Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kammaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
RAM
KAN
KAMMASKIN, kåmmasehfn. m. S. Ett slags
maskin, som begagnas till ullkamning.
KAMMUSSLA, f. 4. Elt slägte af musslorna.
Poeten. Den egentliga K-n, P. opercularis.
KAMNING. f. 2. Handlingen, då man kammar.
KAMP. m. 2. I. (fam.) Häst. Brukas äfven
ofta i mening af: dålig häst.
KAMP. m. sing. II. (ursprungi.: fält) Strid.
En hård k. — Bildar sammansättningarna
En-vigeskamp. Dödskamp.
KAMPANJ, kammpånnj, m. 3. (fr. Campagne
af lat. Campus, fält) Fälttåg.
KAMPANJFLAGG, kammpånnjflågg, f. 4. Den
flagg, som på ett örlogsfarlyg hissas under gaffeln,
för att antyda, lill hvilken nation ett fartyg hörer.
KAMPE. kåmmpe, m. sing. Ett slägte af
gräsen. Phlctim.
KAMPERA, v. n. 4. (fr. Ca mper) 4) Vara
lägrad. — 2) (fam.) Flacka af och an. —
Kamperande, n. 4. o. Kampering, f. 2.
KAMPERINGSKONST, f. sing. Läran om
lägers utstickning.
KAMPESCHTRÄD. se Campechetråd.
KAMPGRÄS. n. sing. Sc Slås skämpar.
KAMRAT, kammrat, m. 3. (fr. Camarade, af
lat. Camera, kammare) Egentl.: en som bodde i
samma rum med en annan. 4) En, som har
samma värf, göromål, förrättning som en annan. K.
i elt yrke, ell ar bele, en tfensl. K. i fält.
Vara k. med någon. Bemöta någon som k.
Lefva som k-er. Har flera sammansättningar,
såsom: Arbets-, Embels-, Skol-, Vapenkamrat.
— Syn. Stallbroder. — 2) En, som gör en annan
sällskap på väg, resa, o. s. v. Har
sammansättningen Reskamrat. — 3) (fam.) Brukas siundom
i tilltal till personer af ringare klassen. K, var
beskedlig och visa mig vågen.
KAMRATSKAP, n. 3. o. 5. Det förhållande,
hvari en person står till en annan, då dc äro
kamrater.
KAMRERARE. m. 5. ell. KAMRER,
kamm-rér, m. 3. Se Kamererare.
KAMTÅTEL, m. sing. Se Kamgräs.
KAMULL, kåmmüll, f. sing. (fabr.) Kammad ull.
KAMULLSGARN, n. sing. Garn, spunnet af
kammad ull.
KAMÖDLA, f. 4. Elt Ödleslägle. Iguana.
KANA, f. 4. Isbana. Slå k., skrilla på isen.
KANAL, -ål, m. 3. (lat. Canalis) 4)
Vallen-graf, lill aflopp, vattning eller för segelfarten.
Man har sålunda sammansättningarna: Aflopps-,
Vattnings-, Aftappnings-kanal. Gråfva en k.
Segelbar k. Landet år genomskuret af k-er.
Göta k. — 2) (geogr.) Engelska K-en ell. blott
K-en, sundet emellan England och Frankrike. —
3) (anat.) Rör eller gång i en djurkropp, som
förer någon vätska. — 4) Rör ifrån belgorna i elt
orgclverk till väderlådorna. — 5) (artil.) Loppet i
en kanon. — G) (fig.) Medel, utväg att vinna,
ernå något. [Ca -.]
KANALBYGGNAD, m. 3. Byggnad,
anläggande af en segelbar kanal.
KANALLINIE, f. 3. Sträckningen af en
segelbar kanal.
KANALSYSTEM, -’-stäm. n. 3. Flera med
hvarandra efter någon viss plan sammanbundna,
segelbara kanaler.
KANALJE, kanållje, m. 3. (fr. Canaille, pack)
Dålig, gemen menniska, skurk. [Ca—.]
KANAPÉ, m. 3. (fr. Canapc, af grek.
