBASSTRÄD. - - åssträ’d, n. 5. Det
största af alla hittills kända träd, med cn stam af
mer än 4 famnars tvärlinie; är icke öfver 30
alnar högt, men nedslokar de ofantligt långa
grenarna till jorden, der deras spetsar slå rot och
uppväxa till nya träd. Skalet af frukten, hvars
innanmäle ätcs, nyttjas till flaskor och skålar.
Växer i veslra Afrika och anses kunna blifva
öfver 4000 år gammalt. Adansonia digilata. Kallas
äfv. Baobah.
KALEFAKTOR, se Calefaolor.
KALEJDOSKOP, kaläjdåskå’p, n. 3. o. 5. (af
grek. Kalds, vacker, Eidos, utseende, och
Sko-peo, jag skådar) Synglas i form af en tub,
hvilket visar dcri inlagda och omskakade småsaker i
en oändlig mångfald af stjernformiga bilder.
KALENDER, kalännd’r, m. 2. pl. — drar.
(lat. Calendarium af Calendæ, första dagen i
hvarje månad, från grek. Kaleo, jag ulropar,
emedan hos de gamla Romarne, af brist på kalender,
brukades att på månadens* första dag offentligen
utropa alla de följande) 1) Årets indelning i slörre
och mindre lidsafdelningar, d. v. s. i månader,
veckor och dagar, med uppgift på särskilla
bestämmelser för vissa dagar, o. s. v. — 2) Sådan
förteckning, skrifven eller tryckt. Se
Gregoriansk och Juliansk. — 3) Benämning på
hvarje-handa smärre skrifter af blandadt innehåll, som
utgifvas vanligen vid jultiden och äro åtföljde af
en kalender för följande året, såsom Poetisk K.,
Teaterkalender, m. fl.
KALENDER, kalä’nnd’r, m. Munk,
tillhörande en turkisk muiikorden, stiftad af
Kalenderi den Helige.
KALENDERTECKEN, kalä’nnd’rléck’n. n. 3.
Tecken, som, brukadt af astronomerna, blifvit
öf-verflyltadt i kalendern, och hvarigenom något
visst astronomiskt föremål utmärkcs, l. ex. J i
st. f. Jorden.
KALENDERÅR, n. 3. År, som börjar med 4
Januari.
KALESCH, kalä’scb, m. 3. * (fr. Caléche) Ett
lätt, vanligen öppet, fyrhjuligt åkdon på fjädrar.
KALESONGER, se Kalsonger.
KALF, m. 2. pl. — kalfvar. L 4) Ungt, ej
ännu fullväxt djur af vissa släglcn, som höra till
de Tvåklöfvade Idislarnc, såsom Hjort, Rådjur,
Ren, Gasell, Kamel, Dromedar, men isynnerhet
all slags nötboskap. Kon har tagit k., blifvit
drägtig. (Fam. talesätt) Plöja med annans k.,
begagna annans arbete och gifva ut det för sitt.—
Har åtskilliga sammansättningar, såsom: Hjort-,
Rådjurs-, Renkalf, m. fl. — 2) Brukas någon gång
i st. f. Kalfkött. År del oxkött 2 Nej, del är k. —
Ss. K-bringa,-fjtrding,-fol,
-gelé,-huf
vud, -kotlett, -költ, -lår, -mage,
-pastej, -stek, -öga.
KALF, m. 2. pl. — kalfvar. IL 4) (artil.)
Del på cn fältlavett, som tjenar alt hålla
lavett-plankorna från hvarandra. — 2) (skepp.) a) En
i fyrslaget tågvirke inlagd dukt, för att runda
det. — b) Ojemn upphöjning i ett illa hoplagdt
segel.
KALFATHAMMARE, m. 2. o. 3. (skepp.)
Träliainmarc, som begagnas att indrifva drefvct i
nålen vid kalfatring.
KALFATRA, v. a. 4. Se Dikta. —
Kalfatrande, n. 4. o. Kalfatring, f. 2.
KALFATRARE, m. 3. Arbetare, som diktar
fartyg.
KALFBÄR, n. 5. Se Måbär.
KALFDANS, m. 2. 1) Kalfvars springande
och hoppande af lekfullbcl. — 2) (utan plur.) Se
Kalfost.
KALFIIAGE, m. 2. pl. — hagar. Liten
inhägnad, till bete endast för kalfvar.
KALFKETTE, kållvtjä’lte, m. 2. pl. — kellar.
Särskilt afbalkning i ell fähus, för Éalfvar.
KALFKRÅS. n. 3. De inclfvor af en kalf,
som begagnas till mal.
K AL FL EK A, se Kabelleka.
KALFMULE. m. 2. pl. — mular ell.
KALF-NOS, rn. 2. ört med purpurröda blommor på
sandåkrar. Anlirrhinum Oronlium.
KALFNING, f. 2. Händelsen, då en ko kalfvar.
KALFOST, m. sing. Maträtt, tillagad af
rä-mjölk, genom gräddning i ugn.
KALFREFVOR. f. 4. pl. Se Maltegräs.
KALFSKINN. n. 3. Beredd hud af kalf.
KALFSK1NNSBAND, n. 3. Bokband af
kalf-skinn.
KALFSKINNS-PERGAMENT, n. 3. o. 3.
Pergament, beredt af kalfskinn.
KALFSOPPA, f. 1 Soppa på kalfkött.
KALFTÄPPA, f. 4. Sc Kalfhage.
KALFVA, v. n. 4. 1) Föda kalf. Säges om
kor och om honorna af hjort-, ren- och
rådjurs-släglet, m. fl. — 2) (fam. skämtv.) Kasta upp,
kräkas.
KALI, kåli, n. sing. (kem.) Ett alkali, som
fås ur de flesta växters aska, då den utlakas med
vatten.
KALIBER, kali’b’r, m. 3. pl. — brer. (fr.
Calibre) 4) Tvärlinien af loppet på en gevärspipa,
en arlillcripjes, m. m. — 2) Tvärlinien af en
kula. — 3) (tig. fam.) En persons halt, värde,
egenskaper.
KALIBERBORR, kali’b’rbå’rr, m. 2. Borr,
hvarmed en kanon uppborras och får sin rälla
kaliber.
KALIBERKOLF, kalfb’rkå’Ilv, m. 2. pl. —
kolfvar. Redskap till gevärspipors rensning.
KALIBERRÖR, n. 3. Metallrör af fem
kalibrers längd, hvarigenom kulorna rullas vid
mot-tagnings-besigtning.
KALIBERSTOCK, m. 2. eller
KALIBERTOLK, kali’b’rlå’llk, m. 2. Kula,
som begagnas, för att undersöka kalibern i cu
gevärspipa.
KALIBRERA, v. a. 4. 4) Mäta kalibern af
något. — 2) Gifva något behörig diameter.
KALIF, - fff, m. 3. (arab. Khalif,
ståthållare) Titel, som Mohammeds efterträdare antogo
i egenskap af herrskare öfver de troende och
mohammedanska religionens öfverhufvudcn.
KALIFAT, - -åt, n. 3. o. 3. En kalifs rike
eller välde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
