Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kanslist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
KAN
KAP
detsamma hörande personer, i mål som angå
tjenslen.
KANSLIST, kannslfsst, m. 3. Skrifvare,
tillhörande ett kansli (bem. 2). Jfr. Kansler, 4, b.
KANSLISTIL, kannsli’sti’l. m. sing. Det slags
skrifsätt, som följes i de handlingar, hvilka
utfärdas ifrån ett kansli. [Canzlislyl, &c.]
KANL1STYRELSE, f. sing. Den benämning,
som Kansliet eller Kanslikollegium år 4809, vid
dess återupprättande, bekom.
KANT, kånnt, m. 3. 4) Yttersta gränsen af
ett ting. K-en af en hall. K-erna af ell sår.
K. på solen, månen. Sliga öfver k-en. (Fig.)
Slå vid grafvens k., ej hafva långt igen att
lefva. Vara på sin k„ vara mån om sitt
anseende, ej tåla narri. Bildar sammansättningarna
Bergs-, Sjö-, Hafs-, Åkant, m. fl. — Syn. Brädd,
Bryn. — 2) Smal sida af ett föremål. K-erna
af ell bräde. K-en af ell bord, en brödkaka.
K-en på ell mynt. Prägla i k-en. Sälla,
lägga på k. K. emot k. Foga k. emol k. Såga,
hugga på k. (Fig. talesätt) Vända en sak på
alla k-er, betrakta, öfverlänka cn sak i alla dess
förhållanden, omständigheter. — 3) Skarp, hvass
sida på ett ting. K-en på en sten. Slött i
k-erna. Stöta k-en af nagol. — 4) Smal rand
längs efter gränsen af en yla. Vika k. på ell
ark papper. K-en i en bok. Skrifva i k-en.
Galonerad i k-erna. — Syn. Bräm, Bård. —
8) Håll, sida, jäderslreck, ort. Från den k-en
hörs intel. Åt den k-en. Från alla k-er, alla
håll och k-er. — 6) K-er kallas äfven de finaste
knypplade spetsar.
KANTA, v. a. 4. Sälta snören, band,
galoner, bräm i kanten på kläder, tyger, o. s. v.
K. cn rock med snören, en klädning med band,
en hatt med galoner. — Kantande, n. 4.
KANTAT, kanntat, m. 3. Sångstycke med
recitatlver, arier och körer. (Cantat.)
KANTHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga}
Tillhugga i kanten. K. elt bräde. —
Kant-huggande, n. 4. o. K an Ihuggning, f. 2.
KANTHYFVEL, m. 2. pl. — hyflar. Ett
slags hyfvel, som brukas till lister.
KANTIG, a. 2. Som har hvassa kanter. En
k. sten. — I sammansättningar medför ordet
begreppet af sida, t. ex.: Två-, tre-, fyrkantig,
o. s. v.
KANTIGHET, f. 3. Egenskapen alt hafva
hvassa kanter.
KANTHÅR, n. 5. pl. (bot.) Så kallas växthår,
när de äro lika långa, sins emellan skilda och
silla i kanten af en växtdel.
KANTIL/, kannli’llj, m. 3. (fr. Cannelille)
Spiralformigt snodd guld- eller silfverlan. [Can-.]
KANTIN, kanntfn, m. 3. (fr» Canline)
Flask-foder.
KANTKLOCKA, f. 4. Se Nässelklocka.
KANTLIST, c. 3. List i kanten af elt föremål.
KANTNING, f. 2. Handlingen, då man kantar.
KANTNÅL, f. 2. Taggfenig fisk, 2 till 3 fot
lång, sjukantig med sexkantig stjert, gul och
brunrandig. Syngnalhus Acus.
KANTON, kannlön, m. 3. (fr. Canton) 4)
Krelsområde. — t) Benämning på hvarje af de
särskilta stater, som bilda Schweiziska
Edsförbundet. (Can -.]
KANTONERA, v. n. 4. (fr. Cantonner) Vara
inqvarterad i byar. — Kantoner i n g, f. 2.
[Can —.]
KANTONERINGSQVARTER. n. S. Ställe,
der trupper kantonera. [Can —.]