Kono-peion) Hvilsoffa. [Ca —.]
KANARIE-FLÉN, n. sing. Se Kanariegrås.
KANARIE-FRÖ, n. sing. Frö af grässlaget
Kanarie-Flen (Phalaris canariensis), som ges
kanariefåglar till foder.
KANARIEFÅGEL,-kanåriefåg’1, m. 2. pl. —
fåglar. En sångfågel ifrån Kanarieöarna, i sin
hemort gröngul och brungrå med gul bringa och
mage, men i sitt tama lillslånd vanligen halmgul.
Skrifves äfv. Canariefågel. Fringilla canariensis.
KANARIEGRÅS, n. 5. Grässlagel Phalaris
canariensis.
KANARIESECT, kanåriesä’ckt, m. sing. Ett
slags sött och starkt vin ifrån Kanarieöarna.
KANARIESOCKER. n. sing. En sorl fint
rå-socker. ursprungligen ifrån Kanarieöarna.
KANDELABER. kanndelåb’r. m. 2. pl. —
labrar. (lat. Candelabrum) Större armljusstake.
[Can —.]
KANDERA, v. a. 4. (lat. Candere) Öfverdraga
(frukter) med socker. — Kanderande, n. 4.
o. Kandering, f. 2. [Can—.]
KANDI, kånndi, n. sing. (fr. Candi) Se
Kan-disocker. [Can-.]
KANDIDAT, kanndidåt, m. 3. (lat.
Candida-tus, egentl. hvitklädd) 4) (ursprungl.) Sökande lill
ett cmbele eller värdighet. De. som i Rom sökte
embeten, voro hvitklädde; deraf namnet. — 2)
Den, som söker en akademisk lärdomsgrad och
undergått, i medicin, juridik eller teologi den
första, eller i filosofien den enda, för cn sådan
grad föreskrifna examen. [Can —.]
KANDISOCKER. n. sing. Krislalliseradt
re-nadt socker, eller hvad man i allmänhet kallar
Bröstsocker.
KANEL, - él, m. sing. Den kryddlika. inre
barken ell. safven af Kanelträdet. — Ss. K-brun,
-färg, -färgad, -konf eklur, -konserv,
-lukt, -smak.
KANELBAKELSE, m. 3. Bakelse, tillredd af
ägg, socker, kanel och sölmandcl.
KANELBARK, m. sing. Barken af
Kanelträdet.
KANELBRÖD, n. 5. Ett slags finare bröd af
ägg, smör, socker, kanel och mjöl.
KANELMAKRONER, m. 3. pl. Makroner,
tillagade af söt- och bittermandel, socker,
ägg-hvita och kanel.
KANELOLJA, f. 4. Eterisk, välluktande olja,
erhållen af kanel genom distillatlon.
KANELSOCKER, n. sing. Kanderad kanel.
KANELSPRIT. m. sing. Distilleradt
brännvin, hvari kanel blifvit digererad.
KANELSTEN, -èlstcn, rn. 2. HyacintrÖd granat.
KANELSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Långt,
cylinderformigt hoprulladt stycke kanel, d. v. s. i
den form, hvari kanclen ankommer utifrån.
KANELTRÄ, n. sing. Sjelfva veden af
Ka-nellrädet.
KANELTRÄD, n. 5. Trädslag, hvars inre
bark är den som krydda allmänt begagnade
ka-nelcn. Cinnamomum. Ceylonskl K, växer på
Ceylon; lemnar den bästa kanelen, som är
ljus-brun och ganska tunn. C. zeylanicum. Kinesiskt
K., växer i Kina och Cocbinchina; lemnar sämre
kanel än den förra.
KANELTÅRTA, f. 4. Tårta, tillredd af ägg.
socker, kanel och sötmandel.
KANELVATTEN, n. 5. Valten. distilleradt
öfver kanel.
KANFAS, kånnfass, m. sing. (fr. Canevas,
af lat. Cannabis, harnpa) 4) (ursprungl.)
Glestrådig hampväf. — 2) Dylikt linne, som genom
limning erhållit styfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