KANTOR, kånntårr, m. 3. (uttalas i pl.
kann-törärr) Kyrkotjenare, som tager upp psalmerna
vid gudstjenslcn och leder kyrksångcn, då
orgel-verk saknas eller vid tillfallen, då delta ej
begagnas. — S#. K-ssyssia. [Can-.]
KANTORAT, kannlorål, n. 3. o. 5.
Kantors-syssla. [Can—.]
KANTRA, v. n 4. (om fartyg, båtar, o. s. ▼.)
Omsljclpas, så alt kölen vändes i vädret; vända
kölen i vädret. K. under segel. — Kantring,
f. 2.
KANTRINGSTIMMER. n. 5. pl. (skepp.) De
för och akter om halsspanlen varande timren ell.
spanten.
KANTSCHU, kånntschu. m. 3. (ryskt ord)
SlrafTpiska, flätad af läderremmar.
KANTSNÖRE, n. 4. Snöre, vidsydt i kanten
på ett plagg.
KANTSÄTT A. v. a. 2. (sjöt.) Sätta något i
dess behöriga ställning.
KANTSÖM, m. 2. pl. — sömmar. Söm i
kanten.
KANTÄRTER, f. 3. pl. En sort Sockerärter.
Pisurn quadratum.
KAOL1N, –fn, m. sing. (mineral.) Se
Porslinslera.
KAOS, kååss, n. sing. (gr. Chaos} 4) Den
råa, formlösa massa, hvaraf verldsalltet blifvit
ska-padl. — 2) (fig.) Oordnad, oredig massa. [Cha-.]
KAOTISK, a. 2. Liknande kaos; hopblandad
utan all ordning och reda. [Cha —.]
KAP, n. 5. (fam.) Fång, byte. Betyder egentl.
uppbringadi fartyg. Göra ett godt k.
KAPA (sjöt.), se Kappa.
KAPA, v. a. 4. 4) Uppbringa. K. dt fartyg.
— 2) (fam.) Borttaga, knipa. Man säger äfven I
samma mening: K. bort. K. bort en flicka för
någon.
KAPABEL, -åb’l. a. 2. (fr. Capable) Som är
i stånd lill något. [Cap —.]
KAPACITET,–––––-ét, f. 3. Förmåga,
duglighet. [Cap—.]
KAPARE, m. 5. (fr. Capre, af lat. Capere,
taga) 4) Fartyg, som i krig utrustas af enskilta
personer och, förscdt med fullmakt af regeringen,
utlöper, för att borttaga fiendlliga fartyg. —
Förblandas orätt med Sjöröfvarfartyg. — 2) Kapiten
på elt sådant fartyg. — Ss. K-besätlning,
-fartyg, -kapiten.
KAPAREBREF, n. 5. Fullmakt, som af en
stats regering lemnas befälbafvaren på en kapare,
att gå ut på kaperi.
KAPELL, kapä’ll, n. o. m. 3. o. 5. (ital.
Ca-pclla) 4) (n.) Liten kyrkoförsamling, som hör
under en annan. Lydkyrka. — 2) (n.) Förening af
tonkonstnärer, som en furste har i sin tjensL
Betydde ursprungi. sådana, som sjöngo eller
spelade i cn furstes kyrka. — 3) (m.) Huf af bly elL
jcrnbleck öfver en kanons fänghål. — 4) (kem., m.)
Helt liten skål af finstött och siktad benaska. som
begagnas vid afdrifning. Se f. ö. Sandkapell. [Cap-.]
KAPELLAN, -pällån, m. 3. (uttalas vanligen:
kåpplann) 4) Prest, som föreslår en lydkyrka
(kapell). — 2) Slottspredikant. — 3) Se
Komminister. [Cap—.]
KAPELLANI, - pällani’, n. 3. En kapellans
syssla.
KAPELLASKA, kapä’llåsska, f. sing. (kem.)
Benaska. som begagnas till kapell (bem. 4).
KAPELLERA, v. a. 4. (kem.) Rena en ädel
metall genom afdrifning med bly på kapell eller
test. — Kapellering, f. 2. [Cap—.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
